Salo + sambo

Sambon var förstås tvungen att gotta sig i min avundsjuka. Fick den här hälsningen: "Han hade stickigt skägg". Suck.

Ola, my darling, I need you

Okej, nu är jag officiellt rejält avundsjuk. Sambon är på firmafest. Vilka som står för underhållningen? The Ark.
När jag går på fest med jobbet är det karaoke som gäller. Men där jag jobbade förut? Där spelar The Ark på personalfesten. Blurk.
Ola Salo, kom och rädda mig från verkligheten.

Kompis-kärlek i sing-a-long

Treans lördagsunderhållning Sing-a-long är verkligen ojämnt. Dels beror det så oerhört mycket på vilka som är gäster - dels funkar programpunkterna väldigt olika bra.
Det roligaste är nästan alltid det första momentet, där gästerna gör imitationer. Ikväll var det till exempel hysteriskt kul att se Anders&Måns-Måns sjunga som Lordi och Morgan Alling göra en Bamsesjungade E-type.
Anders och Måns förresten, hur söta är dom inte? Det bara strålar kärlek om dom. Dom bara... passar. Som hand i handske, som ler och långhalm, som Carola och hennes fejktandleende, ja som om dom bara vore halva utan varandra. 2000-talets Hasse och Tage for sure. Åh, love Hasse och Tage.
Oops, sidospår.
Sing-a-long var det alltså: Jo, kul i början som sagt, men sen dör det. Mesigt, skråligt, blekt. Känns mest stressat och högljutt. Lite kul igen på ett mycket, mycket sjukt sätt när det är dags för programpunkten "musikvideon". Ikväll fick vi se Ken Lennard i paljettklänning framföra La dolce vita. Extremt absurt och lite sorgligt. Det gillar jag. Då skrattade jag igen. Minns också tidigare videos med Alice Timander bland annat, och Frank Andersson som försökte göra en Christopher Walken.
Oj oj oj. Då tittar jag hellre på orginalet.

Lucka 2 - Älskade ortnamn

Julkalendern fortsätter med dagens lista: Älskade ortnamn
Följande listor gäller orter i Sverige.

Först dom tjusiga:

1. Främlingshem (Gävle kommun)
2. Morgongåva (Heby kommun)
3. Juniskär (Sundsvalls kommun)
4. Skuttunge (Uppsala kommun)
5. Mångrav (Sollefteå kommun)

Och sen dom... kanske inte riktigt lika romantiskt klingande:

1. Äs (Katrineholms kommun)
2. Stygg-Homomyran (Nordanstigs kommun)
3. Jädraås (Ockelbo kommun)
4. Djurmus (Mora kommun)
5. Mensbäcken (Skellefteå kommun)


Främlingshem. Är det inte underbart? Så välkomnande på något vis.
Det är alltid ett plus om man kan tänka sig hur namnen kom till (Var det kanske sägnens jätte som snubblade i Jädraås..?).
Älgafall skulle platsa på vackra-listan om det inte lät så brutalt.
I stort sett alla ortnamn som slutar på -böle platsar på fula-listan. Mina bölefavoriter är Gökböle och Skallböle.
För dig som vill ha namn som innehåller lite mer röv-, bög- och snorre så är det bara att frossa hos Sveriges sexiga geografi.

Idol 2006 är över

Klart att Markus vann. Det var ju inte ens spännande. Varken Markus eller Erik var för övrigt särskilt strålande ikväll. Mycket slit och nervositet som satt sig på stämbanden kändes det som.

Däremot är jag extremt imponerad av Jörgen Elofsson. Hur kan karln spotta ur sig powerballad efter powerballad? Inte för att den här var speciellt bra - men att han orkar? Att han hittar inspiration, att han hittar en melodi, ett stick eller några stråkar som han inte redan använt? Imponerande. Men kan han tycka att det är så kul fortfarande, undrar jag? Känns det fortfarande kreativt, eller har han en mall som han bara ändrar lite här och putsar lite där och smörar till lite extra..?

Dessutom ska ju alla Idolfinallåtar ha texter med samma tema - nåt som vinnaren kan identifiera sig med och kanske bli rörd av där i konfettiögonblicket. Lite tårar till en textrad som "my dreams are coming true", "everything changes from now on" eller "right here, right now, nothing is impossible" och kvällen är fulländad. Men hur många såna låtar kan man skriva? Många tydligen.

Bästa exemplet (och Elofssons klart bästa idollåt) är Kelly Clarksons vinnarsingel från 2002 - A Moment Like This. Söta Kelly bröt ihop totalt när hon efter segern försökte sjunga Elofssons listiga text "Oh, I can't believe it's happening to me, some people wait a lifetime for a moment like this"... Kan tänka mig hur Elofsson och AI-producenter gnuggade händerna i förtjusning.

Klassisk TV - en superstar in the making.

Lucka 1 - Älskade hockeyfrilla

Det är den första december idag. Första december innebär lucköppning.
Min julkalender består av att lista det bästa-mesta-hetaste-snyggaste-creddigaste-slipprigaste-sjukaste-nördigaste-chicaste vad-det-nu-är-jag-vill-lista.

Dagens lista: Älskade hockeyfrilla

Denna underbara frisyr har en särskild plats i våra hjärtan. Just denna lista avser mer eller mindre kända svenska personer och deras ömt vårdade kalufser.

1. Pär Holmgren - meteorolog

2. Patrik Sjöberg - idrottsman












3. Anders Åkesson - medium

Hedersomnämnande: Tommy Nilsson jämförs med Farrah Fawcett i den här klassiska videon - kolla in Jerry Williams i kören också!

Favorithockeyfrilla på utländska kändisar, se till exempel Richard Dean Anderson alias MacGyver eller Michael Bolton.

För mer information och inspiration: Se Hockeyfrossa - med kategorier som Tjeckisk, Predikant och seriemördarhockey. Eller den amerikanska varianten Mullets Galore.

Bump for president

Kul att DN Kultur också uppmärksammar favorit-Bumpen.

Congrat's

Stora Journalistpriset är utdelat. Och jag sneglar lite på mina gissningar och förhoppningar - minsann, tre rätt på tre försök! Eller OK, jag hoppades på Funcke men trodde det skulle bli svårt. Kul med Carl Tofft i alla fall. Helt rätt.

Årets Stora Journalist-Prisse blev i år... Anders Gerdin! Inte så överraskande, fast nog fanns många likvärdiga kandidater.

Who want's to be a kick-ass millionaire?

Ibland önskar jag att jag vore lite mer som den här killen.


Jag vet, den är riktigt gammal, men är det inte härligt att titta på den ibland och påminnas om att det finns såna här människor ute i världen? Nördiga kunskaps-nissar som ändå är så coola att Alex Schulman blir grön av avund.

(Och nej, jag menar inte Regis Philbin).

Dagens TV-tips

SVT2 16.20: Lindansaren går i repris.

Småroligt

Kul 1: Från Tjuvlyssnat.
(Två svenska killar ~30 står i kö på libanesisk restaurang för att beställa mat)
Kille 1: Jag tar en kyckling med couscous, tack!
Kille 2: Jag tar samma!
Killen i kassan med invandrarbakgrund: Du kan inte få samma, men du kan få en likadan om du vill! Du måste lära dig prata svenska ifall du vill stanna kvar i Sverige, det vet du väl!!
Kille 2: Men jag är inte folkpartist.

Kul 2: Blomman Brunöga.
Okej, lite lågt, men vad heter den? Hur ser den ut? Och vad heter den på latin?!

Kul 3. Roliga liknelser.
Mina favoriter: "The little boat gently drifted across the pond exactly the way a bowling ball wouldn’t".
"He spoke with the wisdom that can only come from experience, like a guy who went blind because he looked at a solar eclipse without one of those boxes with a pinhole in it and now goes around the country speaking at high schools about the dangers of looking at a solar eclipse without one of those boxes with a pinhole in it."
"Her vocabulary was as bad as, like, whatever."

Time for some nostalgia

Topp fem TV-serier med hög nostalgifaktor:
(Om man är av typ samma årgång som jag)

1. The Wonder Years - En härlig tid 1988-1993
Jag var vansinnigt förälskad i Fred Savage.



2. Beauty and the Beast - Skönheten och odjuret 1987-1990
Ja, jag var lite småkär i Vincent också.




3. The Commish - Scali 1991-1995
Hittade ingen vinjett tyvärr. Läs mer här.

4. Dr Quinn 1993-1998



5. Alf 1986-1990



Bubblare: The Macahans, Dårfinkar och Dönickar, Lagens änglar, Varuhuset och MacGyver.

En bild säger mer än tusen ord

Jag älskar vackra fotografier.

Kolla in grymma naturfoton här. Jag gillar ettan och tvåan. Och den här strutsen.

Jag och Lebowski

Nu var det flera inlägg sen jag gjorde ett test. Hittade det här: Om mitt liv var en film, vilken typ av film skulle det vara?

The Movie Of Your Life Is A Cult Classic

Quirky, offbeat, and even a little campy - your life appeals to a select few. But if someone's obsessed with you, look out! Your fans are downright freaky. Your best movie matches: Office Space, Showgirls, The Big Lebowski

Gör testet du också.

Att vara Horace Engdahl

Horace Engdahl är en idol. Har ni läst hans svar på stureplan.se:s förfrågan om att fylla i en liten enkät?

Alex Schulman skriver i sin blogg: "Vi har ett format på sajten som heter "What's eating", som går ut på att vi skickar ett frågeformulär till intressanta personer och låter dem fylla i svaren. Frågorna är av typen: När googlade du sitt namn senast? Om du skulle drabbas av en psykisk sjukdom, vilken skulle det bli fråga om? Berätta om en minnesvärd bakfylla. "

Och Horace Engdahl svarar tydligen:

Hej Jonatan,
Jag har läst igenom dina frågor, men jag klarar inte av dem. De är för svåra. Jag har inte till närmelsevis den självcentrering som krävs för att berätta om egna bakfyllor eller fundera över vilken psykisk sjukdom jag skulle drabbas av om det ville sig illa. Inkommande sms raderar jag direkt och glömmer, och jag googlar aldrig på mitt namn. Det finns knappast en fråga i ditt e-brev som inte gör mig stum av förundran över hur någon människa skulle vilja se sitt namn i tryck tillsammans med ett svar på den. (Möjligen kunde du i detta se ett svar på frågan vad som är min största fåfänga!)
Du får inte uppfatta dessa ord som en ovänlighet. De är bara ett vittnesbörd om en ofantlig kommunikationsklyfta.

Hälsningar
Horace Engdahl

Jag hoppas verkligen att detta är ett autentiskt brev. Åh vilken integritet. Vilken intelligens. Vilken formuleringsförmåga.

Ett kryss två

[x] Rökt en cigarr.
[x] Varit kär.
[x] Blivit dumpad.
[-] Fått sparken.
[-] Varit i knytnävsslagsmål.
[x] Haft känslor för någon som inte känt samma sak.
[-] Blivit arresterad.
[x] Skolkat.
[-] Sett någon död.
[-] Varit i Mexiko.
[x] Varit i USA.
[-] Varit i Afrika.
[-] Spytt i en bar.
[x] Ätit sushi.
[x] Åkt snowboard.
[-] Crowdsurfat under en konsert.
[x] Gjort en snöängel.
[x] Byggt ett sandslott.
[x] Fuskat när jag spelat spel.
[x] Varit ensam.
[-] Använt ett falskt id.
[x] Rört en orm.
[-] Blivit rånad.
[x] Vunnit en tävling.
[x] Fått böter.
[x] Varit vilse.
[x] Sjungit karaoke.
[-] Skrivit ett brev till tomten.
[x] Varit sambo.
[-] Gift mig.
[x] Sjungit i duschen.
[x] Fastnat med tungan i metall.
[-] Varit en cheerleader.
[x] Pratat i telefon i mer än sex timmar.
[x] Stannat uppe hela natten.
[-] Varit rädd för att titta på skräckfilm ensam.
[-] Trott på spöken.
[x] Skrattat så mycket att jag grät.
[x] Snott den här listan från någon.
[x] Snattat någonting.
[x] Spelat med i en teaterpjäs.
[-] Varit med i en film som gått på biografen.
[x] Varit ärlig när du fyllt i detta formuläret hittills.
[-] Tatuerat mig.
[x] Hånglat med en främling.
[-] Gått på en blinddejt.
[x] Ljugit för en kompis.
[x] Varit kär i en lärare.
[-] Piercat mig.
[x] Avfyrat ett vapen.
[-] Somnat i skolan eller på jobbet.
[x] Sovit under stjärnorna.
[x] Legat på sjukhus.
[-] Brutit ett ben.
[-] Haft en Britney Spears-skiva.
[x] Varit alldeles för snäll.
[x] Fjällvandrat.
[x] Badat naken.
[-] Blivit utslängd från krogen.
[-] Hoppat fallskärm.

Stulet från cherry. (Något förkortad).

Ombytlig

Nä. Jag bangade bilden.

Vi går alla omkring med en vinge

Åh, Tom Alandh. Vilken berättare. Och Jesper Odelberg, vilken hjälte. Missade ni "Lindansaren" på SVT missade ni nåt bra.

"Jag har kommit på en lösning. Den stavas ITR - Internationell Total Rasism.
Vad den går ut på?
Alla är sämre.
Sämre än vadå?
Sämre än förut.
Alla ska ut. Ur alla länder."

(Fritt ur minnet, förlåt Jesper om jag inte gör dig rättvisa.)

Lasse Kronér gillar gurka

Fråga Anders och Måns-programmet om lukter och nors var det roligaste jag sett på länge.

"Om ni beställer inom tio sekunder får ni också bokserien 1000 sidor om bräckt korv, 1000 sidor om kokt potatis och 1000 sidor om Meg Westergren."

Hahaha!

Love Anders och Måns.

Världens bästa Kalle

"Kära Kalle&Hobbe-prenumerant. Tyvärr måste vi meddela att tidningen ska läggas ner. Eftersom du har några nummer kvar på din prenumeration kommer vi att flytta över dig till tidningen Larson!"
Vilket skitbrev. Hur kan man lägga ner Kalle och Hobbe? Suck. Och Larson! prenumererar jag ju redan på. Jag vill ha Kalle!

Dancing in the 90's

Oh my God, skäms lite för mitt förra inlägg. Det kanske ser lite... märkligt ut om man inte var med back in the days.
Nåja. Till och med framgångsrika grabbar som dom i Boyzone har väl en del lik i garderoben. Eller vad sägs om det här - deras första TV-framträdande. Jag garvade mig igenom hela andra halvan. Underbart.
Men det gick ju bra för den där Ronan-killen ändå har jag hört.

Vad är äckligast?

Okej, varning varning, här kommer ett omoget, urbarnsligt och ganska äckligt inlägg. Kräsmagade, titta bort.
Anyway, jag påmindes nyligen om en spännande diskussion för mycket länge sen. Jag tror vi skrev C-uppsats och kände oss rätt enspåriga på vårt forskarämne, när en studiekamrat roade sig med att genomföra följande undersökning:

What's most disgusting?
	Bajs
	Snor
	Sperma
pollcode.com free polls

(Frågan är på engelska eftersom den inte gillade å ä och ö). Jag skulle gärna slänga in fler alternativ men då blir det inte troget orginalhistorien.

Många var vi som hade en åsikt, och debatten blev oväntat livlig. Vi diskuterade huruvida det gällde att till exempel bre det på en macka och äta det, eller om det mer var kleta-in-hela-kroppen-i-det som var tanken. Hur som helst, så blev många chockerade över att jag svarade snor. Jag erkänner, jag har snorfobi, och även om jag ofta blev utröstad (bajs verkar vara en klar vinnare i den här frågan) så står jag nog fast vid mitt svar. Beroende på situationen förstås. Ska bli spännande att se vad ni bloggläsare tycker.

Go girl

Grattis Sanna Martinez-Matz som kom tvåa i MGP Nordic (nordiska finalen av Lilla Melodifestivalen). Vettig och talangfull tjej som sjunger bra a capella också (även om det är snöstorm ute och elaka saom vill att hon ska sjunga sin låt om och om igen för kameran).

Kärlek ryms i fickan

Henrik Larsson har koll på det viktiga här i livet.

En smocka på distans

Gah. Nu är jag skitarg. Jag hittade en blogg av en slump, och läste ett otroligt idiotiskt inlägg, och började skriva en kommentar till det - men ändrade mig. Helt enkelt eftersom jag inte ville att den här människan skulle hitta till min blogg och börja jiddra här. Jag vill inte på något sätt förknippas med det här puckot, och vill inte att han ska veta nånting alls om mig. Fegt? Kanske. Kanske borde man ta diskussionen, måste man ta diskussionen närhelst den dyker upp.

Jag hade det här snacket med en kollega bara för nån dag sen, om hur viktigt det är att säga ifrån och argumentera emot till exempel vardagsrasismen, och hur jag vill förakta såna som bara hummar med - fast det går inte eftersom det är så lätt så lätt att hamna där själv. För ibland är det ju så svårt, och det är ett känsligt läge, och det är någon man inte känner, eller någon man känner, eller någon man är beroende av, eller bara vill hålla sig väl med. Och ofta är det någon som man vet att man inte kan påverka, hur hårt man än skulle försöka, eftersom dom har unkna värderingar och åsikter så djupt rotade i sig. Men ändå? Det är väl mitt ansvar, min uppgift att säga emot? Eller? Jo.
Jag hoppas på kraft och styrka att argumentera i varje situation som kräver det.
Tills dess fortsätter jag vara strutsen i sanden, i alla fall när det gäller den här människan. (För helst vill jag låtsas att han inte finns - en sverigedemokrat som vill försvara den "demokratiska nationalismen". Just det aktuella idiotiska inlägget handlade i princip om hur dumt det är att försöka bryta könsrollerna, och hur viktigt det är att barn vet vilka som är killar och vilka som är tjejer och hur såna ska se ut och bete sig. Hulk gulp urghh kräääääk).

Andra bloggar om: rasism, genus

Fashion and TV - nice combination

Jag gillar treans vana att sända hela säsonger av en TV-serie under en helg. Om det är en dålig serie, typ For love or money, så vet man att det inte är nån idé att titta på kanalen på några timmar. Och är det en bra serie - som den här helgens Project Runway, och man inte har så mycket för sig - då är det underbart.

En fredag framför dumburken

Skummande av TV-utbudet fredag 24 november:

Oprah Winfrey show - Gammal repris. Oprah och CNN:s Anderson Cooper pratar om fattigdom. Viktigt, självklart, men ger ändå en svagt sur smak i munnen när en av världens rikaste människor besöker sina grann-amerikaner i total misär, utan rinnande vatten och middagsmat. Oprah kommer ändå undan med det mesta eftersom hon 1. Föddes fattig och därför faktiskt vet hur det är, och 2. Utnyttjar sin framgång till att åstadkomma en hel del, framför allt i Afrika.
Blir ändå smått skrämd av hennes program ibland, på grund av den frirasande kommersialismen (och också hennes häxjakt på sexualförbrytare, men det är en annan historia).

Extreme makeover home edition - Ett hus byggs till en krigshjälte som tappat sitt ben. Patriotismen flödar, flaggor vajar och tårar fälls. Äckligt, men obegripligt fängslande. Gråter som alltid.

Söderlund & Bie - Gud vad skönt med en förälder som gör allt fel och erkänner det. Hög sympatifaktor.

Nanny - En klassiker som känns lite förlegad. Men bjuder ändå på hygglig underhållning om man är på det humöret.

Förkväll - Såg bara inledningen. Carina Berg rules.

Doobidoo - Vem 17 bjöd in Peter Jidhe? Det där är ett program för entertainers, inte tävlingsmänniskor.

The Tyra Banks show - Ämne: Real life Brokeback Mountain. Bra idé, men hon håller inte ihop det. Kall programledare med plumpna frågor och ingen fingertoppskänsla. Det blir mer Jerry Springer än hon tänkt sig. Tyra, lär av mästaren Parkinson. Eller håll dig till ämnen inom modellbranschen som du kan.

Junk - Schysst liten film om vad som hände med Brainpool efter Grammisen. Dom ville inte lägga av bara för att den kommersiella musikbranschen drog sig ur. Om en rockopera med Freddie Wadling bland andra.

Idol 2006 - Markus är ca sju nivåer bättre än de andra. Det är pinsamt och oerhört ospännande. Erik, tja, kanske finns det nåt där om några år..? Johan, söt, visst, men jag tror banne mig han inte är musikalisk på en fläck. God, man måste vara musikalisk i alla fall, det är väl minimikravet? Men vore han det skulle han inte stå där och sjunga sådär vansinnigt falskt utan att skämmas ihjäl.

America's funniest homevideos - Glimrar till ibland och är riktigt, riktigt roligt. Men är ofta också riktigt, riktigt dåligt.

Såg jag så här mycket TV idag? Förmodligen mer också. Jag har inget liv.

Andra bloggar om: TV, SVT, Idol

När praliner knackar på

Idag har jag skickat ett Chokladogram. En stor ask mörka praliner och en receptbok med chokladtips. Förmodligen overprized, men skulle inte du bli glad? En personlig leverens till dörren, med läckerbitar? Fram för fler -ogram. Blommor, choklad, vad mer kan skickas med bud?

Slut med flackande blick

Idag kom den. Som en glad överraskning i brevlådan: Nya Galago. Så tjock och röd och fin. Bäst efter första skumläsningen: Joakim Pirinen, Anneli Furmark, Simon Gärdenfors, Åsa Grennvall och Nina Hemmingsson.

"Advokat? Jamen det var då själva FAN vad vi ska vara märkvärdiga här"

Just nu på SVT1: Den bästa sommaren. Åh vilken mysfilm.

Glassattack

Freddie Westerlund skriver i sin politiska blogg Dyslesbisk (världens bästa bloggnamn?) om Centrum mot rasism.
Citat: "Det var också CMR som först upptäckte den flagranta rasismen i den svarta glassen med namnet Nogger utan att de för en sekund reflekterade över att GB-grannen Päronsplitt i flera varit ett fruktansvärt hån mot alla föräldralösa barn."

Hahaha! Päronsplitt! Det roligaste jag läst på länge. Men det förstås, många glassar borde aldrig fått se dagens ljus. 88 är ju en känd nazistsymbol (H = åttonde bokstaven i alfabetet, 88 = HH = Heil Hitler). Är inte "Igloo" förnedrande för inuiter? Och av "Sandwich" kan klara paralleller dras till porrindustrin. Är det vad våra barn ska äta? För att inte tala om reklampinnen för amfetamin: Piggelin.

Inre röst

Är det du själv, Ronnie?

Apropå Ronnie Sandahl: Hittade den här hysteriskt roliga groupie-bloggen.
Utdrag:
"Ronnie, Ronnie, min lilla ponnie
En ponnie jag rider, i eviga tider
Så ståtlig och stark, vi möts i en park
Där någon står i ett hörn och säljer....
Haderattantara Ompah-pah!"

Fejkblogg naturligtvis, men underhållning likafullt.

Jag är Guds gåva till planeten

Jag gjorde Faktums "Hur mycket är du värd"-test. (Ok, nu är jag officiellt en test-addict, men va fan).

Jag fick 60 poäng. Så här skriver dom:
Du tycker själv att du är MER värd än andra. Du tror visst att du något alldeles speciellt. Gudarnas gåva till alla andra män, kvinnor och barn på planeten. Vi ber att få citera paragraf ett i jantelagen: du ska inte tro att du är något.

Oj, vad läskigt. Fast som ni ser nedan var jag precis på gränsen till att bli eländig manchesterkavajsbärare, som jag kanske trodde jag skulle bli. Lite glad kan jag allt vara åt att jag hamnade på "fel" sida gränsen, för det är ju så fult att vara "typiskt svensk" och jantelaglig. (Fast jag är ju jantelag, jag är jättemycket jantelag, jag älskar jantelagen, jag kan inte låta bli. Man ska inte tro att man är nåt, jag tycker det, har alltid tyckt det. Förlåt då.)

100 - 60 poäng
Du tycker själv att du är MER värd än andra. Du tror visst att du något alldeles speciellt. Gudarnas gåva till alla andra män, kvinnor och barn på planeten. Vi ber att få citera paragraf ett i jantelagen: du ska inte tro att du är något.

59 - 20 poäng
Du tycker själv att du är LIKA MYCKET värd som andra. Du är mysvänster och/eller - liberal. Fullkomligt hjärntvättad av den gammalmodiga föreställningen att människovärdet är något okränkbart och att alla, oavsett färg, börd och inkomst skulle vara lika billiga. Vakna och lukta på kaffet, eländiga manchesterkavajsbärande Amnesty-medlem!

19 - 0 poäng
Du tycker själv att du är värd LITE MINDRE än alla andra.Vilket innebär att du har dålig hållning, lyssnar på gnällig amerikansk indie och har fett stripigt hår. Skärpning.

Namndroppning

Vissa ord blir rätt fåniga när dom försvenskas. Namedropping är ett av dom. Namndroppning. Hmm. Förmodligen bara en vanesak. (Fnissade lite när jag var på en föreläsning om förföljelsebrott en gång och orden stalkning och stalkare användes. Låter som nåt som har med matsmältningen att göra. Men men, jag förstår poängen.)
Anyway (eller i alla fall eller hur som helst), namndroppningsfenomenet är rätt intressant. Vad vill dropparen uppnå? Hur namndroppar man på ett snyggt sätt? Funkar det? Eller ses det lätt som desperat och wannabe-aktigt?
Viggo Cavling är en mästerdroppare. Han markerar även (som många andra) sina dropps med fetstil. Wannabe? Nja, det är väl svårpåstått.
Förmodligen handlar det väl mycket om vem som droppar och hur. Eller?
Ja, min fascination kan mycket väl handla om att mina egna namndropp skulle te sig ganska ynkliga. Inte minst interna och rätt ointressanta. Nog om detta.

P.S I helgen var jag på kärleksfest med bland andra Olivia Svenson och Ronnie Sandahl. (OBS det var inte dom som var kära). Fast jag pratade mest med före-detta-Lilla-Aktuellt-Erik.
Sen var jag på konferens med meteorolog-Pär.
Olivia: mycket snyggare än sin bildbyline, framför allt mer verklig. Ronnie: har förvånansvärt stort huvud, men det är kanske därför han får plats med så många fina tankar. Erik: Lika go som alltid, är det nån naturlag att gotlänningar ska va supertrevliga? Pär: Galen frisyr verkligen, credd till dig för den. Kul att höra om astronautdrömmarna direkt från källan också. D.S

112 minutes well spent

Dagens filmtips: Lady Vengeance (Chan-wook Park). Tredje delen i en sydkoreansk hämndtrilogi, har inte sett dom två första, men älskade den här. Rått våld och surrealism blandas med humor och inramas av galet snyggt foto och bildspråk. Hypnotiserande, förtrollande.

PS. Idag var House bättre än förra veckan. Såg bara andra halvan av Ugly Betty men det kändes också bättre. Eller så var det bara jag som sänkt ribban efter fyra dagar utan TV. DS.

Helkväll i huvudstaden

Judit och Bertil + Debaser Medis = i säng efter fyrasnåret.
Bästa danslåt 02.45 - Jackson 5 - I want you back
Bästa danslåt 02.50 - Håkan Hellström - Ramlar
Klyschigt, javisst, men danssugen blir man.

Vakna som du vill

Det här är superbra. Love P3. Vem vill inte bli väckt av Mads Mikkelsen?

Glupska hälsonissar?

En stilla fundering: Varför är typ hälften av alla bloggar på bloggportalens "högsta betyg"-lista matbloggar? Kan nån svara på det? Recept kan man väl hitta överallt nu för tiden? Själv känner jag absolut inget behov av att konsultera en matblogg. Kan väl i och för sig bero på att jag aldrig lagar mat.

Andra bloggar om: blogg

Love you forever (or at least most of the 90's)

"Crush" är ett bra engelskt ord. Hittar inte nån riktig motsvarighet i svenskan, både förälskelse och att vara kär känns på nåt vis mer allvarligt. I min värld är crush oseriöst men härligt. En romantisk hang-up man kan få på nån man aldrig träffat, (TV-person eller artist kanske) eller inte känner så väl. Mitt lexikon översätter det med svärmeri och det kanske stämmer, men har nån använt det uttrycket på fyrtio år..?
Kändisar jag har haft en crush på:

Peter Jöback. Jag var 14 och tyckte att musikal var det bästa som fanns. Back in the days när han såg ut så här:

Göran Gillinger. Under Rederiet-perioden hade jag en affisch med Göran + kattunge uppsatt på min toalett.

Gösta Ekman. Okej, lite i äldsta laget, men han var så vacker i Mannen som slutade röka och bara bäst i Fröken Fleggmans mustasch.

Björn Kjellman. Charmknutte som imponerade med schlagerkunskaper. (Shit vilken lame unge jag var).

Jonathan Knight. Blyg doldis i superboybandet New Kids on The Block. Stod i skuggan av lillebror Jordan men vann mitt hjärta. Min första stora kändiscrush, var 11 år gammal och dödligt kär.

Så blir din blogg en succé

Efter att ha surfat runt lite i bloggarnas underbara värld har jag kommit fram till hur man ska göra för att lyckas.
Vill du att din blogg ska läsas av många? Det finns tre vägar att gå:

• Fackbloggen

Fackbloggen är smal, väldigt smal. Du skriver om ditt specialintresse, som du ska vara jävligt insatt i. Kommentera aktualiteter, tipsa om länkar och sprid mycket information, samtidigt som du gärna kan sväva ut och vara lite personlig - bara du håller dig till ditt ämne eller liknande ämnen som människor som delar ditt intresse kan tänkas gilla. Exempel på fackbloggar: Lauls fotbollsblogg, Akvariedagboken (980 liter) och Manolo.se. Hit räknar jag också den politiska bloggen.

• Personliga bloggen

Den personliga bloggen ska vara så personlig som möjligt. Gärna skildra ett förlopp, till exempel en kärlekshistoria, en graviditet eller en sjukdom. Mörka inslag som självmordstankar, berättelser om en svart barndom eller psykisk sjukdom hjälper till. Barn är en fördel, gärna väldigt små med svåra förutsättningar. Exempel på personliga bloggar: Längtan efter ett barn, V som i Vendettanbettan och Tessans dagbok.

• Humorbloggen

Humorbloggen ska helt enkelt vara rolig. Nyskapande, unik, aktuell och skrattframkallande. Exempel på humorbloggar: Tjuvlyssnat.se, SVT Nöje och Warpdrive - citatdatabasen.

Generellt för alla bloggar:

Uppdatera ofta. I bloggarnas värld gäller det ovanliga att kvantitet ofta är bättre än kvalitet. För att skaffa dig trogna läsare ska du helst skriva tre inlägg om dagen. (Självklart är det bra om det finns ett innehåll också).

Våga ta ut svängarna. Var kontroversiell, våga säga något. Hitta det unika i det som skiljer dina tankar från andras.

Använd dig flitigt av marknadsföringskanaler, pinga dina inlägg på nyligen.se, skriv etiketter och nyckelord, skriv inlägg i andras bloggar.

Bilder och videofiler kan lätta upp, men glöm inte texten som ändå oftast är det viktigaste.

Inser lite modfälld att min blogg inte stämmer in på nästan något av ovanstående. Den är spretig, ojämn, vågar inte vara personlig fullt ut, inte så kul och ganska åsiktsfeg. Men men. Jag gör väl det här mer för mig själv än för att göra mig ett "bloggnamn".

Andra bloggar om: blogg, tips

Alliteration och poesitips

Begåvade Bump bryter barnets barriärer.
Orden omsluter, ofta och obarmhärtigt.
Vill vaka, värna, vara vuxen vän.

Hur många Mats Hård finns där ute?

Jag hittade en ny spännande blogg. Den hade ett tydligt fokus, var dramaturgiskt uppbyggd och hyfsat välskriven. Nästan lite väl perfekt. Och nu är jag misstänksam. Jag tror den är fejk. Jag tror att nån vill göra en "Mats Hård". Så nu vill jag inte läsa mer, för att jag känner mig lurad. Fast spelar det nån roll? Jag vet inte.
Den var bara för... genomtänkt. Börjar med ett par intresseväckande inlägg som inte avslöjar för mycket, och sen målas bilden upp, och så börjar en kärlekshistoria väldigt lägligt...
Nej, jag är skeptisk. Tror det är nån med romandrömmar som provar sig fram. Testar sin story, säljer in sin karaktär, försöker göra sig ett namn.
Men hur vet man? Och som sagt, har det nån betydelse? Har svårt att bestämma mig. Det gick ju bra för Olle Svalander. (Olle är för övrigt en trevlig prick, och rätt hygglig på bil-TV-spel).
Anyway, så välskriven är inte den här bloggen i fråga. Det blir nog ingen succé.
(Jag kan självklart inte skriva ut bloggnamnet, eftersom jag mycket väl kan ha fel och det vore väldigt pinsamt.)
Vad tycker ni andra där ute i cyberspace? Okej med fejkbloggar?

Andra bloggar om: blogg, Mats Hård

...and Marx is claiming offside

Jag älskar tester. Och det finns alla möjliga och omöjliga varianter av dom. Jag gjorde ett test om vilken filosof jag är mest lik. Resultatet blev:

1. Kant (100%)
2. Jean-Paul Sartre (86%)
3. Stoics (74%)
4. John Stuart Mill (70%)
5. Spinoza (67%)
6. Jeremy Bentham (65%)
7. David Hume (56%)
8. Nietzsche (56%)
9. Epicureans (55%)
10. Prescriptivism (52%)
11. Nel Noddings (51%)
12. Aquinas (44%)
13. Ayn Rand (43%)
14. Aristotle (40%)
15. Thomas Hobbes (37%)
16. St. Augustine (31%)
17. Cynics (30%)
18. Ockham (28%)
19. Plato (25%)

Oj vad många jag inte känner till. Har ingen aning om vad det här resultatet säger om mig. (Är inte helt hundra på hur jag svarade heller, är dödstrött och orden simmar omkring på skärmen). Jag och Kant skulle tydligen ha blivit bästisar i alla fall. Men inte gjorde han nåt mål i denna klassiska sketch...

Ondska - hur långt från okunskap?

Jag har inte sett TV3:s Ondska, men reagerade starkt på trailern som gick inför avsnittet som skulle handla om bestialiska mord - och Aspergers syndrom. Nåt som i trailern antyddes ha nåt märkligt samband. Trollharen har också reagerat, och utifrån det inlägget är jag rätt skeptisk, minst sagt. Hur tänker dom? Okej om dom hade valt nån väldigt ovanlig, exotisk psykisk åkomma som ingen hört talas om som dom kan fabulera om som dom vill, men Aspergers? Var och varannan känner väl någon med ett Aspergers-barn nu för tiden.
Om det som trollharen skriver stämmer tyder det på en otrolig okunskap om neuropsykiatriska funktionshinder. Inget ovanligt, men ska man göra en hel programserie om det kan man ju ha rätt att kräva lite mer.

Jag ska inte orera för starkt kring det här, eftersom jag som sagt inte sett programmet. Jag skulle aldrig fundera på att se det heller, klarar inte av Hasse Aro. (Lägg ner Efterlyst). En liten reflektion bara: Hur tänkte dom när dom gjorde programaffischerna? "ONDSKA" basuneras ut, och så en gigantisk bild på Hasse Aro.
Mannen som gav ondska ett ansikte?


Andra bloggar om: Ondska, Hasse Aro, Aspergers syndrom

Från oss alla...

Ingvar Oldsberg blir årets julvärd i SVT. Snacka om säkert val. Inget man höjer på ögonbrynen över. Lite tråkigt förstås - men å andra sidan, är julvärden till för mig? Jag tror jag aldrig har lyssnat på det där runt omkring Kalle. Hur hinner man det? Julmat - julstök - släktträff - kalle anka - mer julmat - mer julstök. Vad säger julvärden? Ingen aning. Har en känsla av att för dom som verkligen sitter och tittar på TV dom där timmarna är Oldsberg ett utmärkt val.

För mig personligen har väl bästa valet hittills varit Lotta Bromé, men jag hoppas att framtiden kommer med bättre namn.
Vore kul att se nån som Gonza, Sissela Kyle, Martin Emtenäs, Ann Söderlund (med alla ungar), Anders och Måns eller Nadia Jebril. (Ok, kanske en fördel om julvärden inte tillhör nån annan religion än kristendomen, men jag vete fan).

Andra bloggar om: Oldsberg, SVT, julvärd

My company

Min TV-konsumtion idag:

- Extreme makeover home edition. Det var en repris som jag redan sett, men jag får sällan nog av amerikanskt överflöd in absurdum, "Oh my God"-repliker och tårar från familj, byggjobbare och stylade designmänniskor.

- House. Bara andra programmet jag ser, men börjar redan tröttna. Grinig läkare gör fel-fel-fel-fel- och sen rätt och alla blir glada och lyckliga. Funkar som underhållning för stunden, men det blir aldrig nån must-se. Och vad gäller underhållning för stunden finns det många serier som gör det bättre. Medium till exempel.

- Ugly Betty. Missade första avsnittet, men gav det en chans idag istället. Verkar lovande, men har inte riktigt fastnat för karaktärerna än. Lite för skruvat för att man ska bry sig om dom. Men det kanske kommer efter hand.

Såg även delar av: Toppform - småskojigt, gillar det där unga slacker-hårdrockar-rökarparet. Men lite för hurtigt för min nuvarande sinnesstämning.
World's most amazing videos - Jeezes, man får ont i kroppen bara av att titta på det.
Bones - Platt och ointressant.
Christine - Rätt kul. Och hon är sympatisk, man gillar lätt henne. Go Julia Louis-Dreyfus!
Arty - missade det mesta, men gillade det jag såg. Lättillgängligt om konst. Och nakna män är ju aldrig fel.
Såg säkert nåt mer också, men nu tog skrivlustan slut.

Jag vet vad ni tänker, Grey's anatomy då? Nä, höll mig undan. DVD:n släpps den 22 november och då ska jag se hela säsong 2 på en gång.

Mumsigt mormorsrecept

Mormors rödbetsbiffar

4-5 rårivna rödbetor
1 råriven potatis
1 riven stor lök
1 riven vitlöksklyfta
1 burk Tartex och
1 grönsaksbuljongtärning som värms och smälts ihop
1 ägg

Blanda, forma biffar och stek på medelvärme. Supergott!

Ge skitnödiga diktsamlingar bidrag

Jag håller med Birro hellre än Skugge. Kommersialismen är stark nog ändå. Det måste finnas nån motvikt. Annars kommer vi att tvingas ha samma smak som alla andra om vi vill få i oss nån kultur.
Visst, pretto var ordet, men hellre det än hjärntvättad och likriktad.

Andra bloggar om: författarfond, skugge, birro

Sexism som barnprogram

Beware, Solstollarna lever än. Till och med i bloggformat.
Får rysningar när jag tänker på detta tveksamma program som jag lurades att titta på som liten. Jag minns inte ens om jag tyckte det var bra då. Det enda jag minns är "chokolääääääääääde", att Ulla-Bella var sjukt ful och pinsam, att det var nåt med den danska sjöjungfrun och att det var nåt obehagligt gammalt par med där tanten var jätteelak mot gubben.

Hur man vet att ens vänner är bra

1. Dom kan prata om bajs med varandra. (Typ: Vart tycker du det är okej att bajsa? Hemma hos kompisar, på jobbet, på offentliga toaletter?)
2. Dom kan vara tysta tillsammans.
3. Dom går ut för att köpa mat ihop och kommer hem med jättemycket mat plus glass, godis OCH kolatårta.
4. Dom köper veggofärs till alla när man gör tacos trots att bara jag är vegetarian.
5. Dom får en att sitta uppe till morgontimmarna bara för att det är så mysigt.
6. Dom får en TV-galning som jag att inte titta på TV på en hel helg och inte sakna det det minsta.
7. Dom visar gamla släkt- och semesterbilder och det är inte tråkigt.
8. Dom låter en sova så länge man vill på mornarna, mest eftersom dom sover lika länge själva.
9. Dom blir besatta av märkliga saker, som rovor (majrova, svedjerova osv) och gör nåt konstruktivt av det.
10. Dom planerar alltid för nya stordåd, som ännu en rovfest, sol och pool-fest och bara hänga-fest.

Den dolda kärleksmaskinen

- Nu när jag träffat Henrik fattar jag vad kärlek är, säger Emma Andersson till Plaza Kvinna, enligt Aftonbladet. Sött.
Jag har träffat Zäta ett par gånger. Han har bara varit sur och butter och svarat kort och floskligt på frågor. Men så är jag ju inte Emma Andersson heller.

Sometimes I'm a hater

Saker jag stör mig på just nu:

• när folk säger "prosit" när jag nyser
• när folk undrar varför jag suckar
• när jag tittar på TV-galor och dom klipper in fåniga publikbilder
• folk som pratar i högtalartelefon
• att jag måste kliva upp tidigt på mornarna
• mitt hår
• min obefintliga inspiration

The truth lies in the lyrichs

Framtiden verkade vara helgens tema. En stor del av lördagkvällen ägnade vi åt oraklet. Musikoraklet, vår Saidapod. Ni vet, man har en Ipod eller liknande, full med väldigt mycket blandad musik, ställer in den på random, ställer en fråga och låter Saidapoden besvara den.
Exempel på svar från i lördags:

Saom frågar: Hur kommer det att bli att gå till jobbet på måndag?
Saidapoden svarar: Depeche Mode - Work Hard

L frågar: Jag ska träffa Lars Leijonborg på tisdag, hur kommer vår relation att bli?
Saidapoden svarar: Red hot chili peppers - My lovely man

Ma frågar: Hur kommer det att gå i min karriär?
Saidapoden svarar: Sophie Zelmani - Sing and dance

Mi frågar: Hur blir min karriär på jobbet i Vännäs?
Saidapoden svarar: Depecheremix av Strangelove som börjar Pain, pain, pain, pain, pain....

Mi frågar: Ånej! Men sen då, efter det jobbet, hur går det för mig då?
Saidapoden svarar: Paris Hilton - Screwed

Mi frågar: Hur skulle jag bli som statsminister?
Saidapoden svarar: Just D - Billiga brudar

Tarotkort släng er i väggen

Återupplivade gamla barndomsminnen i helgen och blev spådd med hjälp av en vanlig kortlek. Siande när det är som bäst, det vill säga fullkomligt oseriöst. Fick veta mycket om min framtid. För att göra en lång historia kort ska jag bland annat bosätta mig i en husvagn i Umeå och ha sköldpaddor i smyg vid sidan av mitt förhållande.
Anyway, här kommer förutsättningarna för den som inte minns: (eller som mot förmodan inte fick lära sig denna livsviktiga konst på mellanstadiet)

Plocka ut kortlekens fyra knektar. Bestäm vilka fyra män/pojkar som representerar dom fyra knektarna. (Helst ska hjärter knekt gestalta den du hyser starkast känslor för i nuet.)
Blanda sedan knektarna och lägg dom på bordet med framsidan ner, så att du inte ser vilken som är vilken. Sen delar du ut den resterande kortleken så att alla fyra knektarna får en lika stor korthög var.
Undersök varje knekts kort. Hjärter betyder kärlek, spader hat, klöver pengar och ruter barn. Klöver ess betyder miljonär, hjärter ess är det starkaste kärlekskortet, ruter ess betyder missfall och spader ess skilsmässa. Ju högre kort desto starkare, förutom när det gäller ruter, då är ett kort = ett barn.
När du undersökt förutsättningarna i varje hög väljer du den som verkar bäst. Då får du vända och se vilken knekt du har valt. Tada! Kanske har du fått hjälp att fatta ett svårt beslut. Sen är det bara att samla ihop dom övriga korten och ställa ja- och nejfrågor om hur ett liv tillsammans kommer att bli. Rött kort är ja, svart är nej, ju högre kort desto starkare svar.
Praktiskt va!

Helgmys

Åh vilken skön helg. Balsam för en saom-själ:

• träffa världens bästa Mi och Ma som bor i en stad långt borta
• köpa söta stövlar på rea + nya jeans
• "gammeldagsumgås" med sina vänner, det vill säga spela kort, prata och ignorera TV:n
• bli fnittrig även innan drinken på bland annat finsk hallonlikör och rivet äpple
• sitta i köket och spå varandras framtid till klockan 04.30 på morgonen (ang spådomarna, se inlägg ovan)
• äta jättelång frukost (rostade mackor med ost och avocado, banan och blåbärssmoothie, kaffe, te och juice) samtidigt som man tittar på Ice Age 2

Olyckskorpen flyger

Stackars, stackars Fredrik Nyberg. Jag hade verkligen velat se honom i VM i Åre.

Lärare med attitydproblem

"Alex" är min nya hjälte!

Hoppas mamman högaktningsfullt struntade i lärarens uppmaning.

Integritet kontra pengar - hmm

Guuuuud vad tråkigt av Westlife att göra "The Rose". Snacka om färdigtuggat, fantasilöst, ospännande, bakåtsträvande... Ja menlöst. Riktigt menlöst. Inte för att jag förväntade mig så mycket men ändå.
Well well, deras publik kanske aldrig har hört låten. Dom kanske tycker det är en jättefin ballad dom där söta grabbarna har skrivit. Med en trallvänlig melodi, tänk att ingen annan kommit på den tidigare.
Seriöst, vänder dom sig bara till tjejer mellan sex och elva eller?
Titta på Justin Timberlake. Man kan komma från ett boyband och ändå kliva in i framtiden och tänka lite själv. (Tolka inte detta som nåt ont om boybands, Jonathan i NKOTB, I'll never forget you).

Fast, varför ska dom göra det när den där omtuggningen av en klassiker vi vanliga döda har hört till leda, förmodligen kommer att sälja som smör.

Sudda sudda bort din sura min

Har ni sett fotot på Pernilla Wahlgren på hennes nya blogg? Märkligt. Det är nåt konstigt med hennes mun, som om tänderna är på väg nånstans. Eller som om hon egentligen inte log sådär mycket på originalbilden, utan dom har retuscherat upp hennes mungipor. Och rundat av hakan på nåt vis och satt huvudet på nån annan kropp. Hon som är så söt, kan hon inte ha ett vanligt foto på sig själv? Det där var lite skrämmande och känns sönder-airbrushat. Om nu det är ett ord.

New Age-realism

Kul sak om min mamma: Vi var hos mormor i helgen och råkade se den där TV-reklamen ni vet, den med dockorna där en är flum-mamma och en annan är cynisk-dotter. ("ishmahata heter benke och pod-sänder från järfälla, mamma"). Då säger min mor: "Haha, jag brukar tänka att det där kunde vara du och jag!"
Det är coolt med självinsikt.

Fram för mer inbördes beundran

Kommentarer till Stora Journalistprisnomineringarna:

• Hoppas Carl Tofft vinner Årets förnyare. Musikministeriet känns fräscht, finurligt och creddigt+mainstream på samma gång.
• "Hon förmedlar känslan av att det aldrig är för sent." står det i nomineringstexten till Amelia Adamo som Årets förnyare. Vad menar dom med det? Bara för att hon fyller sextio nästa år borde hon inte kunna vara nyskapande? Hon har väl jobbat och utvecklats i hela sitt liv, och inte gjort nåt oväntat genombrott nu. Märkligt. Som om medelålders kvinnor förväntas lägga sig och dö.
• I Årets berättare hejar jag på Maciej Zaremba.
• Nils Funcke är en journalistlegend. Men det blir svårt att tävla mot avslöjandet om folkpartiets dataintrång i socialdemokraternas högkvarter.

Vill du ha ett mindre pretentiöst, men minst lika viktigt pris, kolla in Stora Journalist-Prisse. (Fram för mer inbördes kritik också).

Tanter rockar fett

Det är aldrig för sent att hörsamma den nya kulturen!
Kolla in den här sköna 92-åringen som rappar.

Kläm kläm på dig lilla gumman

Norges statsminister Jens Stoltenberg kramar bara kvinnor. Kulturminister Trond Giske fyllde år och försökte sig på en kram, men tji fick han.
Jag känner att jag blir lite småarg. Smygförbannad. Ja, en kvällstidning skulle säkert få det till att jag rasar. (Okej, kanske en liten överdrift, men ändå).
Så här är det: Om han vill kramas eller inte kramas, och vem han vill krama, det får statsministern absolut bestämma själv. Jag kan själv tycka det är lite märkligt med krama-även-den-ytligaste-bekantskapen-kulturen som är på frammarsch.
Men - att låta sin presstalesman basunera ut att statsministern bara kramar kvinnor - det är banne mig homofobiskt i allmänhet och kvinnoförminskande i synnerhet.

Andra bloggar om: feminism, genus, homofobi

I skuggan av Skugge

Läser Linda Skugges blogg men vet inte riktigt varför. Det står inget intressant i den. Plötsligt har vi ingenting gemensamt. Hon är bara stressad småbarnsmorsa med konstiga politiska värderingar mycket långt från mina. Hon verkar ha blivit så... lycklig. Ordnad.
Kul för henne antar jag.
Men jag läser och läser för att hitta spår av den neurotiska, destruktiva wannabe som jag connectade med när jag läste Men mest av allt vill jag hångla med nån.
Hon verkar långt borta. Det är väl det som händer i livet. Och det är väl tur. Det finns ju många som fyller på i hennes tomrum.

Att stå för mina beslut - lifelesson

Blurk. Jag ångrar redan min snygg-man-lista. Den känns platt och opersonlig. Jag gick bara efter bildskön och noll på karaktär. En mest-attraktiv-lista skulle se helt annorlunda ut, det är ett som är säkert. Well well, nu får den stå som den står. Jag kan inte hålla på och putsa på saker i efterhand. Det är bara att lära sig.

Först bränna sen svulla

Jag glömde det konstigaste: I omklädningsrummet på gymmet, efter träningen, var det ett par damer som nöjt sprättade några lapin och klev in i bastun. Weird. Öl i bastun en onsdag direkt efter träningen?
Fast vad ska jag säga som precis ätit en halv bytta texas-pecanglass.

Kniiiip å kniiiiiiiip

Jag har varit och tränat. Det var första gången på länge och jag hoppades att det skulle vara en positiv upplevelse så jag skulle komma iväg lite oftare. Det började inte så bra, jag glömde mössan och frös på väg till gymmet. Sen hade jag glömt vattenflaskan och tvingades köpa en overprized-hokus-pokus-sockerlösnings-dryck för att inte torka ut. Jag hade precis ätit och gick självklart ut för hårt och fick magknip och blev illamående. Men det värsta: Den där j-vla instruktören. Där står jag och försöker göra dom där övningarna så gott jag kan utan att kräkas och hon skuttar till min sida och vrålar i sin lilla kindmikrofon: "Kämpa! Öka, du MÅSTE öka, fem till, sju till, kom igen då!"
Jag vet att det finns dom som gillar att folk pushar på dom, jag vet att vissa tycker det är käckt och härligt och trevligt att tjoa och peppa och stånka i grupp, jag vet att instruktörerna säkert får förhållningsorder om att va så där äckligt friska och energiska, och att till och med jag (dom få gånger jag är på humör) kan tycka det ger en glad stämning och en extra skjuts, om det görs på rätt sätt.
Men nio gånger av tio är det bara enerverande. "Sluta inte, inte lägga av, kom igen, det kommer att kännas bra efteråt, jippie vad kul det är! Hurra vad skönt när det gör ont i kroppen! Tio sekunder till, några extra sekunder sen, kom igen, kom igen!"
GAaah
Låt mig komma dit och träna i min egen takt och tvinga mig inte att sjunga med eller klappa i takt eller tjoa. Och ställ dig inte bredvid mig och gör samma övning fast snabbare och starkare, enda resultatet av det är att jag känner mig värdelös.
Suck.
Som tur är finns det ju några lite mer sansade instruktörer där också, så jag släpar väl iväg mig dit fler gånger. Vi får se när nästa gång blir dock.

Motpoler?

"Saddam*" har gått om "Jessica* bröst*" och tagit över förstaplatsen som mest sökta term på bloggsök.se den senaste veckan. Nu står dom där, fint uppradade, som etta och tvåa på listan. Vad säger det om världen?

Böglobbyn

Har precis sett första avsnittet av SVT:s Böglobbyn. Tänkte skriva en lång och nyanserad recension men jag vet inte om jag orkar. Stolpar upp några spontana punkter i alla fall.

• Gud så uppfriskande med ett program som ser saker ur nåt annat än normperspektivet.
• Jag förstår kritiken om att bögar framställs som okontrollerbara sexgalningar. "Även om vi försvinner från ett ställe dyker vi upp nån annanstans, som maskrosor i asfalten." Som om alla bögar har en "jag-måste-ha-sex-offentligt-drift". Nja.
• Men jag håller med Tomas som skriver "Märkligt att de trodde att deras historia skulle berättas. De borde ju veta att vi alla är olika. Att det finns olika sanningar. Och många kände nog till att crusingen är en egen sanning. Den gäller inte alla. Men den gäller."
• Men att välja cruising som ämne till första programmet? Provocerande... Vilket väl är tanken. Men också farligt. Alienerande.
• Smyga i skogar känns så åttital. Nu finns internet!
• Slutet, där dom besöker Bögatan i Göteborg, var det roligaste jag sett på länge.
• Sverker Åström rockar fett.
• Vad gör Olle Palmlöf i det där programmet? Nåja, trailern inför del 2 rättfärdigar väl mer hans insats.
• Stumfilmen var fantastisk.
• Nu väntar jag på ett gediget flatprogram.

Andra bloggar om: böglobbyn, HBT, TV

Babylycka på riktigt

Glömde säga det här igår men: Grattis Astillbe och Sommartjejen! Samma dag och allt. Helt otroligt.

Bloggar om: barnlöshet, IVF, gravid

Fler med rätt gener och utstrålning

För balansens skull bör jag väl även göra denna lista:

Snyggast just nu i film/TV (male)

1. Jude Law
Som "Bosie" i Wilde är han allra vackrast.
2. Olivier Martinez
Fransk skådis med mejslade drag.
3. Ian Somerhalder
Vi har alla sett honom i Lost, men jag upptäckte honom när han trodde att han var bög för att han blev kär i heta Katherine Moennig i Young Americans.
4. Eduardo Verastegui
Sinnebilden av en latino-lover.
5. Rob Lowe
För lång och trogen tjänst.

Bubblare: Brad Pitt, Daniel Henney, Johnny Depp, James Marsden och Taye Diggs.

Kolla även in min lista för dom som inte har snopp. Jag har redan fått modifiera den en gång för att jag inte var nöjd.

Oxytocin-chock

Idag har jag fått massage. Det unnar jag mig var tredje vecka. Snacka om lyx, undra hur länge jag har råd med det. Anyway, mysigt var det i alla fall.

Idag lyssnar jag på:
Tracy Chapman - Talkin' bout a revolution
Laleh - Han tuggar kex
Pet shop boys - Flamboyant

Carrie: Can you get to your future if your past is present?

Nu har jag köpt Sex and the city-boxen. Alla säsonger på DVD. Can't wait.
TV-serier på DVD är ett underskattat sällskap. Jag äger några stycken men alldeles för få. Dom är ju inte gratis. (I alla fall inte om man vill va laglig).

Bästa TV-serierna i min ägo:

1. Vänner. Har sett alla avsnitt framlänges och baklänges så att jag nu nästan kräks när jag ser dom på TV, men det spelar ingen roll. En klassiker som varit min vän så länge att den är självklar som nummer ett.
2. Ally McBeal. Nostalgiska skäl, jag var i precis rätt ålder när den gick första gången. Skruvat och varmt, med världens coolaste karaktärer.
3. Grey's anatomy. Nyskapande sjukhusserie. Briljant, men lite för ny bekantskap för mig för att finnas närmast hjärtat.

SATC kommer att läggas till samlingen som just nu även innehåller Desperate housewives, Rapport till himlen(!) och 24 säsong 1.

Kvar att inhandla: Cityakuten, Kalla Fötter, Gilmore Girls m fl. Är det nån som hittar den sköna brittiska serien Livet kan börja nånstans så hojta.

Sötare än socker

Apropå babylycka: Den här ungen kan få vem som helst på bättre humör.

Vem ska trösta knyttet?

Den galna kvinnan ringde ikväll igen. Nu ville hon berätta att hon tänker råna en bank i morgon. Hon är desperat för att hon får mindre pengar att leva på nu efter valet. Jag sa att jag inte trodde det var en bra idé. Det tyckte nog inte hon heller.
- Jag törs väl inte råna nån bank, sa hon. Det är nog bättre att jag bara tar alla piller jag har och dör. Ingen skulle sakna mig. Kanske skulle brevbäraren känna liklukten efter ett tag.
Vad svarar man på det?
- Det kanske känns bättre i morgon, sa jag och hörde hur orden föll platt direkt efter att ha lämnat mina läppar.
- Alla säger att det ska ordna sig, men det gör aldrig det, sa hon. Jag är så ensam. Jag hade en vän en gång, en synskadad en, vi brukade dricka och lyssna på musik. Men han ville bara ligga med mig. Jag har svårt för det sen min bror knullade mig när jag var fem år.

Det kanske känns bättre i morgon.

Gorgeous, just gorgeous

Snyggast just nu i film/TV (female)

1. Ziyi Zhang
Överjordiskt vacker kinesiska. Fem plus också för martial arts-kunskaperna.
2. Aishwarya Rai
Indisk skådespelare som ser ut som om nån beställt och plockat ihop den perfekta kvinnan. Brukar också mycket riktigt kallas för världens vackraste.
3. Audrey Tatou
Charmtroll. Jag bara smälter.
4. Mia Kirschner
Bräckliga Jenny i L Word. Het.
5. Haddy Jallow
Svensk skådis med rötter i Gambia. Slog igenom i år i "Säg att du älskar mig".

Bubblare: Angelina Jolie, Carina Berg, Penelope Cruz, Famke Janssen och Nyamko Sabuni

Håller du med?

(Till protokollet: Dom allra vackraste hittar jag bland såna jag känner, för skönhet kommer ju som alla vet inifrån. Men hur kul vore en sån lista för nån annan än mig?)

Keep with me! (Håll med mig!)

Oj, vad jag känner igen mig i Alex Schulmans krönika i Aftonbladet idag. Ångest-kallsupar är jag själv mästare på. Anyway, det är ett senare inläggsämne. Nu till roligare saker.
Förlåt Alex, jag har inte som huvudsaklig avsikt att vältra mig i din ångest, men dom där översättningsmissarna du erkände att du var upphov till (vilket för övrigt hedrar dig) var bara för bra för att inte upprepas.
Eller vad sägs om: Bart Simpson: ”Wait, I have a fantastic idea” Alex Schulmans översättning: ”Vänta, jag har ett fantastiskt id-kort.”
”Heavy gravity” blev ”tung graviditet”, och ”deep fried chicken” blev ”djupfryst kyckling”.
Fniss.

Lika som bär

Hahaha! Tack SVT Nöje.

Babylycka

Jag har fått en ny favoritsysselsättning som kanske är aningen vrickad. Here it goes: Jag surfar runt och lusläser bloggar om barnlöshet. IVF, hormonbehandlingar, adoptioner, rubbet.
Jag vet inte, det blir som en följetong, en dokusåpa i bloggformat, där jag får vara med om nåt oerhört varmt och stort och viktigt.
Just nu har jag tittat på mängder av filmer och bilder där folk får besked om sina adoptivbarn och hämtar sina adoptivbarn och kommer hem med sina adoptivbarn.
Och så blir jag rörd och gråter.
Nej, det är inte min "biologiska klocka" som vill säga mig nåt, och nej, det rycker inte i äggledarna på något sätt, jag vill absolut inte ha barn just nu. Jag tycker bara det är så härligt att se så glada och lyckliga alla blir. Corny? Kanske.

Nåja, det är förmodligen nåt övergående jag drabbats av. Börjar redan tröttna på att alla gör sina filmer precis likadant med precis samma musik (den där over-the-rainbow+what-a-wonderful-world-mixcovern) som i och för sig är rätt skön, men ändå.

Bloggar om:
barnlöshet, adoption, IVF

Låt den galne tyrannen leva

Saddam Hussein har dömts till döden. Jag minns när jag var liten och satte upp bilder på Saddam på dörren in till mitt rum. Och så skrev jag "JAG HATAR SADDAM HUSSEIN" på stora lappar och klistrade upp. Och så hatade jag honom, gud så jag hatade honom. Jag kunde sitta och picka med något vasst på hans tidningssvärte-ögon och bara brinna av hat. Jag visste nog inte riktigt varför, bara att han var ond och att man skulle tycka illa honom och att det var ganska skönt att ha någon att hata riktigt ordentligt. Jag hoppades att någon skulle skjuta honom, och förstod inte riktigt varför man lät honom leva.
Och nu ska han alltså dö. Men nu har jag vuxit upp och insett att världen är lite mer komplex, än den värld jag såg när jag var åtta.
Nu tror jag inte på dödsstraff längre.
Dödsstraff är aldrig rätt.
Inte ens när det handlar om Saddam Hussein.

Andra bloggar om:
Saddam Hussein, Irak, dödsstraff

Norrbaggarna kan

Norska talkshowen Först och sist som även sänds i SVT2 är ett program som knappt får någon uppmärksamhet alls i svenska medier. Det är synd. Jag vet aldrig när det sänds, men fastnar ofta i programmet om jag råkar hamna i det.

Högt blandas med lågt på ett i normala fall vanskligt sätt, men för det mesta fungerar det alldeles utmärkt. I det senaste programmet jag såg intervjuades till exempel en nazistexpert om andra världskrigets största förbrytare, en sjuksköterska från Läkare utan gränser om det fasansfulla som händer i Darfur - och sen dök Meat Loaf (lever han än?) upp i studion.
De tvära kasten fungerar mycket tack vare den sympatiske programledare Fredrik Skavlan, som är spontan och putslustig, utan att väja för dom svåra, viktiga frågorna, när det behövs. Det är också en bra mix av gäster, och ett bra grepp att gästerna sitter kvar och deltar i senare diskussioner. Det ger ett spännande och omväxlande samtal. Självklart hjälper det också att det i nästan varje avsnitt är en känd svensk gäst.

Mitt anseende, min respekt och min själ? En tusenlapp tack

Stackars Tina Leijonberg måste slita sitt hår varje dag för att hon gick med på att göra den där fasansfulla fläckborttagar-reklamen. Mon Dieu. Hoppas hon fick snuskigt mycket pengar för det. (Vilket i och för sig känns rätt osannolikt.)

Räkna får? Nä, jag räknar länder

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) säger till Ekot idag att Sverige bör minska antalet länder som vi ger bistånd till. Det eftersom hon inte klarar att komma ihåg alla.
- (...) de ska vara så många så att biståndsministern kan rabbla dem om hon väcks mitt i natten. I dag kan jag inte det, och det beror på att de är alldeles för många, säger Gunilla Carlsson.
Hur många ungefär ska det vara?
– Det beror på vilken kapacitet jag har att rabbla namn i sömnen.
Ursäkta mig men vad är det för mått att använda för att fatta politiska beslut som påverkar miljontals andra människor..? Hej, fru groda.
Vad spelar det för roll hur många länder vi ger bistånd till, om det nu behövs bistånd i dom länderna? Det finns väl datorer eller assistenter som kan hålla koll på dom åt dig. Skriv upp dom på en lista och ha bredvid sängkanten vettja. Det finns en rätt stor fattigdom i världen, Gunilla Carlsson. Vi har det ganska bra här i Sverige.

Som TV-tittare är jag en medelålders fjortis

Hur vuxen är man när man tycker det är småmysigt att kika på när Mat-Tina får en hemlig ingredienslåda av en hemlig gäst? Och när man gillar Söderlund & Bie fast man inte har några barn?
My God. Tur att jag har program som Idol och Top Model som balanserar det hela med några stora doser fjortispoäng.

En joint för fem år sen? Sök ett annat jobb tack

Det ringde just en människa från ett företag som erbjuder drogtester utifrån hårstrån. Dom vänder sig bland annat till föräldrar som vill kontrollera sina barn, och arbetsgivare som vill kolla sina anställda. Dom kan utifrån ett hårstrå se om man använt Amfetamin, kokain, Opiater, THC, Phencyclidiner, MDMA eller metaamfetamin dom senaste 90 dagarna.
Jösses.
Jag gillar inte droger på nåt sätt, men lite läskigt känns det.
Och det där med föräldrar som drogtestar sina barn - hajade till när jag var i USA och hittade såna där hemma-testkit i varje mataffär. Tycker det känns som förenklad problemlösning. Bry mig? Prata med min tonåring? Engagera mig i dennes liv? Nä, jag snabbtestar med jämna mellanrum. Då kan man hålla koll. Javisst, mitt barn tycker att det är kränkande och har tappat all förtroende för vår relation, men knarkar gör han inte.
Hmmm, jag vet inte jag. Klart att det kan vara på sin plats, upptäcka ett missbruk tidigt, sätta in hjälpresurser, markera... Och för vissa yrkesgrupper, som piloter, kirurger och chaufförer, testa på!
Men ta och lugna ner förmyndar-mentaliteten lite va. Vissa lugnande medel syns också i såna där tester. Kanske anti-depressiva läkemedel, vad vet jag? Vad är nästa steg, ska chefen kunna se exakt vad jag stoppat i mig dom senaste tio åren?
En gnutta personlig integritet vill jag nog ha kvar.
Även om knark är bajs.

Andra bloggar om:
droger, knark, drogtester

Grattis i efterskott...

Bra sajt för att hålla koll på dina vänners (och ovänners) födelsedagar: Birthday.se.
Där ser man bland annat att Kristian Luuk fyller 41 år om 224 dagar, att Mijailo Mijailovic fyller 28 år om 34 dagar, och att Lia Boysen Fyller 41 år om 155 dagar.

(Personer slumpmässigt utvalda ur det aktuella kvällstidningsbruset)

Det fulländade samhället

Dagens boktips: Ira Levin - En vacker dag.

Kul för henne men tråkigt för mig

En av mina bästaste vänner har fått jobb i Mali.
I Mali.
Mali är en stat i västafrika, som gränsar till Algeriet, Burkina Faso, Guinea, Elfenbenskusten, Mauretanien, Niger och Senegal. Där bor nästan 14 miljoner människor och huvudstaden heter Bamako. Och det ligger skitlångt från Sverige.
Hon ska vara där i minst ett år, och jobba för SIDA.
Suck.

(Faktakälla: Nationalencyklopedin)

...och Megaballe79 köpte blommor

Fniss. Folks nick kan se absurda ut ibland.
Läs till exempel det här utdraget ur Aftonbladets artikel om bloggen "Mira vår kämpe".

"Vi har till och med fått gåvor till Mira i form av en superfin stickad tröja av Babsan, ett underbart fint lapptäcke av Piraya och sedan så har vår kära Vendettabettan överlämnat ett enormt fint kollage"

Hahaha! Förlåt, det är en söt blogg och det ger hopp om mänskligheten att alla blir så superengagerade i historier som denna, men det blir så otroligt komiskt ibland när cybervärlden möter den verkliga.
Men vad vet man, om tio år kanske "glittertuss15" eller "doombenke" är vanliga tilltalsnamn - även i formella blanketter.

Edge och ironi + glitter och glamour = succé

Kristian Luuk blir programledare för Melodifestivalen. Bra val.

Om Älskade dumburk

Älskade dumburk föddes ur ett infall av nyfikenhet i oktober 2006. Då namnlös, kravlös och utan mål. Ganska snart upptäcktes en grav övervikt av tv-relaterat material bland de trevande inläggen, och bloggen fick sitt nuvarande namn.

Fram till 2010 var tv det intresseområde som dominerade, men du hittar också inlägg om till exempel journalistik, HBT-frågor och språk. Den som är intresserad av det ena mer än det andra kan med fördel använda ämnesrubrikerna som finns en bit ner i högerspalt.

Åren 2010 och 2011 hamnade det mesta om tv istället på DN-bloggen, och Älskade dumburk fick en spretigare och mer personlig inriktning. Sedan november 2013 uppdateras den endast sporadiskt, då de flesta texter i stället hittas på TVdags.se.

Bloggen var nominerad till Stora Bloggpriset 2009 och Stora Kulturbloggpriset 2009 och 2010.

Det här är medvetet ett icke-kommersiellt ensamprojekt. Erbjudanden om annonsering, sponsring och samarbeten avböjes vänligt men bestämt.

Älskade dumburk skrivs av Sara Ödmark.
För kontakt: alskadedumburk(at)gmail.com.
Twitter: @saraodmark (tidigare: @alskadedumburk)
Instagram: @saraodmark

Hästgarvet chefar

Min vackre gamle vän Tobias tar över spakarna på resemagasinet Vagabond. Grattis Tobias! Rätt man på rätt plats.

Dyra ungdomsmisstag

Nu har det hänt igen. "TV-kvinna" (Kvällstidningsepitet. Det betyder att hon inte är särskilt känd, hade hon synts aningen oftare skulle hon vara "TV-stjärna") får nakenbilder på sig spridna på nätet. Kvällstidningarna gnuggar förtjust sina händer. Hon säger att hon väljer att berätta om bilderna för att "synliggöra problemet". Hoppas hon inser att hon i och med det får massor av människor som annars inte brukar surfa runt och leta efter nakenbilder att leta reda på dom på henne. Som jag till exempel. Nyfiken som är råtta är man ju. Och det tar ju bara 40 sekunder att hitta dom.
Hoppas för hennes skull att det är en medveten taktik för att hypa sig själv lite extra. I så fall har hon nog lyckats.

Spännande skrattkampspremiär

Imorgon är det premiär för SVT:s nya humorsatsning: Humorlabbet. Jakten på morgondagens humor, där roligaste avsnittet får bli en hel humorserie 2008. Första pilotprogrammet görs av Grotesco Royal, där bland annat Parlamentet-Henrik Dorsin och Crazy Frog-skaparen Erik Wernquist ingår.

Ett smakprov av vad Grotesco Royal tycker är roligt kan man se här.

Tro, HOPP och kärlek

En vän och jag pratade igår om nostalgi och pretentioner, bland annat. Eftersom jag har en benägenhet att vara både nostalgisk och pretentiös, publicerar jag härmed högtidligen ett av mina kreativa alster, ja kanske det poetiska alster jag är mest stolt över. Det här är den första dikt jag någonsin skrivit. Jag var fem år gammal.

HOPPA

nu ska jag berätta
för er en liten grej
det är kul att hoppa
tycker hela mej
men när man hoppar
blir man inte fet
så jag tog och hoppa
över våran get
men geten sprang bort
och sången tog slut
och mamma blev arg
och jag hoppa ut

Fotnot: Jag tänker inte sönderanalysera detta vackra poetiska flöde, men orden kräver vissa kommentarer.
1. Jag är osäker på dom två första raderna. Resten minns jag tydligt och ordagrant.
2. Jag skönjer mellan raderna en passion för "hoppning". Detta låter rimligt då jag älskade att hoppa över saker då jag var liten.
3. Vi hade däremot ingen get. (Nä faktiskt inte! Fastän jag bodde i buschbyarnas buschby). Vad geten symboliserar är upp till läsaren att avgöra.
4. Vi bör begrunda det oroväckande faktum att jag vid fem års ålder var medveten om min figur.
5. Dikten är något modifierad, då den ursprungliga texten är skriven helt och hållet med versaler. Det hade dock nog mer att göra med att det var dom enda bokstäver jag vid fem års ålder kunde skriva, än att det var något sorts stilgrepp kopplat till budskapet.

Plusmeny tack, och en mjukglass

Fler och fler går hungriga. Under 70-, 80- och 90-talet minskade antalet hungriga människor i världen. Men nu ökar dom, och blir 4 miljoner fler varje år. Det är tamejfan skandal. Pinsamt.

En gammal bekant har de senaste åren jobbat för FN:s utvecklingsprogram UNDP. Numera håller föreläsningar bland annat om fattigdomsbekämpning. Av honom kan man nog lära sig mycket.

Bland annat att det finns fler fattiga människor i Indien än i hela Afrika, att Estland har dubbelt så hög barnadödlighet som Sydkorea och att Turkiet har dubbelt så hög barnadödlighet som Sri Lanka.

Kyss mig i arslet, professorn

Haha. Kul att hitta nån som reagerade lika starkt som jag mot professor Annica Dahlströms föreläsning i SVT för nån vecka sen. Heja Gylf!
(Kortinfo: Annica Dahlström föreläste om kvinnliga och manliga hjärnor under ett arrangemang av Hjärnfonden.) Först tyckte jag det verkade som en intressant föreläsning, där hon presenterade vissa spännande undersökningar. Men snart insåg jag vart det hela barkade, och efter ett tag var jag så skitförbannad att jag nästan hoppade upp och ner i soffan.

Det var en helt ovetenskaplig politisk monolog som fick stå helt oemotsagd. Om hur vi (pojkar och flickor) föds helt olika och är fullständigt olika genom hela livet, och därför måste bemötas olika.
Hon sa bland annat att man inte ska tvinga män att vara hemma med barnen, eftersom dom inte vill - och inte kan. Män är till exempel sämre på att städa än vad kvinnor är, eftersom dom inte ser det stökiga på samma sätt som kvinnor. Det kunde "vetenskapligt" bevisas efter en studie på en israelisk kibbutz där männen hade fått städa själva några veckor och bara fått skäll från sina fruar för att dom inte gjorde det tillräckligt bra.
Holy crap.
Hon fortsatte redogöra för den maskulina och feminina hjärnans skillnader - och nämnde bara i förbifarten att alla människor faktiskt är blandningar. Det vill säga att vi har både maskulina och feminina drag i hjärnan. Trots att hon sa det, fortsatte hon ändå att gå in på hur stora skillnader det är mellan män och kvinnor. Hallå??
Mon dieu vad frustrerande.
Det hela avslutades med en amerikansk studie om råttmammor och råttbarn. Slutsatsen var att råttbarn som blev mer ompysslade och slickade som små utvecklade fler receptorer i hjärnans belöningssystem, och kort sagt blev lyckligare råttor. Det kan jag mycket väl tänka mig.
Men Annica Dahlströms tolkning var att detta var bevis för att mammor måste vara hemma med sina barn tills dom är två år. (Eller i och för sig, det kunde vara en barnflicka eller mormor också.)
Pappor då??
"Finns det inga slickande råttpappor" frågade konferenciern efter föreläsningen, den enda fråga som hanns med. "Jo", sa Dahlström. "Men dom är väldigt sällsynta".
Jojo. Fast nu är vi i och för sig människor, och jag undrar just vad alla föräldralediga småbarnspappor som inte vill annat än gulla med sina ungar hela dagarna tycker om det.

Jag välkomnar forskning, och jag är öppen för att det finns vissa biologiska skillnader mellan män och kvinnor. (Jag gillar inte att prata om det dock, eftersom dom största och viktigaste skillnaderna är socialt och kulturellt betingade). Men jag blir verkligen galen på särartsfeminister. Ni förstör ju allt! Fattar ni inte det?

Andra bloggar om:
feminism, Annica Dahlström, genus

Yrke: Förste lyssnare

Idag ringde en galen kvinna. Det är en av nackdelarna med det här jobbet, alla knäppisar som ringer.

Hon begärde inget av mig, hon ville bara prata. Så det fick hon. Hur snäser man av nån som är förvirrad och mår dåligt? Hur säger man "hörrdu, jag måste jobba nu", till nån som är i full färd med att ingående berätta om sexuella övergrepp hon utsatts för på psyket? Inte helt lätt. Lyssna, hålla med, trösta. Det är ju inte hennes fel att det här samhället har en usel beredskap för psykisk ohälsa. Det är inte hennes fel att såna som jag etiketterar henne som "galen" och "knäppis" och tycker hon är obehaglig.
"Jänta", sa hon. "Kom ihåg att det finns flera sidor av varje historia."
Och det har hon ju rätt i.

Det finns öron överallt

Haha! Skulle det här vara sant så är det ju en hygglig skandal.
Jag är skeptisk. Men vilken mumma för kvällstidningarna. "14-åriga Anna: Schyffert gav mig en flaska vodka" "TV-stjärna anklagas för langning till tonåringar" "Henrik Schyffert betalade 14-åringar med sprit".

Nostalgi

Gamla TV-vinjetter är godis för ögat. Här finns några. "Lagt kort ligger" var ett av mina favoritprogram när jag var liten.

PS. I natt får vi sova en timme längre. Underbart! Och tur att jag såg det, hade lätt kunnat gå till jobbet en timme för tidigt imorn annars.

PS 2. Dagens filmtips: Crash. Den vann inte en Oscar för bästa film utan anledning.

PS 3. Jag är inte helt konsekvent med mina "dagens tips" men what the heck.

PS 4. Jag gillar PS. Det känns gulligt och brevkompisaktig. Även ett bra ungdomsprogram på SVT. DS.

Snabb, smart och snygg

Bästa programledaren i svensk TV just nu: Carina Berg. Jag bara måste titta på allt hon gör.
Vi var vänner en sommar så jag vet att hon är lika fantastisk i verkligheten. Puss på dig.

Tack å bock för skidsäsongen

Sport på TV. Finns det nåt bättre? Ja, kanske, men lycklig som få blir jag ändå när jag på en ledig dag slår på tvåan och hittar en skidtävling. Underbart. Visst, det är förslappande och passivt, men jag intalar mig att jag behöver dom här dagarna, med timmar i soffan framför nåt evenemang. Stora mästerskap är förstås bäst, det här året har varit galet fantastiskt på den fronten. Fast det innebär också svåra abstinensperioder. Efter OS? Jag hade en liten depression för att det var slut. Men sen kom fotbolls-VM, jag såg nästan alla matcher - vilket förstås gav en ny svår abstinensperiod. Och så friidrotts-EM, där jag nästintill misskötte jobbet för att jag var tvungen att se allt. Lite sim-EM och annat fick också plats.

Bästa sporter att se på TV:
1. Skidskytte
2. Friidrott
3. Konståkning

Jag vet inte, det är nån trygghetsgrej. Minns när jag var liten och satt framför TV:n och väntade på att OS-sändningarna skulle börja. Skrev upp hålltider under dagen och planerade livet utifrån det. Tragiskt? Kanske. Sport är egentligen en rätt barnslig, märklig, oviktig, okonstruktiv och övervärderad företeelse. Men vad hjälper det när det är som balsam för själen att titta på?

Sporter som får mig att byta kanal:
1. Golf
2. Trav
3. Formel 1

Nästa stora folkrörelse

kommer definitivt bloggandet att bli. Tänk vad man kan hitta. På Bloggportalens "högsta betyg"-lista hittar jag författaren Anders Widén. Förflyttas raskt bakåt i tiden till en sommar för ca hundra år sen (så känns det i alla fall) när jag gick en skrivarkurs med honom som lärare. Det var på den tiden jag trodde att det kreativa skrivandet var mitt kall.
Dom ska ge ut hans bok "Månskensligisten" igen. Jag har läst den men minns inte så mycket. Jag var inte alltför imponerad, men tror jag tyckte den var rätt cool. (Storhetstiden för ordet cool har nog tyvärr passerats).
Anyway, ser att hans barn heter Naya och Tula. Coola namn.

Vafan??

Det är nästan så jag inte orkar bry mig, men hur i helvete kan Linda åka ur Idol före till exempel talanglöse falsksmöraren Johan? (Du hittar Linda Seppänens sköna audition här).
God dammit.
Whatever, svenska idol håller (som redan konstaterat) nästan pinsamt dålig klass.

Being a jerk

Being Bingo är ett skitprogram. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte sett särskilt mycket av det, men jag har tittat tillräckligt länge för att komma fram till att det är aptrist. Gud vilken ointressant person. Sorry Bingo, men jag skiter i ditt liv. Du känns som en låtsas-person för mig. En enda stor plastig docka.
Nu känner jag dig inte alls, så du kanske har dina stunder du med, men banne mig inte så att det gör en TV-serie värd att se.

Att vara eller inte vara

Nu har jag registrerat den här bloggen på Bloggportalen. Inte för att det betyder att nån kommer att hitta hit. Men ändå. Jag vet ju inte om jag vill att nån ska hitta hit.
Mystiskt.