När jag ombads visa fem favoriter från Melodifestivalen fick jag ett litet hjärnbryt och var tvungen att begränsa mig. Så det blev fem favoriter från starten fram till 1990. När jag sedan tog mig an 90-talet märkte jag att de flesta av mina favoriter var vinnare (Pontare & Bergman! Edin-Ådahl! mfl) men det är lite trist, så här kommer fem 90-talsfavoriter bland de som inte vann:
Bloggutmaning365: - MELODIFESTIVALEN
063. Vad tycker du om programledarna i Melodifestivalen i år?
Jag tycker fantastiskt mycket om både Nour El-Refai och Anders Jansson. Jag tycker inte de kom riktigt till sin rätt i Melodifestivalen i år, men det var ingen katastrof.
064. Brukar du rösta i Melodifestivalen?
Jo, det brukar jag nog, i alla fall någon gång. I år gjorde jag det inte, hade ingen riktig favorit.
065. Om du fick välja en artist som skulle medverka i Melodifestivalen, vem skulle det vara?
Robyn? Horace Engdahl? Nej, nu vet jag: The Confusions.
066. Länka den bästa låten ur alla Melodifestivalens deltävlingar i år
Jag hade som sagt ingen favorit i år. Sanna Nielsen är ju Sanna Nielsen, jag gillar henne skarpt och finalframträdandet i ESC var fantastiskt men låten griper mig fortfarande inte till fullo. Lägger upp den här istället, för att den var lite fin och för att hon är lik Vanessa Bayer:
067. Hiss & Diss - Melodifestivalen
Diss: Det är ett överdimensionerat, hysteriskt mediespektakel.
Hiss: Det är ett överdimensionerat, hysteriskt mediespektakel som jag älskar.
068. 5 låtar du gillat från Melodifestivalen, du får välja från alla år
Var tvungen att begränsa mig, så här kommer fem favoriter från 60- 70- och 80-talets Melodifestivaler:
Senare favoriter får bli ett annat inlägg.
Ni som såg Georgiens (numera utslagna) Eurovision-bidrag och tänkte "jag har ALDRIG sett något liknande" eller "var i HELVETE har de hämtat inspiration ifrån?", till er säger jag bara: underskatta aldrig genomslagskraften av svenska barnprogram! I allt från hår, färger, musikalitet och skuttande har georgierna nog sneglat lite på Claire & co här nedan.
Jag tar för givet att ni ser "Jills veranda, Nashville", om inte, SE DET FÖR SJUTTON. Väldigt bra. Jag skrev en text om Kristian Gidlund-avsnittet som man kan läsa här: Ett hatbrev till Döden. Här är ett webbexlusivt framträdande av Jill och Kristian:
Går på Ally McBeals linje om en "Theme song" och just nu är det den här som går på repeat i öronen: Sen tycker jag ni ska läsa om när jag såg en liten notis i nyhetsflödet och blev helt varm i hjärtat. Jag skriver på TVdags om Ellen Degeneres resa från garderoben till finrummet: Ellens revansch.
Robin Thicke och Miley Cyrus får ursäkta, den hetaste musikvideon just nu är norska Ylvis "The Fox". Har du mot förmodan missat den så kommer den här:
Kul eller inte kul, det enda jag tänker när jag ser den är: Är det Lindsey McDonald som sjunger? (Nej, det är Ylvis-brorsan Bård, men helt olik Angel-Lindsey är han ju inte.)
Bård Ylvisåker
Lindsey McDonald
Ett litet SVT Play-tips är dokumentärserien om Yohio som sedan igår finns komplett. I åtta behändigt korta avsnitt får man följa hans resa från innan genombrottet i första deltävlingen till efter den stora besvikelsen i finalen.
Det är framförallt sevärt för bakom-kulisserna-scenerna från Melodifestivalcirkusen och det fina far/son-porträttet. Kolla in här.
Medan Idol-uttagningarna rullar genom Sverige är den internationella talangsäsongen i full blom. Just nu följer jag American Idol, The Voice USA, The Voice AUS, The Voice UK, Britain's got talent, X-factor Nya Zeeland och So you think you can dance. Den sistnämnda har just dragit igång, den förstnämnda ska precis kora sin vinnare. Min favorit för tillfället är nog The Voice AUS med en ljuvlig Joel Madden i coachkvartetten. Amerikanska varianten gillar jag också skarpt, även om Michael Jacksons gamla duettpartner Judith Hill ligger på en nästan pinsamt skyhög nivå över sina medtävlare.
Men är inte Jordan Lee Davies, som tävlar i brittiska The Voice, lite lik en ung Paul McCartney?
De här sköna soulbröderna var ju det bästa jag sett på länge. Dansen! (Hoppa till 1.40 ca): Tipstack till Andres Lokko.
Har du någon gång undrat hur Lorelai Gilmore (eller Lauren Graham) skulle se ut blonderad? Då kan du kolla in Kimberly Perry, sångerskan i The Perry Band.
Jag hade en tanke häromdagen på att göra en måndagslista över sångröster. Oöverstiglig uppgift naturligtvis, den lades på is så länge. Men det kom sig att jag sökte upp en favoritversion av en favoritjulsång: "Adams julsång" med David Phelps. Även om jag är hopplös ateist är det något särskilt med gospel/psalm sjungen på det där uppfyllda, frälsta, nästan utomkroppsliga sättet som Phelps visar prov på här: (Man kan med fördel hoppa fram en tre minuter i klippet.)
Men mitt i julstämningen såg jag nåt som fick mig att sätta mig upp i soffan. Minns ni Helen Sjöholms makalösa konsertversion av "Du måste finnas" och den amerikanska körkvinnan som förhäxades så av henne? Kvinnan som syns bakom Helen och förmodligen inte förstod svenska men som helt uppslukades av Helens röst? 5.19 in i "O Holy Night" ÄR DET INTE HON!?!? Bakom David Phelps, är det inte samma kvinna?
Okej, när jag närstuderat klippen är jag inte lika säker längre. Vad vore oddsen? Det är nog rimligare att det där var någon sorts stereotyputseende för amerikanska körkvinnor på nittiotalet. Men men, jag gillar tanken på den mystiska, allestädes närvarande kördamen och håller fast lite vid den.
#blogg100
92.
Det är dags för måndagslista och idag gästbloggar mitt sjuåriga jag.
The Pinks fem bästa låtar:
1. Vi är ett folk.
2. Ge mig sol, ge mig värme.
3. Spelar ingen roll.
4. Helena och jag.
5. Superman.
#blogg100
76.
HUR lyckades Jimmy Fallon få Blake Shelton och Nick Offerman att gå med på det här..?
Tipstack till Anna.
#blogg100
67.
Nu har jag tre gånger sett Robin Stjernberg långsamt, långsamt inse att han vunnit Melodifestivalen 2013 och jag ser det gärna igen. Fantastiskt tv-ögonblick. Roligt också att de – i klassiskt Idolvinnarlåtmanér – skrivit låttexten så att den stämmer in på triumfögonblicket "if only you could see me now, I live my dream, I owe it all to you, isn't it crazy, it's all because of you" så att han inte klarar att hålla ihop det när han sjunger. Bra låt, bra röst, sjukt sympatisk kille och en värdig vinnare.
Men. När Robin efter vinsten skriker "Jag älskar er Sverige" känns hans kärlek och tacksamhet en smula felriktad. Anledningen till att han vann var ju inte att Sverige älskade honom, det som fällde avgörandet var att Europa inte älskade Yohio.
Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: Bort med juryerna! Jag SKITER i vad Europa tycker. Jag bryr mig inte det minsta om våra chanser i ESC. Jag vill att vi ska skicka vårt bidrag, den låt som vinner vår tävling, och sen får Europa tycka vad de vill om det. Är det, rent hypotetiskt, bättre att skicka en slätstruken kompromiss typ David Lindgren (om internationella juryn hade föredragit honom) som kommer på tolfte plats i ESC än ett pajasnummer à la Sean Banan (om svenska folket hade föredragit honom) som kommer på tjugoandra plats? Är det verkligen det? VI ska väl skicka VÅR vinnare.
Innan du säger att jag bara är bitter för att inte Yohio vann, ja, jag höll en tumme för honom på förhand, jag gillar honom, men bäst i finalen tyckte jag nog Anton Ewald var ändå. Proffsigast nummer.
Men som sagt, jag är jätteglad för Robins skull och han kommer att göra bra ifrån sig i Malmö. Även om han inte är svenska folkets vinnare.
#blogg100
47.
Har haft den här låten på hjärnan ett dygn nu. Kan inte klaga, den är bra på riktigt ju. Och vilken musikvideo! Banbrytande klippteknik.
#blogg100
44.
Glad över vinnarna. Även om Martin Rolinski var värd en finalplats, låtstöld eller inte.
Peter Jöback, sjukt vacker.
EN kvinna i final. EN.
#blogg100
39.
Veckans viktigaste text om tv står Jan Gradvall för. Läs om avtalet som riskerar att likrikta tv-musiken på upphovspersonernas bekostnad. Både SVT och TV4 har enligt Gradvall skrivit på.
Jan Gradvall: "Det märkliga i sammanhanget är framförallt SVT:s agerande. Att ett public service-företag skriver på avtal med ett affärsdrivande privat bolag (Epidemic Sound) för att slippa betala ut lika mycket pengar till en intresseorganisation (Stim) som skyddar upphovsrätt. De tonsättare som Stim representerar har en mycket stor del i Sveriges Televisions historia. Television är sound & vision."
#blogg100
33.
Den fjärde delfinalen blev också den mest lättippade. Att Ralfs brinnande vrålrock och Ulriks grandiosa tonårsballad skulle gå hem i stugorna stod klart i det närmaste omedelbart. Vi behöver inte prata mer om det. Att Army of Lovers (visserligen underhållande) bizarronummer med obefintlig refräng och pinsam mim inte skulle göra det var heller inte oväntat. La Camilla var fabulös oavsett.
Annars då? Öppningsnumret var klockrent. Älskade introt, "tuffa" folkdansarna, den dåliga engelskan och Petra Mede.
Sarah Dawn Finer-sketchen var toksnodd från People's Choice Awards och Neil Patrick Harris:
Inte första gången det "lånas" lite fräckt av NPH. Jag kan dock inte bli alltför upprörd. Who cares.
Gubbrocks- och pojkpopsbonanza i finalen alltså. Jag tror Ralf och Ulrik blir farliga men håller en tumme för Yohio. OM han bara haft en bättre låt! Det hade kunnat bli episkt.
#blogg100
32.
Minns du Melodifestivalen 2000? Om du gör det är det troligt att du minns pausunderhållningen bättre än vinnaren. Den innehöll nämligen den kanske bästa – och sämsta – mellanakten i festivalen genom tiderna. Den bästa eftersom fjorton minuter stjärnspäckat schlagermedley fick tv-tittarna att gå i spinn och publiken på plats att ge en stående ovation, den sämsta eftersom själva syftet med en mellanakt, röstningen, helt glömdes bort och det dagen efter var Berghagen, Skifs, Häggkvist och gänget man pratade om snarare än Roger Pontare (som vann).
Det finns så mycket att säga om detta klipp. Inte bara att det har hänt en del sedan 2000 när det gäller danskoreografi och bildproduktion, eller något om medelåldern på artisterna, eller det faktum att detta var året vi sa farväl till levande orkester. Notera också Frank Ådahl i kören, Tommy Körbergs bröstchock mot Lena PH, Körbergs fantastiska inskutt till Diggiloo Diggiley, Stad i ljus (åh vilken låt!), Loas vrål som får Carola att tappa fattningen en millisekund, Carolas sångröst, Lena PH i hela sin uppenbarelse, Arja Saijonmaas tveksamma tolkning av Nanne Grönvall och Berghagens stela Herreys-dans. Och missa inte när Björn Skifs glömmer bort(!) att han ska ta emot Carola när hon kastar sig bakåt i "Mitt i ett äventyr" och Tommy Körberg får rycka in och rädda en potentiell katastrof.
Var det bättre förr? Nja, det låter jag vara osagt. Men jag blir i alla fall glad av detta.
#blogg100
30.
Popsnörena Eddie, Amanda, Martin och Janet slogs om samma publik och tog ut varandra lite ikväll. Synd, för det fanns en del stabilt låtsnickeri och försök till svulstiga shownummer där.
Att det istället blev det där frisyrbandet som vann kan jag väl köpa. Helt okej snällrock, även om man glömt refrängen en timme efter sändning. Han kunde sjunga i alla fall.
Men Ravaflams. Sverige, jag kan inte förlåta er för detta? Har ni ingen känsla för BRA skit och DÅLIG skit? Jag är verkligen inget pretto i Melodifestivalsammanhang, köper barnmusik och skojmusik och det mesta (onanilåt med After Dark? Why not?), men det här är ju så GJORT. Och ska man göra om det måste man ju göra det bättre, inte med ögonbindel och med vänsterhanden. Linda Bengtzings och Markoolios sex år gamla hit är en miljard gånger snyggare, både till text och musik och jag ser till och med hellre de bedrövliga "We are the winners"-farbröderna från Litauen än det här hafsverket. Tommy Körberg själv verkade nästan generad över framgången, jag tror ingen av herrarna hade trott att folket faktiskt skulle gå på den lätta. Claes Malmberg hade inte ens lärt sig texten. Men ni ba' "ÅH VAD SKOJSIGT" och röstade gubbsen till final. Suck.
#blogg100
26.
Inlägg
Alla kommentarer
