Svensk såpa 2007?

Peter Emanuel Falck är svensk såpa. Han ligger bakom klassiker som Varuhuset, Storstad, Tre Kronor och Rederiet. En dramamaskin, en kultfigur, en samhällsskildrare. Han har skördat allt från storsuccéer som Varuhuset (i genomsnitt 3 690 000 tittare) till dunderfloppar som Hotel Seger.
Den senare dök upp i 100 höjdare där Filip och Fredrik gjorde narr av den på följande sätt:

Hotel Seger byggde på den norska succésåpan Hotel Caesar som visats fem gånger i veckan sen 1998 och som fortfarande lever vidare, nåt som gör den till den mest långlivade såpan i Skandinavien. Drygt 1500 avsnitt har producerats. Peter Emanuel Falck har de senaste åren jobbat i Norge där han förutom Hotel Caesar också skapat serier som Sju systrar.

Nu kommer den nya svenska jättesatsningen, Andra avenyn. Tanken är att det ska bli en riktig långkörare och serien ska sändas i SVT tre gånger i veckan. Dramat ska föregås av en dokusåpa där tio ungdomar tävlar om två huvudroller.

Anna T tror möjligen på dokusåpan men inte såpan och jag är benägen att hålla med. Hur kan det bli annat än ett fiasko? Den svenska TV-publiken är numera skoningslös när det gäller halvtaskigt skådespeleri och skruvade intriger, vilket väl är vad man har att vänta om erfarenhet och fördomar får tala.

Samtidigt känns det på nåt underligt sätt nytt och uppfriskande med lite omväxling i realitysoppan som dominerat de senaste åren. Kudos till Falck som inte ger upp sin tro på formatet. Och visst, om castingprogrammen blir en hit kommer tillräckligt mycket intresse att ha byggts upp för att i alla fall den yngsta publiken ska hänga kvar framför första säsongen. Men en såpa som folkligt, gemensamt TV-nöje i stil med Rederiet får vi nog aldrig se mer. Och jag känner ärligt talat inget behov av det heller.

Andra Avenyn: Castingen, premiär 9 september 20.00 i SVT1.
Andra Avenyn, premiär 23 september 20.00 i SVT1.

DN skriver, Aftonbladet och likaså bloggkollegan Fjärrkontrollen.
Såparelaterade blogginlägg: Boom-shakalak, Du ska inte ge flickor ringar på första dejten, Till minne av Freja och Ännu en varuhuskompis.

Möte med en smörja

TV4 plus har bjudit på en del kvalitets-TV under sin relativt korta levnadstid. Mysserier som Ally McBeal och Judging Amy, vass talkshow med Conan O'Brien och intressant sport till exempel.
Men kanalen prånglar också ut oförskämt mycket dynga. I den senare kategorin hittar vi kvällens spektakel Möte med en ande (Dead Famous) till exempel.
Ett brittiskt program där Gail Porter och spökjägaren Chris Fleming reser runt och "undersöker kändisarnas liv efter döden". Det handlar om kändisar som Buddy Holly, John Wayne och Bette Davis. Spökjägarna besöker platser där stjärnorna brukade hålla till "och pratar med dem som har upplevt andarnas närvaro."
Ikväll är det dags för John Lennon.

Är det bara jag som tycker att programidén skulle fungera alldeles utmärkt utan hela andegrejen? Åka runt till mytomspunna gamla kändisars favoritplatser, prata med folk om deras minnen och samla in anekdoter från stjärnans många eftermiddagar på puben eller vilket ställe det nu handlar om.
Att komma hem till Crazy Daisy och höra hur otäckt det är när superkändisen rumsterar om på vinden kan jag klara mig utan.

Här kan du se en intervju med Chris Fleming där han bland annat berättar att han känner skillnad på kvinnliga och manliga andar ungefär som våra smaklökar känner skillnad på banan och kaffe. Han berättar också om den häftigaste spökupplevelse han hade under inspelningen av Dead Famous och beklagar att kameran förstås inte var på just då.

Möte med en ande, TV4 plus, tisdagar 20.00.

TV4 snor ännu ett namn från SVT

Första, andra, tredje.
Första, andra, tredje!
Så skulle Eva Hamilton kunna låta när hon räknar de tunga SVT-profilerna som TV4 köpt lös den senaste tiden.
Den första är Jihde.
Den andra är Ernst.
Vem blir den tredje? För TV4 lär väl inte sluta nu.
De måste vara riktigt sura för Luuk-tappet. Eller så har de så sjukt mycket pengar just nu att de inte vet vad de ska göra av dem. TV4 är som rikemansbarnet som viftar retsamt med en överfull kulpåse framför snoriga SVT-ungen. En stenrik klasskamrat som köper en hel gräddtårta fast den inte orkar äta en hel tårta men för att den kan.
- TV4 har enormt mycket pengar. Vi kan inte använda licenspengar för att bjuda över i förhandlingar, säger SVT:s programdirektör Annie Wegelius till Resumé.

Well, det återstår att se vilken förlust det blir för SVT att tappa Jihde och Ernst. För egen del känns ingen av dem som heta, fräscha framtidslöften direkt. Även om Jihde kan ha sin charm och Ernst är en hel uppenbarelse i sig.
Vad Ernst ska göra i TV4? Leda auktionsprogrammet Första, andra, tredje!

Andra bloggar om: ernst kirchsteiger, peter jihde, svt

Roligaste länken idag

Klicka här.
Scrolla ner och läs under rubriken "narkolepsi".

Vem är din favoritskurk på TV?

Vem är den ondaste karaktären, den illvilligaste skurken, den skönaste Bad Guy-typen i en TV-serie? Det undrar jag och tänker därför genomföra en ovetenskaplig marknadsundersökning (eller "poll" om vi nu vill vara lite internationella). Pollen hittar du, förutom i björken (förlåt, det har varit en lång dag) även ute i högerspalten. Svara, bitte!

Detta är för övrigt ett ganska slumpmässigt urval, tio skummisar av olika valörer. Du som har en helt annan favorit får gärna protestera i kommentatorsfältet. Du får rösta på flera om du har svårt att bestämma dig.

Andra bloggar om: ondska, skurk, bad guy

Svengelsk Television

Dagens foto: Från en skylt vid en porttelefon nära dig.
5 siffror!

Andra bloggar om: svt, humor, översättning

Tankeläsare i SVT

SVT hakar på para-psyko-spooky-trenden och lanserar programmet Hjärnstorm i höst. Programledare är Henrik Fexeus som beskriver sig själv som tankeläsare, psykologisk manipulatör och underhållare.

Program av den här typen har gjorts förut, jag tänker framför allt på Derren Browns Mind Control som gått i kanal 5. Det ska inte handla om magi/telepati/parapsykologi utan mest om beteendevetenskap, och jag gillar idén. Att visa hur lättpåverkade vi är, hur förutsägbara vi är, hur lika vi reagerar. Hur mottagliga vi är för påtryckningar i den kommersiella världen. På ett förhoppningsvis underhållande sätt.
Frågan är då hur SVT kommer att lyckas med detta.

En försmak om hur bra det kommer att gå hittar vi på Youtube (SVT har ju tjuvstartat sin nya policy att lägga ut material).
Så här ser det ut:


Första intrycket: Mja, Henrik Fexeus har en bra bit kvar till Derren Brown-klass, och det är larvigt uppenbart vilka trick som används för att få de frivilliga att säga det han vill. Handrörelser, betoningar, planteringar. Allt extremt övertydligt. I och för sig tar inte det bort poängen - det vill säga att visa hur lättpåverkade vi är. Men "hur gjorde han det där"-mystiken försvinner helt, och det är en betydande förlust för i alla fall min förtjusning inför konceptet.

Hjärnstorm. Premiär 21 augusti 21.30 i SVT2.
Andra bloggar om: svt, psykologi, beteendevetenskap

TV-nytt i höst

För övrigt har nu min TV-bloggkollega Anna Thunman publicerat alla sina delar i den eminenta genomgången av höstens TV-serier. Så vill du ha en guide till höstnyheter i TV-världen rekommenderar jag att du kikar där.

Lesbisk intrig, hårdkokt Bauer och nostalgipoliser

Spontanshoppade TV-serier på DVD:

- Fingersmith. Mest för att Mats tipsade och det lät lovande.
- 24 säsong 3. Hjärnslött actiontidsfördriv när det är som bäst.
- Uppdrag mord ("Homicide: Life on the street") säsong 1 och 2. För att jag följde serien som yngre, återupptäckte den nyligen men ändå inte lyckats se ett enda helt avsnitt på 2000-talet. Serien är värd lite högre koncentration än så.

Känns bra att lägga dessa till den växande TV-samlingen hemma.
Har du fyndat nåt på senaste?

Andra bloggar om: fingersmith, 24, uppdrag mord

Grattis Rednex! + lite skvaller

Rednex-dängan "Cotton-eyed Joe" är den trettonde mest irriterande låt som finns. Det har Rolling Stones läsare bestämt. (Den mest irriterande låten av dem alla blev Black Eyed Peas "My Humps", se DN).
Lite Rednex-skvaller: När jag var liten svärmade jag för en av de blivande Rednex-medlemmarna. En gång fick jag komma in på hans rum - ett rum som tydligt avslöjade hans största idoler för tillfället. Väggarna var nämligen tapetserade med New Kids On The Block-planscher.

Dagens nyhet - om kofisar och antipruttpiller

Ett litet snedsprång från televisioneriet, men vegetarianen i mig kan inte motstå att vidareförmedla denna nyhet: Kofisar värre än bilavgaser från SR:s vetenskapsradion. Artikeln berättar om en ny rapport från FN som säger att köttindustrin ger upphov till mer växthusgaser än trafiken. Fascinerande.

Åttiotalsbarn - eller TV-stjärnornas musikaliska förflutna 2

När jag började luska i TV-stjärnornas musikaliska förflutna var det några videor och stjärnor jag sorterade bort, mest för att inlägget inte skulle bli så långt. Men jag tänkte att jag skulle göra ett tillägg med några av de förbisedda nu. Så här söt är nämligen Elijah Wood i Paula Abduls video Forever Your Girl. Videon hittar du här, om du även vill njuta av lite skön 80-talsdans.

När vi ändå är inne på barnskådisar sent 80-tal så är det väl också värt att uppmärksamma en av mina favoritlåtar från uppväxten: Suzanne Vegas Luka. I videon ser vi som Luka himself Jason Cerbone, som vi känner igen bland annat från Sopranos där han spelade Jackie Aprile Jr.

(Tack Dakota som påminde mig om Elijah i en kommentar.)

Allsången och svansen

Oj, vilken PR Allsång på Skansen får. Helt otroligt. Är det inte bombhot så är det VIP-krig eller järngängskupper. Är det värre i år eller har jag bara glömt mediehysterin från förra året?
Jag vet inte. Kanske är det bara den berömda sommartorkan.
Även Älskade dumburk börjar smittas av sommartorkan för övrigt. Inspirationen är svag och jag har så mycket annat för mig istället för att titta på TV. Igår intervjuade jag Fredrik Reinfeldt utan att ställa några som helst intressanta frågor - som till exempel om han ser Raskens, vilken sjukhusserie som egentligen är bäst genom tiderna eller vad han tyckte om säsongsavslutningen av Lost.
Bloggtjänstefel.

Andra bloggar om: allsång på skansen, reinfeldt, blogg

I am such a good girl, daddy

Hittade av en slump ett klipp från TV4-programmet Super Troupers från 2004, någon som minns det? Charlotte Perrelli ledde en tävling för sjungande barn inför en jury som bland annat innehöll Kayo, och där vi fick se talangen Amy Diamond när hon fortfarande hette Amy Deasismont.
Inget ont om Amy, men är det bara jag eller är det något gravt störande med en 12-årig flicka som sjunger Shakiras Underneath Your Clothes..?

Underneath your clothes
there's an endless story
There the man I chose
there's my territory
and all the things I deserve
for being such a good girl, honey

SVT har kollat in tuben

Jag kan inte börja fira midsommar riktigt än, först måste jag fira att SVT i höst kommer att börja samarbeta med Youtube. Det är inte riktigt hundra klart än, inte superformellt tvärspikat, men jag tror nog det blir av. Det gäller nu att lösa upphovsrättsfrågorna.
Med start i september kommer SVT att lägga ut godbitar av sitt material på Youtube.
Bättre sent än aldrig.
Läs mer i DN.

Andra bloggar om: svt, youtube, upphovsrätt

Glad midsommar!

Andra bloggar om: midsommar, ikea, reklam

Sköna Filippa Bark i unikt klipp

Åh! Så glad man kan bli när man hittar ett fantastiskt klipp där Filippa Bark blir intervjuad. Reportern Mikaela Ekström från Kax (Helsingborgs dagblads ungdomssatsning) har träffat Filippa efter en inspelning av Robins. Barkbönan svarar bland annat på varför Rabies-Johan kallas Rabies-Johan, och så väljer hon motvilligt Robin före Måns Zelmerlöv. Titta här.

Allt jag tidigare skrivit om Sissela Benn aka Filippa Bark hittar du här plus i Välkommen tillbaka Robin.
Andra bloggar om: filippa bark, sissela benn, robins

Jenna Fischer bloggar med bruten rygg

Fina Jenna Fischer gick och bröt ryggen för ett tag sen (Jag var övertygad om att jag bloggat om det tidigare, men jag hittar det ingenstans. Kanske blandar jag ihop henne med Ellen?) men nu är hon på bättringsvägen och bloggar själv om det hela på sin Myspace-sida. Massor av bilder och en lång berättelse finns där att läsa just nu. Bloggen delar hon för övrigt med sin The Office-karaktär Pam.

Vill du ha fler bloggtips rekommenderas fortfarande Grey's Anatomy-författarnas blogg, även om den inte uppdaterats på ett tag.

Lost - kraschen

Vad hände egentligen när det där planet störtade?
En ambitiös Lost-tittare har klippt ihop allt (eller i alla fall nästan allt) material från seriens tre första säsonger om flygplanskraschen. Hyfsat sammanhängande, i realtid, ur passagerarnas, The Others och Desmonds synvinklar. Ren Lost-porr, helt enkelt.

För fantasten förmodligen oumbärligt. Här kommer fem och en halv minut Lost - kraschen:
Via TV Squad.
Andra bloggar om: lost, tv-serie, youtube

Like father, like son

Idag kände jag historiens vingslag klappa mig på hjärtat.
Tap, tap, tap, lät vingen och skickade små elektriska stötar till min hjärna som alldeles glömde bort hur man andas.
Det lufsade omkring en man på mitt jobb, det var nåt om en filminspelning och jag tänkte inte mer på det förrän jag såg honom rakt framför mig.
Tap tap tap.
Han hade egentligen för långt och ostyrigt hår. Jag tänkte att det stämmer inte, han har alldeles för stort hår, men ögonen!
Ögonen, munnen, mustaschen.
För mig som ägnat flera kvällar den senaste tiden åt ett kärt nytt inköp, DVD-boxen med Hasseåtage-revyer 1962-1979, kändes det för ett ögonblick som om någon öppnat en magisk port mellan olika tidsdimensioner.
Tap tap tap.
Men så var det inte förstås. Logiken tog överhanden. Ögonblicket försvann, vingslagen upphörde och hjärnan mindes plötsligt hur man andas. Allt inom en sekund.
Det var inte allrakäraste Hasse som stod där. Det var Daniel.

Hitlerlakejer i tonårstjejform

Jag ser att Olsen-tvillingarnas spegelbilder från helvetet är inbjudna till Sverige. (AB)
Lamb och Lynx Gaede skrev jag om i februari och den bittra eftersmaken har knappt lämnat min mun.

Fotnot: Notera att Aftonbladetartikeln skrivits av någon med Boktipset-älskande föräldrar. Hur förklarar man annars ett efternamn som Nanni-ni-Ni-lsson...

Andra bloggar om: prussian blue, nazism, lamb och lynx, hitler, nazitvillingar

TV-stjärnornas musikaliska förflutna

Varför inte förena TV, nostalgi och musik? En stensäker kombination. Jag har nämligen finkammat musikvideovärlden på jakt efter TV-stjärnor, och det här är guldkornen från det jag hittat:

Aerosmith har fostrat många stjärnor, en klassiker i genren är Crying. Titta noga ca 3.30 in i videon. Vem är det som snor Alicia Silverstones väska och sen får stryk av henne? Ser du? Numera är han megastjärna i Lost:
Uppdatering: Videon är borttagen, det här är den enda versionen jag hittade just nu. Handväsksekvensen kommer kring 2.00 istället:


We belong together tycker Mariah Carey tydligen om Wentworth Miller. Prison Break-stjärnan dyker nämligen upp i två av hennes videos, förutom denna också It's like that.


Hos Popjunkien hittar jag den här Bon Jovi-videon, där en viss Vänner-stjärna dyker upp i några sekunder och hunkar sig:



Det här är en repris, Dr Gregory House, eller Hugh Laurie, pudrad och i 1700-talsperuk: (Videon är borttagen men du hittar den HÄR.)


Vem har då huvudrollen i Ants Marching med Dave Matthews band? Numera ser vi honom i Grey's Anatomy... (Videon är borttagen men du hittar den HÄR.)


Så här såg en skejtande My name is Earl-Jason Lee ut 1992:


Nämnas kan också att du ser Las Vegas-stjärnan Josh Duhamel i Christina Aguileras Genie in a bottle, att gaphalsen från Extreme makeover home edition Ty Pennington dyker upp Cyndi Thomsons video I'm gone och att CSI-Gary Dourdan gosar med Janet Jackson i Again.
Tack till AOL music.
Vilka känner du till? Några kvinnliga TV-stjärnor kanske? Tipsa mig!

Copycats

Det här är onekligen lite komiskt. När Aftonbladet började sin Vart tog du vägen-serie nyligen var Freddis första tanke att de härmade mig.
Lite förmätet för mig att tro förstås, men ändock roande. I första inlägget i min Men sen då-serie, det om ALF från april, kommenterade Micke: Lovely initiativ att göra en uppföljning på gamla serier. Cosby nästa?
Självklart fanns Cosby med i mina planer, men eftersom jag är lite stolt och tjurig ville jag inte antyda att jag dansade efter någon annans pipa, så Cosby-uppföljningen fick vänta några veckor.
Och vad gör då TV4.se?
Jo, så här: Vad hände sen med familjen Cosby?

Andra bloggar om: cosby, tv4, tv

Underskatta aldrig en polack

Det är lätt att förfasas över tillståndet i Polen efter den senaste tidens homofobirapporter, som jag skrivit om i Sagan om de rädda trollen i Polen och Scenen Polen inte får se.
Men - var inte för snabb till slutsatser och fördömanden. Folket i Polen är nämligen långt vettigare än vissa av företrädarna.

Bakgrund: I parlamentsvalet 2005 tog högerpartiet Lag- och rättvisa makten i en koalitionsregering med bland annat det extremkonservativa katolska Polska familjeförbundet, LPR. Sen dess har vi bland annat sett ett lagförslag om att lärare som ägnar sig åt ”homosexuell propaganda” ska kunna sägas upp, plus förstås Tinky Winky-historien.

Men: Enligt en aktuell väljarundersökning har LPR i dag bara stöd hos tre procent av väljarkåren. Och enligt en polsk undersökning tyckte 82 procent att barnombudsmannens homofobi drog ”ett löjets skimmer” över landet.

Allt berättas i SvD.
Andra bloggar om: hbt, homofobi, polen

Ensamma hemma - men sen då?

Party of five är orginalnamnet till serien som i Sverige gick under benämningen Ensamma hemma. Serien sändes i USA mellan 1994 och 2000 och handlade om de fem syskonen Salinger som förlorar sina föräldrar i en bilolycka och sedan försöker klara sig själva.

Storebror Charlie spelades av Matthew Fox, och om honom behöver jag väl knappast skriva så mycket. Den som missat att han numera kallas Jack och springer runt på en mystisk ö är nog inte så TV-intresserad.

Egentligen skulle Jerry O'Connell spelat Bailey Salinger, men han tog huvudrollen i Sliders och rollen som Bailey gick istället till Scott Wolf. (Scott, som på den här tiden blev ivrigt jämförd med Tom Cruise.) Efter Party of five har vi bland annat sett honom i Spin City, Everwood och nu senast The Nine. Han har varit förlovad med Charmed-Alyssa Milano, och efter att de gjort slut var han tillsammans med Paula Devicq - som ju spelade brorsan Charlies stora kärlek Kirsten i serien.

Som mellansyster Julia såg vi Neve Campbell, länge det mest framgångsrika syskonet med sina filmroller i bland annat Scream-serien och Wild Things. Numera är hennes karriär inte lika intensiv, med en del teaterroller de senaste åren. Hennes yngre halvbror Damian har Tourettes syndrom, och Neve har därför länge jobbat aktivt för olika stödföreningar för Tourettes. Hon är nu nygift (sen en månad) med den engelske skådisen John Light. Det är hennes andra äktenskap.

Den andra systern i familjen, Claudia, spelades av Lacey Chabert, numera 24 år gammal. Henne kunde vi sen se i Lost in Space tillsammans med en annan TV-stjärna, Matt LeBlanc. Hon har också gjort en del röster till tecknade karaktärer, bland annat var det hon som var Meg Griffin i den första säsongen av Family Guy. Hon spelade också mot bland andra Lindsey Lohan i Mean Girls.

Yngste familjemedlemmen Owen spelades av flera olika skådespelare, senast Jacob Smith.

Övriga biroller värda att nämnas är förstås Sarah, spelad av Jennifer Love Hewitt, en roll som gav upphov till en spin-off: Time of your life. Vi såg också Jeremy London som Griffin och den redan nämnda Paula Devicq som Kirsten.

Läs också om: MacGyver, The Wonder Years och Alf.
Andra bloggar om: ensamma hemma, party of five, tv-serie

Ännu en Varuhuskompis

Kort efter nostalgichocken jag fick av att läsa om Rickard i charken ser jag att Rico Rönnbäck (som spelade Conny i Varuhuset) kommer att dyka upp som sig själv i humorserien Hej rymden som kommer att sändas i SVT i höst.

Det är Hej domstol-gänget från P3 som står bakom Hej rymden, ett program som handlar om några personer som får ett FN-uppdrag att göra TV-program om jorden för utomjordingar. Bland annat medverkar komikern Sanna Persson (Jolanta i Itzhaks julevangelium). Ska bli spännande att se...

Andra bloggar om: hej domstol, hej rymden, varuhuset

Astrid och fotbollen

I år skulle Astrid Lindgren fyllt 100 år. Ett jubileum jag säkert får skäl att återkomma till, men först: TV4 sände ikväll en insamlingsgala direkt från Vimmerby, en insamling med syfte att bygga Astrid Lindgrens Barnby i Centralafrikanska republiken. Där uppträdde bland andra Martin Stenmarck, Andreas Johnson och Timbuktu.

Martin Stenmarck i all ära, men få kan hylla Astrid Lindgren på samma sätt som galna tyska fotbollssupportrar:


Andra bloggar om: astrid lindgren, fotboll, pippi

Watch your mouth

TV-nytt:
En deltagare i det brittiska Big Brother-huset, Emily Parr, har blivit utslängd ur tävlingen för att ha kallat sin rumskompis för "nigger". Läs mer här.

Och Dr Burke, Isaiah Washington får nu till slut sparken från Grey's anatomy efter en lång cirkus som ju startade efter att Washington kallat T R Knight (George) för "faggot". Läs mer här.

Råd till den som vill hålla sig utanför TV-trubbel: Undvik för säkerhets skull alla ord med dubbel-g.
Andra bloggar om: nigger, faggot, big brother

Povel Ramel 1922-2007

Fina, fina Povel.
Jag har letat med ljus och lykta efter en scen som jag skulle vilja visa för er till Povels minne, men jag har ingen lycka med mig.
Det är i alla fall en sketch som jag tror är hämtad ur föreställningen Tingel Tangel på Tyrol från 1989. Om jag minns rätt är det Povel Ramel, Hasse Alfredsson, Johan Ulveson och Margaretha Krook (ingen dålig ensemble!) som alla har olika typer av lyten/extrema drag.
Povel har ett abnormt stort arsle, Hasse Alfredsson gigantiska öron, Johan Ulveson är brandrödhårig och har utstående tänder och Margaretha Krook har ett jättenäsa. De fyra sitter i sketchen runt ett bord och försöker undvika att nämna varandras komplexområden, men självklart lyckas de inte prata om något annat än detta. Hysteriskt roligt.

Någon som känner igen det? Den som lägger ut det på Youtube får en cyberpuss.
Andra bloggar om: povel ramel, hasse alfredsson, johan ulveson

Vad tjänar Meredith, Ugly Betty och Lorelai?

Careerbuilder.com har gjort en lista över vad vissa TV-karaktärer skulle tjäna om de jobbade i den verkliga världen:

Denny Crane, "Boston Legal" -- Partner, Law Firm
Real-life median salary: $210,000.
Arthur Branch, "Law & Order" -- District Attorney
Real-life salary: The current New York County District Attorney makes $150,000.
Jim, "According to Jim" -- Owner, Construction Company
Real-life median salary: $73,000.
Lynette Scavo, "Desperate Housewives" -- Advertising Executive
Real-life median salary: $50,000.
Lorelai Gilmore, "Gilmore Girls" -- Inn Owner
Real-life median salary: $47,420.
It's tough to guess the income of an inn owner in a fictional town, but the annual median salary for a lodging manager gives us a starting point for imagining Lorelai's paycheck. Since she doesn't pay for her daughter Rory's college tuition (Rory's newly rich dad covered that), most of Lorelai's income appears to fuel her caffeine addiction.
Detective Lilly Rush, "Cold Case" -- Police Detective
Real-life median salary: $44,000.
Betty Suarez, "Ugly Betty" -- Executive Assistant
Real-life median salary: $37,810.
As an assistant in a notoriously low-paying media niche (fashion magazines), it's possible that Betty is taking home much less than the average salary for assistants. These fashion editorial positions do often come with perks like clothing allowances, but it's clear Betty prefers ponchos to Prada.
Dr. Meredith Grey, "Grey's Anatomy" -- Surgical Resident
Real-life median salary: $37,000.
As one of the rare medical residents with free board (she lives in her mother's house), Meredith doesn't appear to have a lot of expenses beyond her ever-expanding tab at the local dive bar. And, with (possible) medical school loans to repay, that's a seriously good thing.
Pam Beesly, "The Office" -- Receptionist
Real-life median salary: $23,120.

Men det är förstås på en höft. Här finns en lite äldre lista och enligt den skulle Betty Suarez tjäna 49 740 dollar/år.

Gigantkamp eller bara tråkmöte?

K-G Bergström får en egen talkshow på SVT i höst. (Martin Jönsson tycker att den borde heta KGB, tihi.) Det officiella namnet är dock inte klart, men klart är programmet kommer att konkurrera om tittarna med TV8:s Adaktusson. Samma sändningstid. Vilken duell. Kult-Kronblom mot atomkraft-solen.

Jag skulle gärna se en kuddfajt mellan dem för övrigt. Vore inte det en syn? Medan vi hoppas på det kan vi titta på det fina kuddkriget mellan Janne Josefsson och Lars Adaktusson (well...):

Andra bloggar om: svt, k-g bergström, lars adaktusson

Dave Letterman gör dig fet

Bra TV gör dig tjock. Folk äter mer när de tittar på TV, och ju bättre TV, desto mer äter man, det visar en ny studie.
It seems that distracted brains do not notice what the mouth is doing, said Dr. Alan Hirsch, neurological director of the Smell and Taste Treatment and Research Foundation in Chicago.
Studien gick lite förenklat till så här: Forskarna lät fyrtiofem frivilliga äta så mycket chips de ville medan de tittade på Letterman och Jay Leno. De fick också äta chips när TV:n var avstängd.
Hirsch found people ate an average of 44 percent more chips while watching Letterman and 42 percent more while viewing Leno, than when they did not watch TV.
(Letterman är alltså lite mer fetmaproducerande än Leno, intressant.)
If you want to lose weight, turn off the television or watch something boring, he said.
Asch. Vill man gå ner i vikt finns det nog bara en mirakelkur: Att äta bättre och röra sig mer. Gör man det kan man titta på massor av bra TV där emellan också.

Andra bloggar om: tv, bantning, diet, fetma

Du ska inte ge flickor ringar på första dejten

Aftonbladet härmar min Men sen då-serie och kollar vad Varuhuset-Rickard sysslar med nu för tiden. För den som inte är Aftonbladet Plus-medlem eller vill köpa tidningen kan jag berätta att han heter Ulf Isenborg, han har hunnit bli 60 år gammal, har fortsatt att jobba med teater och gjort en hel del musikaler. Nu har han pensionerat sig.

Här är ett klipp från ZTV-programmet Samantha från 2004 där Sharon Dyall och Ulf Isenborg pratar om kalabaliken kring Varuhuset och tiden där efter. Bland annat berättar Ulf att han blev så mycket Rickard med svenska folket att han till exempel fick rådgivande brev från tanter (se rubriken) och att han hade väldigt svårt att få andra roller efter serien.


Att det blev uppståndelse kring karaktärerna i serien är inte så konstigt med tanke på genomslaget. 83 procent av Sveriges totala TV-publik tittade nämligen på Varuhuset en vanlig torsdagskväll 1987. Sug på den.

Andra bloggar om: tv, varuhuset, ulf isenborg

Vinnarmiss-dejà-vu

Han gjorde en Robinson! Peppe Eng alltså, som höll kuvertet fel så att alla tittare kunde se namnet på vinnaren av Talang 2007 innan han annonserade det.

Andra bloggar om: talang 2007, peppe eng, tv4

Allt om Grey's Anatomy

Veckans bloggtips: Här bloggar författarna till Grey's Anatomy. Mycket ambitiös, personlig och välskriven blogg av till exempel skaparen Shonda Rhimes. (Varning för spoilers förstås.) Så här skriver till exempel Krista Vernoff om ett avsnitt baserat på hennes egna upplevelser:

The card at the end of this hour of TV that read “In memory of Bob Verne” was a tribute to my father. He died six years ago at the age of 56 after a very short battle with esophageal cancer. He called me one day at my office at Charmed and told me he thought he had the flu. A week after that he had surgery on a massive tumor at the base of his esophagus.
[...]
At one point, the doctors gathered the family to tell us that my Dad had a kink in his breathing tube and that they might not be able to get a new one in. They told us we needed to prepare ourselves for the possibility that this was it. We stood out in the hallway and waited, holding our breath, terrified. There was another family there in the hallway, the family of a 16 year old boy who’d been shot on the street on his way home from work in what was feared to be gang related violence, though his family insisted that he was a good kid, that he wasn’t in any gang. They were as scared as we were as they waited for news of condition. We talked to them for awhile, made small talk, then fell silent. And after a long, pregnant pause, one of the teenagers of the family looked over at a member of my family with a very disturbed look on his face. And then he said “Dang. Somebody just farted. And I think it’s this old white guy right here.” My family laughed harder than we have ever laughed in our lives. And my dad lived through the reintubation.
He lived for three more days.

Läs det fullständiga inlägget och den gripande fortsättningen här.
Andra bloggar om: tv, grey's anatomy, kanal 5

Scenen Polen inte får se

Polska kanalen TPV klipper bort en scen ur Little Britain där en manlig präst kysser sin pojkvän. För att försvara detta har en TPV-talesperson gjort två uttalanden.

"Scenen skulle kunna reta polska tittare och är inte förenlig med vårt uppdrag som public service-kanal."
Pöh! Det är väl en public service-kanals förbannade skyldighet att reta folk.

"Britterna har en annat slags humor. Den är ibland obegriplig för den polska publiken."
Oh well, lycka till med Little Britain då... Seriöst, hur har ni tänkt göra med alla andra the only gay in the village-sketcherna? Eller serien i övrigt för den delen.

I den här bloggen censureras ingen TV.
Polacker titta hit! Här är scenen ni inte får se:

Via DN. Läs också Sagan om de rädda trollen i Polen.
Andra bloggar om: hbt, homofobi, homosexualitet

MacGyver - men sen då?

Ah, en sån klassiker. Hockeyfrillan med sin schweiziska armékniv och förmågan att alltid bli instängd på märkliga platser som lägligt nog innehöll alla de mystiska ingredienser han behövde för att ta sig ut. Vi minns hans efternamn: MacGyver. Samma namn som på serien om hans äventyr som sändes i USA 1985-1992. Men vad hette han i förnamn? Minns du? Vet du? Gissa! Okej, jag säger det, håll i hatten: Angus. Angus MacGyver. Jepp, det är sant. Skådespelaren som gestaltade hobbyhjälten heter däremot Richard Dean Anderson och har nu hunnit bli 57 år. Efter MacGyver jobbade han en del med komediserien Legend som bara sändes i 12 avsnitt. Men han hoppade också på en roll som skulle bli lite mer av en långkörare: General Jack O'Neill i Stargate SG-1. I Sverige kan vi se serien och Richard Dean Anderson varje vardag kl 18.00 i TV 6.
Här är hans officiella hemsida. Här är en lista på MacGyvers finurliga byggen, bomber och problemlösningar.
Han har aldrig varit gift men fick en dotter 1998 med Apryl Prose. Han har också varit tillsammans med Sela Ward (som nu spelar Dr Houses stora kärlek), Lara Flynn Boyle, Teri Hatcher och Katarina Witt (!).
Anderson är ett stort Simpsonsfan och medverkade förra året själv i serien när han blev kidnappad av Marges systrar.

MacGyvers ständige kompanjon Pete Thornton spelades av Dana Elcar. Han hade en skådespelarkarriär som innefattade runt 40 filmer, men blev ändå mest känd från MacGyver. I slutet av serien drabbades Elcar av en ögonsjukdom som långsamt skulle göra honom blind. Sjukdomen skrevs in i serien så att också Pete Thornton drabbades av samma öde. Efter MacGyver dök Elcar upp i gästroller som blinda karaktärer i bland annat Law & Order och ER. Dana Elcar dog 2005 av komplikationer från en lunginflammation. Han blev 77 år.

Av alla de gästskådisar som dök upp i MacGyver kan man till exempel nämna Teri Hatcher, Cuba Gooding Jr och Mayim Bialik (Blossom).

Läs också om: The Wonder Years och Alf.
Andra bloggar om: macgyver, kult, hockeyfrilla

Lite nostalgi har väl ingen dött av

Veckans video: Julkalendrar 1979-1989. Collage ur Söndagsöppet från 1995.


Tack erikbe99.

Sagan om de rädda trollen i Polen

Men snälla nån.
Kära barn, lyssna nu riktigt noga så ska tant saom berätta en saga:

"Det var en gång ett magiskt land, som låg långt långt bortom horisonten, östan om sol och västan om Vitryssland. Landet hette Polen, och styrdes dels av glada polacker och dels av rädda troll. De glada polackerna var snälla och vänliga och ville att folket i Polen skulle vara lyckliga, men de rädda trollen var så väldigt väldigt rädda för allt möjligt, ja de var så rädda att de glömt vad det var de var rädda för, och därför ville de domdera och bestämma så mycket de bara orkade, så att de skulle kunna känna sig lite lite mindre rädda.
Folket i Polen tyckte väldigt mycket om grönsaker. Oj, så de gillade grönsaker. Många åt majs, mängder med majs, medan andra föredrog kronärtskocka eller selleri. Det här tyckte de rädda trollen var lite otäckt, att alla inte åt samma mat. De flesta troll åt mest majs, även om de ibland kunde tänka sig att snaska kronärtskocka, men då i hemlighet. Så en dag bestämde de rädda trollen att folket i Polen bara fick äta majs. Det blev förbjudet att bjuda barn på kronärtskocka eller selleri, ja förbjudet att ens visa ett barn en liten liten grönsak som inte var majs.
Barnen i Polen tyckte, som alla andra barn, att det var trevligt att titta på TV. Vid den här tiden sändes ett barnprogram i Polen med en liten lila figur i. Den lilla lila figuren hade en krona på huvudet, och då blev de rädda trollen så rädda så rädda som de aldrig blivit förr och tänkte att det skulle kunna tolkas som att den lilla lila figuren egentligen föredrar kronärtskocka. Så då anlitade de rädda trollen en ännu räddare trollpacka, för att se om även den lilla lila figuren kunde förbjudas.
Men då tänkte de glada polackerna, och folket i Polen, och barnen i Polen, och människorna i alla länder i hela världen, att hur löjligt är inte det här? Vad är det som säger att en liten lila figur gillar kronärtskocka för att den har en krona på huvudet? Och varför skulle de TV-tittande barnen börja gilla kronärtskocka för att de ser den lilla lila figuren? Och vad är det egentligen för fel på kronärtskocka? Och som alla vet så är det ju så att när de glada polackerna, och folket i Polen, och barnen i Polen, och människorna i alla länder i hela världen tänker såna tankar så växer solen och blir så stor och varm.
Så det gjorde den, den svällde upp som en ballong och blev hetare och soligare och ljusare än nånsin. Och som alla också vet så spricker rädda troll när de kommer ut i solen. Så alla rädda troll sprack, och det blev fritt fram igen att äta alla grönsaker folket i Polen kände för att äta. Så levde de lyckliga i alla sina dagar."
Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Fast just ja, det här är ju verkligheten. I verkligheten har polska myndigheter påbörjat en rad åtgärder för att förbjuda spridning av homosexualitet bland barn. I verkligheten har Polens barnombudsman bett psykologer om råd för att utröna om Tinky Winky och de andra i Teletubbies sprider homosexualitet och därför bör förbjudas. (Läs mer här).

UPPDATERING: Nu backar trollpack... eeh den polska barnombudsmannen om Tinky Winky.
- En ledande sexologs bedömning, att programmet inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, är fullständigt övertygande, säger hon. Läs mer här eller här.

Andra bloggar om: homofobi, hbt, homosexualitet, homosexuella, polen, teletubbies, gay

An android, a robot and a punchdrunk boxer

Är du trött på fantasilösa intriger och hopplöst trista storylines i TV-serier? Då är kanske The TV Show Pitch Generator nånting för dig. Folket bakom generatorn har tröttnat på att kostymgubbar på de stora bolagen i USA lånar och stjäl och tuggar om samma gamla TV-idéer hela tiden, och har skapat en idébank baserad på slumpen. Tryck bara på en knapp och voilà! Så kommer ett fräscht och intressant nytt förslag till TV-serie att dyka upp.

Några exempel: An android who's really a ghost marries a manchild who was raised by chimpanzees. Stars Jodie Foster and James Hetfield. Genre: Sci-Fi.

A punchdrunk boxer who pretends to be black is trapped on an island with a robot who wants to be a rock star. Stars Robert Loggia and Max von Sydow. Genre: Action

A homophobic who can turn anything into gold is sucked into another dimension along with a carpenter with a mean streak. Stars Alexis Bledel and Joe Pantoliano. Genre: Mini-Series

A neanderthal with a bizarre sexual compulsion stalks a cyclops who wrestles alligators. Stars Roma Downey and Stockard Channing. Genre: Sci-Fi

Via TV Squad.

Filmrecension - Stranger than fiction

Åh! Det känns som om jag numera börjar alla mina recensioner med "Åh", men det är de två bokstäver som bäst beskriver känslan som uppfyller hela kroppen efter att jag sett Stranger than fiction. Ett pirrigt, mycket lågmält och behagligt litet åh.
Åh! Vilken fin film.
Will Ferrell spelar Harold Crick, en mycket ensam och mycket rutinbunden man som lever via siffror och vantrivs på sitt jobb på skatteverket. Men allt förändras när hans liv en dag börjar refereras av en berättarröst. Harold förstår snart att han är huvudkaraktären i en bok som håller på att skrivas, och att han måste försöka förhindra att författaren har ihjäl honom i slutet. En skruvad intrig, minst sagt. Det är upplagt för fars, för tokroligt och lite sådär flåskäckt crazy. Men det blir det aldrig.
Will Ferrells rolltolkning är raka motsatsen mot vad han gjorde i Blades of glory - han är lågmäld och sårbar och alldeles, alldeles underbar. (Det känns enkelt att dra paralleller till vad Jim Carrey gjorde i Eternal sunshine of the spotless mind). Filmen i stort är väldigt lite en slå-sig-för-knäna-och-kikna-av-skratt-typ av komedi, och mer i den klassiska feelgood-mys-romantiska-genren. Jag får faktiskt lite Amélie-vibbar, men det ska jag nog inte säga så högt för då kan folk få konstiga förväntningar. Men skådisensemblen är imponerande: Emma Thompson! Dustin Hoffman! Maggie Gyllenhaal! Emma T, så fabulous, och Dustin H som lyckas göra hysteriskt roliga små saker i utkant av bild.
Sen skadar det inte att grafiken är snygg och soundtracket bra.
Jag lämnar filmen med känslan av att vilja ha en berättarröst i mitt liv.

När hon klev ut på trappan slog det henne att det varit en perfekt kväll. Hon vinkade av vännerna, och det var då hon såg fladdermusen. Den cirklade över deras huvuden i en otålig, ryckig dans. Tack för att du äter upp myggen, viskade hon till den. Den svarade inte, utan fortsatte göra det fladdermöss gör, vad nu det är. Fladdrar, antar jag.
De hade just börjat köra in mot stan när en räv sprang över vägen, precis i utkanten av vad strålkastarljuset kunde skönja. Först en fladdermus och sedan en räv. Det var kanske då hon borde stannat upp och funderat över livet - och över döden - och över världen. Men det gjorde hon inte.

Andra bloggar om: film, stranger than fiction, will ferrell

Noterat

Men Dagens Nyheter då. "Homosexfientliga ryssar slog och sparkade gaydemonstranter så blodet rann i Moskva på söndagen." Homosexfientliga?
Jag trodde vi hade kommit överens om att prefixet homosex- inte är nåt vettigt ordbruk att ägna sig åt. Det känns sååå last year.

Om själva grejen? Ja vad säger man. Det känns sååå last century. Eller nej, men det borde göra det. Jag håller med Freddi: Homofober i alla länder, skämmes tamefan!

Andra bloggar om: hbt, homofobi, homosexualitet

Åh, Gösta

Fin intervju med Gösta Ekman finns att läsa i DN idag. Kurt Mälarstedt har fått fem timmar och tjugo tusen tecken på sig att måla upp en bild av den numera 68-årige Ekman. Gott om utrymme skulle det vara för de flesta, men i det här fallet känns det ändå som en snuttifikation. Vilken levande legend. Nu längtar jag än mer efter Hasseåtage-revyboxen jag beställt.

Ur Picassos äventyr (1978):


Jag har skrivit om Gösta Ekman i Big TV, Svenska ord och legender och Love you forever (or at least most of the 90's).

Japaner japaner japaner

Skickligt. Mycket skickligt. Särskilt den där delen när de spelar upp allting baklänges... Japanese human art när det är som bäst:


Via Videofeber.

En härlig tid - men sen då?

Vad hände sen? Del 2:
Ungefär samtidigt med Alf sändes The Wonder Years, eller En härlig tid som serien fick heta på svenska. Den gick i USA 1988-1993 (men utspelades 1968-1973) och handlade om unge Kevin Arnold och hans vedermödor.

I huvudrollen såg vi Fred Savage som Kevin Arnold - även om Kevins vuxne berättarröst tillhör Daniel Stern. Efter The Wonder Years, gjorde Fred Savage mest gästroller och biroller som i Boy Meets World (där hans bror Ben var med), i The Rules of Attraction där han spelade knarkare och i Austin Powers in Goldmember som "Number Three". Brorsan Ben jobbade han också tillsammans med i Little Monsters (1989). Savage har även sysslat en hel del med att göra röster till tecknade karaktärer. De två huvudroller han hade efter The Wonder Years var i de inte särskilt populära komediserierna Working och Crumbs.
Han har istället börjat regissera, och långfilmsdebuten som regissör heter Daddy Day Camp och har premiär i höst. Huvudrollen spelas av Cuba Gooding Jr.

En stor del av serien ägnades åt romansen mellan Kevin Arnold och Winnie Cooper, som spelades av Danica McKellar. (Winnie Cooper försvann lite från serien ett tag, när Winnie och Kevin hade en fnurra på tråden, men orsaken till det var egentligen att Danica McKellar skjutit i höjden och vuxit ifrån den redan kortare Fred Savage, så att producenterna inte tyckte att de var ett passande par längre. Romansen återupptogs när Fred hunnit växa ikapp en aning.)

Danica McKellar läste matematik på UCLA efter TV-serien och bevisade bland annat ett matematiskt teorem som nu bär hennes namn. När hon sen återvände till skådespeleriet fick vi bland annat se henne i The West Wings fjärde säsong. Hon gästade också "NYPD Blue" (1993), "Jack & Bobby" (2004), "Eve" (2003), "Navy NCIS" (2003), och "Strong Medicine" (2000). Hon har Erdos-Baconnumret 6 och är fortfarande väldigt bra kompis med Fred Savage. Om hennes nya projekt Inspector Mom och matteboken hon håller på att skriva kan du läsa på hennes officiella hemsida.

Ni minns väl de andra också? Kevin hade en besvärlig bror som hette Wayne, spelad av Jason Hervey, och så syster Karen, spelad av Olivia d'Abo. Bästa kompisen var nördige Paul, som inte spelades av Marilyn Manson, trots att ett envist och av många betrott rykte säger så... Skådespelaren heter Josh Saviano. (Se bilden)
Nämnas kan också mamma och pappa Arnold som spelades av Dan Lauria och Alley Mills.

Läs också: Alf - men sen då?, Golden sitcoms och Big TV.

Spoilerhell

Åååhhh nej inte i år igen! Att det ska vara så omöjligt att hålla sig ifrån att få veta vem som vinner American Idol. Förra året var det Aftonbladet som avslöjade vinnaren - med bild och allt - och i år är det när jag ögnar DN som en rubrik ger mig svaret.
Gaah.
Själv har jag följt serien via TV-links, som varit dåliga på att uppdatera, och jag har sett till topp fyra. En TV-blogg hade redan avslöjat topp tre för mig, men nu vet jag alltså vem som vann hela rasket. Jahapp.
(Det var roligt i alla fall, för det var min favorit ända från början. Och jag ser det väl ändå, även om det inte varit nån höjdarsäsong.)

Bilden visar för övrigt Taylor Hicks, förra årets vinnare som Simon liknade vid "a drunk dad at a wedding", inte helt oförtjänt.
Jag undrar vad TV4, som sänder tävlingen i Sverige, tycker om att tidningarna basunerar ut vinnaren många veckor i förväg? (Okej, basunera ut kanske var lite starkt i år, jag hade väl lite otur, men förra året låg alltså Taylors bild ute på Aftonbladets startsida i säkert ett par timmar...)

Andra bloggar om: american idol, tv4, aftonbladet

Comeback

Nej, jag har inte åkt på semester igen. Däremot har jag varit lite bortrest i jobbet, och så har jag varit fullkomligt uppslukad av det fantastiska What's my line, (se nedan) - en doft av det förgångna. Det är så häftigt att se Ronald Reagan larva sig inbjuden i sin roll som skådespelare och inget annat, att se Julie Andrews säga att hon inte är känd från filmens värld och inte har spelat i en musikal av Rodgers & Hammerstein, se Jerry Lewis förolämpa en robust dam och så vidare och så vidare. Sök efter klipp på Youtube, det rekommenderas.
Idag gratulerar vi Dr House, Hugh Laurie som får den brittiska drottningens utmärkelse The order of the British Empire. Kan det vara retroaktivt för Annie Lennox-videon?

Andra bloggar om: hugh laurie, annie lennox, what's my line

Fun in the 50's

Kanske inte så mycket ansikte-mot-skrev-humor, men likafullt hysteriskt roligt, är det här klippet från way back in the days. Från det amerikanska programmet What's my line? som hade premiär redan 1950. Det här klippet är från 1957 och en välartikulerad panel ska gissa vem som är den mystiska gästen...


Hittat hos a place for robots.

För övrigt var det här ett fantastiskt program, titta gärna på fler klipp. Det går alltså ut på att en panel med fyra medlemmar ska lista ut vad tre gäster har för yrke - två "vanliga" människor och en kändis, då panelen har ögonbindlar. Typ tjugo frågor, fast oväntat underhållande. Underhållande om inte annat för alla de vackra människorna i galakläder, och de ofattbart stora stjärnor och legender som gästade showen, både i panelen och som "mystery guests".

Filmrecension - Blades of Glory

Åh, så fånigt. Åh, så larvigt. Åh, så töntigt.
Åh, så roligt!
För det är ju roligt. Chockerande förutsägbart, men roligt. Prutt- kiss- och bögskämt, men roligt. So shoot me for laughing.
Jag är ändå lite smygbesviken på Will Ferrell. Det här är en drömroll för honom, ett riktigt öppet mål att bara sparka in. Jag menar, upplägget är alltså en film om två rivaliserande konståkare som skämmer ut sig, blir avstängda på livstid bara för att göra comeback som historiens första enkönade konståkningspar. Det är glittertrikåer, ansikte-mot-skrev-positioner, skogstokiga fans, psykopatiska motståndare, guldkåta tränare, tävlingsgalna föräldrar, VM i sportfilmsklyschor - går det ens att misslyckas? Och visst är han rolig, men det kunde varit bättre. Han är lite för uppenbar, lite för platt, lite för ointressant. Men what the hell, han är ändå Will Ferrell.
Vi får också njuta av Officeklippan Jenna Fischer, så ljuvlig att jag bara vill krama henne, och SNL-Amy Poehler, stabil som alltid.
Men vad du tycker om filmen beror nog ändå mest på inställning, humör och sällskap. Jag var ovanligt mottaglig och småfnittrade lite här, storgarvade lite där. Lämnade ändå bion med en känsla av nåt som hade kunnat bli historiskt, men som inte nådde ända fram.

Så här tyckte några recensenter: Moviezine, SvD, DN, GP, ciné.se, Expressen och film.nu.

90-tals-freakshow

Oj oj oj, vilken nostalgichock! Metro dammar av den gamla klassiska hysteritidningen En ding ding värld och jag förflyttas raskt tillbaka till 90-talet. Vem kan glömma storys som Päron-ufo besköt polishelikopter eller Den spegelvända vampyren äter sitt eget blod? Grundaren Hans Hatwig jobbar nu som chefredaktör för Veckans nu och Royal och har inga planer på att starta upp En ding ding värld igen. Behovet är liksom inte lika stort, såhär i internetåldern...

Andra bloggar om: en ding ding värld, nostalgi, 90-tal

Ett skepp kommer lastat med...

...författardrömmar! Imorgon, den 16 maj, ska ditt bidrag vara inskickat om du vill vara med och avsluta en novell i SVT:s kulturprogram Slutet på historien. Så har du inte fått iväg nåt än är du ute i sista sekunden. Fast det verkar du inte vara ensam om - jag hörde att det bara idag anlände 450 bidrag till redaktionen!
Misströsta inte för det, jag råkar veta att det är ganska stor skillnad i popularitet mellan författarna, så har du valt "rätt" författare kanske konkurrensen inte är fullt lika stor...

Andra bloggar om: svt, slutet på historien, författare

To bee or not to bee

Apropå Spielberg. I november i år kommer Dreamworks Bee Movie, en animerad film producerad och skriven av Jerry Seinfeld, som också ger röst åt filmens huvudfigur Barry B. Benson. Stjärnspäckat är väl ordet, med övriga namn som Renée Zellweger, Matthew Broderick, John Goodman, Chris Rock, Alan Arkin, Kathy Bates, Megan Mullally, Eddie Izzard och Oprah Winfrey bland andra. Två minst sagt påkostade trailrar har släppts, som visar prov på ... eh, nytänkande kan man väl säga.
Hysteriskt roligt. Fast det är förstås svårt att misslyckas med Jerry Seinfeld i bidräkt.



Uppdatering: Fjärrkontrollen uppmärksammar mig på att planen är att göra 20 korta bakom-kulisserna-filmer i en serie som ska sändas på NBC som PR för Bee Movie. Comeback för Jerry på NBC alltså, som ju visade Seinfeld.
I en intervju om detta i Los Angeles Times passar Seinfeld på att skicka en känga till dokusåpa/reality-TV-industrin genom att säga att han inte var villig att komma tillbaka i en heltidsserie, särskilt inte om det innebar att äta mask (en Fear Factor-referens).
"Sometimes I feel like the whole industry just picked up and joined the circus", säger han.

Andra bloggar om: spielberg, seinfeld, bee movie, film, eddie izzard, chris rock

En serb, ett dreamteam och så lite kräks

På fredag kommer serbiska schlagervinnaren Marija Serifovic till Sverige för att bland annat vara med i Bobster (SVT1, kl 19.00-19.30).

Steven Spielberg och Peter Jackson slår sig samman för att regissera och producera tre Tintinfilmer. DN vet mer.

Vi är så trötta på inredningsprogram på TV att vi vill spy. Det blev resultatet av omröstningen som hölls här på bloggen för en månad sen. Med 45 procent av rösterna vann alternativet "Jag vill spy på den där genren", tvåa kom "Roomservice är fortfarande bäst" (26 procent) före "Min favorit är ett annat program" (25 procent). Bara 4 procent av er läsare tyckte att Design: Simon och Tomas tar över tronen som bästa inredningsprogram just nu.

Andra bloggar om: marija serifovic, bobster, spielberg, peter jackson, inredning, design, simon och tomas

See you in Stars Hollow

Det känns som om jag borde skriva något om Gilmore girls, nu när det är officiellt att slutet är här. (Imorgon, 15 maj, sänds det allra sista avsnittet i USA). Men jag vet inte riktigt vad. Gilmore girls har varit en av mina absoluta favoritserier, och jag planerar att införskaffa alla säsonger på DVD för att kunna njuta fullt ut. Men om jag säger så här, det är nog inte den sista eller ens den näst sista säsongen som kommer att snurra på repeat hemma hos mig. Serien har helt enkelt tappat så mycket den senaste tiden.
För mig har det alltid handlat om förhållandet Emily-Lorelai-Rory. The Gilmore girls helt enkelt. Det är det som varit grejen, varit grunden, gjort serien. Jag minns en klassisk scen från första säsongen, när Rory somnat ute med Dean och mamma och mormor varit utom sig av oro. Minns ni? Först är det ett långt gräl mellan Lorelai och Emily, när Emily går kommer Rory - och Lorelai byter roll på en halv sekund från dotter till mamma, och från att ha försvarat dottern när hon inte var där skäller hon ut henne... Underbar scen.
Well, det känns inte som att det finns så mycket sånt kvar.
Tack för det som varit i alla fall, tack för sällskapet och skratten. Vi ses på DVD.

Här kan du läsa en lång farväl-intervju med Lauren Graham (Lorelai).
Tidigare har jag skrivit om Gilmore girls i till exempel Some romance for Valentine's day, Äntligen tisdag, nyfiken grön och the (not so great) love stories.
Andra bloggar om: gilmore girls, lauren graham, alexis bledel

Schlagerchock

Så här i schlagerfinalens efterdyningar måste jag bara visa ett klipp som Bump hittat (grattis på födelsedagen!) från Jonas Gardells show "Livet" från 2001. Det här klippet är nämligen fyllt av små luriga schlagerreferenser, titta bara:
- Låten heter "Aldrig ska jag sluta älska dig" och skrevs till filmen "Livet är en schlager", som handlar om Melodifestivalen och innehåller en mängd av våra största schlagerstjärnor (Carola tex).
- Jonas Gardell framförde själv låten under Melodifestivalen 2003 när han och Mark var programledare.
- Låten har också sjungits av schlagerveteranen Lotta Engberg och... The Ark!
- Känner du igen körtjejerna? Den ena är Nana Hedin, som körat i Melodifestivalen ett par gånger (bland annat bakom E-type) och som var med som soloartist 2005. Den andra är ingen mindre än en blott 20-årig Sarah Dawn Finer!



Mer schlager än så här blir det liksom inte.
Med det säger jag adjö till vecka ut och vecka in av årets musikspektakel.
Vi ses igen nästa år.
Andra bloggar om: schlager, jonas gardell, sarah dawn finer

ESC 2007 - finalen

Grattis Serbien!

Undrar du vad hon sjunger om? Här är den officiella översättningen:

Prayer
Music by: Vladimir Graić
Lyrics by: S.M.Mare

I'm wide awake
An empty bed drives my dreams away
Life melts like ice
Disappears in the twinkling of an eye
I'm losing my mind,
Pushing reality out of sight
Our lips are touching softly
You're the one I believe blindly
I walk around like crazy
Falling in love frightens me
Days are like wounds
Countless and hard to get through
Prayer...
It burns my sore lips like a fire
Prayer...
Thy name is something I admire
Heaven knows just as well as I do
So many times I have cried over you
Heaven knows just as well as I do
I pray and live only for you
I can't lie to God
as I kneel down and pray
You're the love of my life
That's the only thing I can say

Mer om finalen kan du läsa hos DN, SVT och esctoday.
Andra bloggar om: esc, serbien, marija serifovic, molitva, schlager, eurovision song contest

ESC 2007 - semifinalen

Jag tycker att...

...Tjeckiens Johnny the Rocker goes growl slogs med Israels du-får-inte-stoppa-köttbullar-i-näsan-Marcus-pekoral om jumboplatsen.
...det vore roligt om Serbien och Marija skulle få vinna hela rasket. Då du, Charlotte.
...åh så många länder det är och så många låtar det är och så få det är som är riktigt underhållande (det vill säga riktigt bra eller riktigt dåliga). Det smalt snabbt samman till en enda stor smet, och då har jag ändå hört många av bidragen förut.
...kändes inte Polen väldigt mycket 90-tal? Det doftade Marky Mark om hip-hopdelen.
...förlåt Norge, men ni kommer ju med exakt samma låt som Portugal. Eller om det var tvärtom. G:son-versionen är visserligen snyggare än den bleka portugisiska versionen, men ack så slätstruket och förlegat.
...tyvärr, men The Ark har ingen chans i finalen. De är fantastiska, men hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. (Hoppas jag har fel.)

Läs mer om kvällen i till exempel DN, Aftonbladet och esctoday.
Andra bloggar om: schlager, esc, eurovision song contest

Rapport från Agia Marina: sol, 28 grader, apelsinerna växer och frodas

Onsdag, 18.03 lokal tid:

I'm back! I alla fall lite, det kliar i fingrarna for att bryta blogguppehallet, trots att jag fortfarande har semester och skriver pa ett tangentbord utan vokalprickar. Och trots att det enda jag sett pa TV pa en vecka ar Sverige-Finland i hockey-VM. En match som avnjots i en finsk bar, bland diverse piparokande finnar, lyssnandes till YLE-kommentatorernas kulsprutesmattrande matchreferat. Men vi vann ju! (Och efter att ha jublat kanske lite hogre an vi borde smet vi ganska fort darifran.)
Men TV-abstinensen har inte varit svar alls. Svart att sakna dumburken nar dagarna bestar av sol, glass, och vila, och nar det tyngsta projektet for kvallen blir att hitta en mysig restaurang och ata gott och dricka ol. Svart att sakna nanting alls nar man umgas med manniskor man inte sett sa mycket de senaste aren, men som plotsligt i en konversation kan saga "Din favorit i New Kids On The Block var ju Jonathan, jag gillade alltid Danny battre" och sa kommer man ihag att ja just ja, de har kant mig sen jag var sex ar gammal, och sa kanns det som att komma hem. Jag kan verkligen rekommendera att resa till en grekisk o tillsammans med 31 kamrater varav flera ar kara barndomsvanner. Det har varit valdigt trevligt. (Aven om det ar ytterst bisarrt och lite obehagligt att flyga i fyra timmar och sedan hamna pa ett stalle dar alla pratar svenska och det gar att kopa kalles kaviar i den lokala affaren.)
An ar det nagra timmar kvar, sa jag far sluta nu for att lapa i mig all sol jag kan for att lagga pa lager tills jag kommer hem igen.

Semesterns basta bok: Ikarosflickan av Helen Oyeyemi.
Semesterns skonaste musik: Den grekiske gubben som holl lada med nat sorts oidentifierat stranginstrument pa restaurang Manolis (en restaurang som for ovrigt - och helt obegripligt - hade som slogan: The most quiet place).
Semesterns roligaste sprakforbistring 1: Nar F blev utskrattad for att ha anvant svengelska, nar han i sjalva verket pa helt korrekt engelska fragade servitoren vilken pasta som inneholl minced meat. De som skrattade (som inte visste vad kottfars heter pa engelska) trodde att han fragade efter minst meat... Skrattar bast som skrattar fel?
Semesterns roligaste sprakforbistring 2: "Twenty?" sa B forvanat till den finske bartendern, undrandes hur det kunde bli sa dyrt. "No", sa bartendern irriterat. "I said TWENTEEN!" (Vi vet fortfarande inte vad han menade men vi gissar pa tolv).
Semesterns trevligaste sysselsattning: Slappa och spela kort vid poolen vinner nog, tatt fore det underskattade nojet: minigolf.

Vacation yeah baby!

Älskade dumburk tar några dagars semesteruppehåll.

Under tiden rekommenderar jag att ni roar er med läsning till exempel via mina länkar i högerspalten, alternativt upptäcker/återupptäcker gammal saom-skåpmat som till exempel min julkalender där du bland annat kan läsa om min snorskräck, om vilka Alex Schulman-faser man kan gå igenom, om mitt julklappsrim till Christer Fuglesang, om varför det alltid är värre att köa bakom någon som köpt ättika, om vad Goosnargh egentligen betyder, och hur man spelar konsthockey.
Andra inlägg du kanske missat är Peder Lamm-debaclet, ett avslöjande om min poetiska bakgrund, och historien om makarna Skoglund. För att nämna några, som kungen skulle ha sagt.
Apropå makarna Skoglund, här är en veckans-sötaste-låt i repris:

Att nynna på tills jag återvänder.
Annars kan du alltid ladda inför ESC, (The Ark kommer ju tydligen att vinna... Hmm, jag är skeptisk) eller spela golf eller roa dig med något annat du tycker är trevligt.
I'll be back.

We are the hair

Oh my God.
Är det SM i hårdrockarfalsksång?
Har jag dött och kommit till pudelfrilla-heaven?
Är det en parodi på We are the world, gjord av elaka komiker i den ironiska generationen?
Nej, det är Joey Tempest och Tommy Nilsson med sina kompisar i Swedish Metal Aid.



En riktig pärla från 1985 vid namn Give a helpin' hand. Låten skrevs av Joey Tempest själv, intäkterna gick till Etiopien och texten är ren magi.

Together we can save the world
Together we must try
Together we can save the world
and help us all survive

Så fint.
Hittat hos Sista resan.
Andra bloggar om: joey tempest, tommy nilsson, swedish metal aid, nostalgi, 80-tal

In bed with Ellen 2

Som Freddi W så snällt tipsar om kan du nu se Ellens sängmonolog på showens hemsida. Hon ser ohyggligt stel ut men håller humöret uppe. Under "Ellen in a minute" kan du se en glimt ur intervjun med Ryan Seacrest (klicka på tisdag). På samma sida finns också en hel del annat smått och gott, enjoy.

Andra bloggar om: ellen degeneres, ryan seacrest

In bed with Ellen

En av mina personliga TV-favoriter, Ellen DeGeneres har skadat sig allvarligt i ryggen. Olyckan ska ha skett i helgen och Ellen har fått stränga förhållningsorder av sin läkare att hålla sig sängliggande. Men, the show must go on, så idag kommer Ellen att intervjua bland annat Idol-programledaren Ryan Seacrest - från sjukhussängen. Imorgon är det Lindsey Lohans tur. Ellen har också lovat att avslöja exakt vad som hänt henne i sändning.
Arbetsnarkoman, galen, tapper eller PR-trick?

Ellen repeterar sin show från sängen - se bilder här.
Ett annat klipp med en Ellen i horisontalläge, fast då fullt frisk kan du se här.
Via TV Squad.

Boom shakalak

Jag har kommit in på nåt sorts spår här (se tidigare inlägg) och fyller på hårdhetslistorna med ännu en:
Svenska nostalgicoolingar vi minns!

- Coma i Storstad.

- Viggo, Kåkå, Jussi med flera i Rederiet.

- Bertil Enstöring i Skrotnisse och hans vänner. (Så sjukt bra!)

- Yrla i Ebba och Didrik.

- Prästen Allan i Rapport till himlen.

- Bimbo och Klimax i Tre Kronor.

- Pastor Hannes, Veiron, Sudden, Greger, Glenn Killing och många, många fler i Nilecity 105.6.