Ryktet säger att vi ska få njuta av en klassisk hockeyfrisyr på vita duken inom en snar framtid. Det pratas nämligen om en kommande MacGyverfilm. Skaparen av den klassiska 80-talsserien, Lee David Zlotoff, var på den tekniska mässan Maker Faire för ett par dar sen och nämnde då ett storbudgetprojekt på planeringsstadiet. Tydligen äger han filmrättigheterna sen några år tillbaka. Något officiellt är ännu inte sagt och huruvida Richard Dean Anderson är tänkt att återkomma i huvudrollen är oklart.
I så fall behöver han kanske träna upp sig lite. Så här såg det ut för två år sen när MacGyver gjorde comeback i TV-rutan:
Reklamen för MasterCard sändes under Superbowl 2006.
Vill du bli journalist? Varsågod, några gratislektioner från sydsvenskan.se.
Lektion 1: Vill du jävlas med dina konkurrenter och vara ensam om en nyhet, vänta med att publicera den till exakt det ögonblick då personen som du fått informationen från går hem. Då blir det svårare för konkurrenterna att få uppgifterna bekräftade.
Lektion 2: Om du vill hålla på en grej tills den som kan bekräfta den gått hem, se till att tala om det för den som ska publicera texten på webben.
Lektion 3: Om du skriver anvisningar till den som ska publicera texten på webben i anslutning till nyheten, se till att den som tar hand om texten SER att det står skrivet anvisningar i anslutning till nyheten.
Ikväll såg jag This is England. När filmen var slut hamnade jag mitt i SVT:s Debatt med ämnet Medierna berättar inte sanningen om invandringen. Men jag valde bort Josefsson till förmån för webbradion och P3 Dokumentär om mordet på Fadime. Nu har jag ont i magen.
Vad skulle du göra om du satt fast i en hiss i nästan två dygn? Nicholas White, en 34-årig New York-bo, vet vad han skulle göra. Been there, done that. En fredagkväll i oktober 1999 skulle han ta en rökpaus på sitt arbete, men fastnade i hissen på väg tillbaka. Han ringde på larmklockan, ingen kom. Han bände upp hissdörrarna och ropade ner i schaktet, ingen kom. Timmarna gick, ingen kom. Förrän söndag eftermiddag. Nicholas och hans trånga fängelse fångades på bild av övervakningskamerorna. Här ser du hans fyrtioen timmar i hissen. Läs också historien om honom här, en välskriven artikel från The New Yorker av Nick Paumgarten. Det skulle nämligen visa sig att hissupplevelsen förändrade Nicholas Whites liv för alltid.
I samma anda som rumpchocken, Simpsonskuppen och Sagan om de rädda trollen i Polen har inredningsprogrammet "Find and Design" blivit bötfällt i Singapore för att ha gett signaler om att homosexualitet skulle vara acceptabelt. I ett avsnitt framställdes homosexualitet som någorlunda normalt och för det fick bolaget MediaCorp böta 11 000 dollar. Man kan för övrigt få ett fängelsestraff på två år för att ha bög- eller flatsexat i Singapore. Från Variety via Plaza Kvinna.
Apropå fängelse: Har ni sett Gary Dourdans mugshot? CSI-stjärnan åkte dit för knarkbrott härom dan och var tvungen att ställa upp på de obligatoriska polisbilderna. Trots att han väcktes och greps klockan fem på morgonen när han låg och sov i en bil, gör han sin bästa pose. Samma blick som på alla pr-bilder för programmet, bara aningens mer sliten.
Med Sveriges Radios "Programhittare" kan du testa dig fram till vilka radioprogram som passar dig bäst. Jag vet väl inte om jag hittade något fantastiskt program jag inte redan kände till, men det var roligt att göra i alla fall. Du får höra ett ljud, och ska sen genom att höja eller sänka volymen berätta vad du tycker om ljudet. När den kommit underfund med vad du gillar får du en personligt anpassad radio att ladda ner till skrivbordet.
Sveriges bästa barnprogram genom tiderna heter Fem myror är fler än fyra elefanter, det har diverse omröstningar visat. Men när jag var liten var det ändå Björne som gällde. Den där fumliga, dumsnälla, kreativa björnen med meshes röst och hängmage. Och massor av kompisar. Björnes magasin började sändas 31 augusti 1987 och i björnkostymen fanns Jörgen Lantz. Under de 13 år som följde fick han besök av bland andra Anders Lundin, Carl-Einar Häckner, Vanna Rosenberg, Anders Linder, Roger Westberg, Johan Ulveson och Eva Funck, och det var också där Robert Gustafsson fick sitt genombrott.
Så här såg det ut 1988 med Robert Gustafsson:
Innan han började vara Björne spelade Jörgen Lantz Ville i Ville, Valle och Viktor. Han har också givit röst åt Nasse i Nalle Puh. Som skådespelare har jag alltid varit väldigt missnöjd med min röst, tyckt att den alltid låtit lika, svår att arbeta nyanserat med. Att Björne-rösten är så karakteristisk, har jag förstått först på senare tid. Till och med hundar känner igen den, sa Jörgen Lantz till Märta Axelius i en intervju 2001.
Då hade han slutat som Björne. För ni minns väl? Folkstormen var ett faktum år 2000 när SVT efter vissa kontroverser meddelade att Björnekostymen skulle få fyllas av någon annan än Lantz. Programmet gjorde ett uppehåll och återkom 2002 med skådespelaren Pontus Gustafsson som barnens favoritbjörn. Men Jörgen Lantz hade viktigare saker att tänka på. I februari 2000 gick hans fru bort, och sorgen var bedövande. Han höll sig undan strålkastarljuset och slutade nästan helt med skådespeleriet.
Hans liv genomsyras i övrigt av ett engagemang i freds- och miljöfrågor, bland annat var han ordförande för Artister för fred i tio år. 2005 talade han för "Fimpfria Gator" i Gamla stan, och samma år bjöd han på 15 minuters gratisunderhållning i Gamla stans levande julkalender. Nu har han hunnit bli 64 år, och det sista jag läste om honom var att han mest sysslade med skrivande: poesi, dramatik och biografi. Även om han själv tyckte att det var för mycket sagt. Dramatik? Jo, jag skriver pjäser. Men det är inget som är aktuellt att sätta upp just nu. Och biografi? Vad jag gör, är att jag skriver mitt livs historia, det är inte alls är ämnat som bok, utan det riktat direkt till mina barn, sa han i en intervju 2003.
PS. Såg ni nöjesredaktören Annika Leones krönika i Expressen igår? Den handlade om bloggar och inleddes så här:
"Det är inte många bloggar som jag följer. Om de inte handlar om något speciellt ämne, som jag brinner för, tycker jag oftast att de är ointressanta. Men det finns ett knep för att fånga mig: Utelämning."
Utelämning, tänkte jag, så intressant! Är det månne en motreaktion mot dagens utfläkande nätklimat? En protest mot att inget längre verkar vara privat, att man med ett klick vare sig man vill eller inte kan hamna i folks vardagsrum och sängkammare? Det måste ses som en ovanlig ståndpunkt att vilja att folk ska utelämna saker om sig själva, vara lite mer tillbakadragna och hemlighetsfulla. Så uppfriskande. Fast sen fortsatte texten:
"Jag älskar att läsa bloggar av personer som vågar bjuda på sig själva. Då blir det nästan som att få smygläsa någons dagbok." Aha. Hon menade precis tvärtom. Utlämning. Skriv det då, människa. D.S
I senaste numret av präktiga botidningen Hemma i HSB hittade jag av en slump en liten text som sammanfattar dagens TV-utbud, några aktuella serier och vår stereotypa könsrollsuppdelning, allt i ett. Under rubriken Vad kompromissar ni om hemma? skriver signaturen Richard:
"Som extra säkerhetsåtgärd för äktenskapet har vi en extra TV som står i ett annat rum om Grey's Anatomy (gud förbjude) skulle krocka med Hockeykväll eller något annat livsavgörande. Men om vi ska sitta i soffan tillsammans blir det oftast kompromisser. Hon vet att alla program där en av karaktärerna utbrister 'I am your sister' (Grey's) eller 'I am your father' (Alias) eller 'You are not my father' (OC) går bort. Jag vet att undvika alla program där det ska byggas fordon och folk svär hela tiden (Discovery) och italiensk fotboll ('Vem är den där Offside som bollen går till hela tiden?')" - Richard, Sollentuna
Kollega: Shit, min bror fyller år idag och det har jag glömt! Jag: Oj då. (kollegan kastar sig på telefonen) Kollega: Äsch, han är inte hemma. (en stunds tystnad innan kollegan plötsligt ger ifrån sig ett tjut) Kollega: Herregud jag har ju en till bror som fyller år idag! Jag: Va? Kollega: Ja, de är ju tvillingar. Hur kunde jag glömma det? Jag: HAHAHAHAHAHAHA.Andra bloggar om: tvillingar, glömska, födelsedag, disträ, bröder
Så här skrev för övrigt tv.nu om senaste avsnittet av Agenda. Som en vän uttryckte det: "Man kan notera att Agenda tar uppdraget om balanserat rapporterande på största allvar."
Bert Karlsson ska lära svenska skolbarn att äta rätt. Vänta, nu backar vi lite. Var det någon som såg Jamie Olivers resa 2005 för att förbättra engelsk skolmat? I Jamie's School Dinners pratade han med läkare som berättade om barn som kräks bajs för att tarmarna inte fungerar, han läxade upp skolkökspersonal som inte var matutbildad utan bara uppvärmare av allsköns formpressad skit, och framför allt försökte han övertyga ungar om att en påse chips inte är en bra lunch och att man inte behöver äta friterade potatispulverpinnar till allting. Serien resulterade i en kampanj som bara växte, med feta tidningsrubriker och en 300 000-namnslista, och Tony Blair pressades till att skjuta till 280 miljoner pund för att förbättra den brittiska skolmaten.
Nu kommer alltså en svensk motsvarighet; Matakuten på TV4, där vår framtids måltider ska synas i sömmarna. Vem är då Sveriges Jamie Oliver? Jamie Oliver, ni vet han den charmiga, unga killen med en passion för mat som överträffar det mesta. TV4 väljer Bert Karlsson. Semmelmannen.
Halv tio på måndagkvällar sänds Kobra i SVT1 och Fotbollskväll i SVT2. Kobra, ett smart och genomarbetat kulturprogram, Fotbollskväll - well som det låter - en kväll om fotboll. Matchreferat och analyser. Två program med trogen publik, två program som väl aldrig riktigt konkurrerat om exakt samma tittare. Men vad händer om de båda redaktionerna byter program med varandra? Vad händer om sportens Mats Nyström leder Kobra och kulturens Kristofer Lundström leder Fotbollskväll? Spännande tanke som någon på SVT fått den briljanta idén att göra till verklighet.
Jo, du läste rätt. Måndagen den femte maj kommer Kobra att vara Kobra och Fotbollskväll Fotbollskväll, men ändå tvärtom. - Vi vill undersöka vad som händer med ett program om man byter hjärnor men behåller kostymen, om fotbollsjournalister angriper kulturens värld med sina vinklar och vice versa, säger Mathias Engstrand, projektledare Fotbollskväll och Clara Mannheimer, projektledare Kobra i ett pressmeddelande.
I love it! Och vilka möjligheter detta öppnar för andra utbyten. Tänk att slå på TV:n klockan åtta ikväll och se Uppdrag Granskning göra trädgårdsdesign i Söderläge. Eller om man tänker lite längre, låta Extreme Home Makeover-gänget ta sig an Plus,Insider göra Bolibompa eller få Adaktusson att göra Frusna män söker kärlek. Vilka samarbeten skulle du vilja se?
SVT1 måndag 5 maj kl. 21: 30 Kobra SVT2 måndag 5 maj kl. 21: 30 Fotbollskväll
American Idol hade sitt stjärnspäckade Idol gives back-avsnitt tidigare i april, det andra någonsin men redan en årlig tradition. Hollywoods kändiselit samlades för att på det sedvanliga sättet slå på stora kalastrumman, visa upp de allra rikaste, gotta sig i stjärnglans och fläska på med ljud och ljus och glamour för att få vardagsamerikanen där hemma i soffan att tänka på de fattiga barnen i Afrika och tömma sina plånböcker. Vilket alltid fungerar.
Brad Pitt dök upp och blev tafsad på av rolig ljudtekniker, och så uppträdde Band from TV. Band from TV består av bland andra Greg Grunberg på trummor (Felicity, Heroes), Hugh Laurie på keyboard (House), James Denton på gitarr (Desperate Housewives), Jesse Spencer på fiol (House), Bonnie Somerville (Cashmere Mafia) och Bob Guiney (the Bachelor) i kören och Teri Hatcher vid solistmikrofonen (Desperate Housewives). Här framför gänget (fast utan Hugh Laurie) Carrie Underwoods låt "Before he cheats":
Beviset: Jag blev stoppad på väg till jobbet idag av en människa som ville fotografera mig till en tidnings modesida. Jag hade så snygg stil, sa hon. Jag sa nej och sprang därifrån. Jag försökte intala mig att det berodde på att jag anser det vara oförenligt med min journalistiska roll att ställa upp på bild i en tidning och rapa upp varumärken som en mänsklig reklampelare, och det ligger väl visserligen mycket i det, men sanningen är nog att min reaktion även berodde på att - jag är blyg och inte vill vara med på bild - jag inte kände mig så snygg - jag inte tyckte att jag hade tillräckligt creddiga kläder på mig. Mon dieu. Tack i alla fall du okända människa som gjorde min dag.
Är det fler än jag som sett den där "400 personer hejar på ett slumpvis utvalt knattelag"-gruppen på Facebook? Den som syftar till att få ihop ett jättegäng som ska gå på en knattematch och stödja det ena laget? Den har numera ynglat av sig och finns i flera varianter. Den ursprungliga gruppen har hur som helst gjort verklighet av sin plan. Med flaggor och tifon och allt. Snacka om nutidsfenomen. Det hade aldrig gått innan Facebook. Här ser ni hur det gick.
Jag har länge tänkt skriva något om musikalavsnitt i TV-serier, men lyckas aldrig eftersom det känns så stort och ogreppbart. (Tipsa mig gärna om din favorit). Varje TV-serie med självaktning verkar nämligen lägga in en musikalspecial nu för tiden. Scrubs är ett exempel, och här framför Zach Braff och Donald Faison låten "Guy Love" ur musikalen, live på Jimmy Kimmel Show:
Om en månad sker ett stycke TV-historia när SVT och Kanal 5 synkar sina tablåer. Det handlar om dubbelavsnittet som förenar och samtidigt splittrar CSI och Brottskod: Försvunnen. Historien sänds lördag 17 maj och börjar klockan 21.00 i CSI i Kanal 5, och slutar klockan 22.00 i SVT1 i Brottskod: Försvunnen. Mordgåtan är inspirerad av en verklig händelse.
Dessutom: Nu vet vi vad den nya Arkiv X-filmen ska heta.
Har du missat det gemytliga Lounge Metal-bandet Hellsongs så har du missat nåt bra. De spelar hårdrock, enligt egen utsago "så hårt att det blir mjukt - och det är då det blir riktigt hårt" och de gör det med bravur. Sen hjälper det förstås att Harriet Ohlsson som sjunger har begåvats med en riktig mysstämma - en av mina favoritröster i Sverige. På bilden ovan är de förstärkta med råsköna stråkduon 60/40.
Lyssna på Hellsongs här. Nedan två små smakprov i videoformat.
En vänlig själ har samlat alla de Youtube-kändisar som var med i ett avsnitt av South Park nyligen. Här finns både klippet från serien och också alla de ursprungsklipp som parodierades. Jag tycker det är otroligt fascinerande att jag, som väl inte är nån surfkung, faktiskt känner till alla youtubekändisarna utom två. Hur kom det sig att jag och hela världen samtidigt såg en liten videosekvens med en kille som vevade en pinne? Hur gick det till när lilla Williams föräldrar ville visa mormor och morfar i Örnsköldsvik hur han skrattar, och plötsligt blir William en South Park-karaktär? Det är en galen värld vi lever i. Galen men skön.
Alf är er favoritutomjording i TV, det står klart sen omröstningen nu avslutats. ALF - som står för Alien Life Form - har jag redan skrivit om en gång, det kan du läsa här.
God tvåa blev Dr Zoidberg från Futurama. Om honom kan man berätta till exempel att:
- han heter John A Zoidberg. - han kommer från planeten Decapod 10. - hans röst görs av skådisen Billy West. - han är tänkt som motsatsen till Dr McCoy i Star Trek. Dr McCoy är en människa som behandlar utomjordingar, med Zoidberg är det tvärtom. - han älskar stand-up, och försöker sig gärna på det själv, även om han är en usel komiker. - han är hopplös på att hantera pengar och är väldigt fattig. - dessutom är han alltid hungrig.
Vilken kväll. Det är inte varje dag man blir underhållen av Magnus Betnér, Magnus Härenstam och Östen med resten all in one night. Grymt. Så grymt att dagen fortfarande fladdrar förbi i korta minnesfragment. André Wickström. Vilken galen finne. Han var klart roligast. Johan Rheborg pratade röv. Nice. Östen och gänget må ha en töntfaktor som slår det mesta men de är av det gamla gardet musiker som får en att viska "entertainer" så fort man ser dem. Som får en att plötsligt vilja lära sig spela ståbas. Respekt. På tal om det gamla gardet, Lennie Norman vet banne mig vad han gör. Respekt.
Jag är lite upphetsad. Jag såg just hur nyhetsjournalistiken i TV föddes. Det berättades nämligen i den otroligt spännande dokumentären JFK: Breaking the news på TV8 ikväll. Den handlade om hur TV-nyheter och nyheter i övrigt för alltid förändrades - i och med mordet på president Kennedy 1963, och det direktsända(!) mordet på den misstänkte gärningsmannen två dagar därefter. Vi fick följa journalisterna och nyhetsförmedlingen under fyra dagar, och det är ett häpnadsväckande bildmaterial som i alla fall inte jag sett tidigare.
Journalisterna hade tillträde överallt och direktsändningarna rullade dygnet runt, allt kablades ut, från de första ögonvittnesskildringarna som beskrev presidentens bortsprängda bakhuvud till bilderna på reportrar som bar Lee Harvey Oswalds kista till graven eftersom ingen annan ville. Oerhört fascinerande. Förutom det intressanta i att se de dagar som förändrade medievärlden (från och med skotten i Dallas blev TV:n folkets viktigaste nyhetskälla) är det svårt att låta bli att lägga märke till en annan sak. Världen på den tiden bestod av män. Bara män. Män som fotografer, män som reportrar, män som poliser. Jag visste det väl redan innan, men det blir på nåt sätt mer påtagligt när man ser fyra dagars oavbrutet filmande av - och med - män. Män som gråter i TV, män som röker i TV, män som intervjuar män i TV. Surrealistiskt. Hur som helst, en grymt sevärd dokumentär.
Det blir ett På Spåret utan Filip och Fredrik nästa säsong, enligt Resumé. De nobbar SVT med hänvisning till att inspelningstiderna krockar med deras egna planer. Synd, eftersom F&F:s medverkan förra vändan gjorde mig sugen att se The Oldsberg Show för första gången på länge. Rätt duktiga var de också, även om jag skrattade rått när de föreslog att finlandssvenska kunde vara ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.
(Skratta rått kunde jag göra eftersom jag råkade veta svaret. Sveriges officiella minoritetsspråk är samiska, finska, tornedalsfinska, jiddisch och romani, bara ännu ett exempel ur min aldrig sinande brunn av märklig kunskap. I På Spåret skulle jag däremot inte klara mig så bra. Där måste man ju kunna geografi, konst och arkitektur och sånt, jag briljerar mer på värdelöst vetande-stadiet.)
The Simpsons gjorde succé i en TV-kanal i Venezuela - "it had the highest levels of viewership for that morning timetable in the history of the channel" - men togs ändå bort från rutan. Serien ansågs nämligen olämplig för barn. Mer lämplig tyckte man tydligen att Baywatch Hawaii var, eftersom det var den serie som fick ersätta Simpsons. Jag säger det igen; Baywatch Hawaii ansågs mer lämplig för barn än The Simpsons.
Påminner lite om rumpbötern jag tidigare berättat om. Fast tvärtom.
Just nu är jag fullt upptagen med att smeka och pilla och skruva på min nya, f a b u l o u s TV. Den är mycket stor, mycket dyr och mycket fin. Nu efterlyser jag bara mer HD-produktion så jag till fullo kan njuta av min nya väggprydnad. Jag har därför inte tid att blogga utan konstaterar bara att: - jag blir helt svettig av trailern till Sanningens ögonblick. Det programmet tänker jag inte se. - inte heller Power of 10 kommer att få så mycket mer av min dyrbara tid. - Billie Piper som spelar hora i En callgirls dagbok har vuxit till sig en aning sen "Honey to the B" och "Girlfriend"-dagarna. - norska prinsessan Märtha Louise ska följas av ett TV-team i höst. Noteras kan att det som förr skulle kallas en "dokumentärserie" nu får dras med det lite mer nedvärderande namnet "tevesåpa". Även om det handlar om en prinsessa. - jag (patetiskt nog) är oerhört upprörd efter att ha sett det senaste avsnittet av Top Model 10. Min favorit åkte ut alldeles för tidigt och det var så sjukt fel att jag morrar invärtes. Jag har aldrig blivit så besviken på en utröstning i en såpa nånsin. Kanske. - jag missade första avsnittet av Berg flyttar in men kan tipsa om sweet Carinas blogg som du hittar här.
I morgon har SVT:s nya lördagsunderhållning Glasklart premiär. Ett kombinerat frågesport/charadprogram där exempelvis tjugo scouter (!) instängda i en ljudisolerad glaskub med kroppsspråk ska hjälpa deltagarna att svara rätt på frågor. Upplägget känns aningens krystat, och den typen av motorvägsbred familjeunderhållning skulle jag inte punktmarkera direkt, om det inte vore för att ett av mina favoritansikten återvänder till TV-rutan. Leder det hela gör nämligen genomsympatiske Ola Lindholm.
Tidigare har vi sett Ola i bland annat Riktig Talkshow. I klippet nedan ser du den levande vinjetten från programmet, ett möte mellan Håkan Hellström och biskop Caroline Krook och ett samtal mellan Ola och Håkan som bland annat handlar om hybris:
Se även del 2 där Håkan improviserar fram Deidres samba med husbandet och del 3 där Håkan får panik av tanken på ett Birger Sjöberg-föredrag och blåvägrar att göra som Ola säger.
Glasklart startar i SVT1 i morgon lördag kl 20.00.
Omröstningen är tillbaka! Nu vill jag veta vilken utomjording i en TV-serie som är din favorit. Alla gillar vi väl E.T, men vilken besökare från yttre rymden är skönast just i TV-rutan? Gillar du Alf bättre än Stålmannen? Eller är det Teal'c från Stargate SG-1, Mork i Mork and Mindy, Sally från Tredje klotet från solen, Kenny Starfighter, Mr Spock ur Star Trek, Kapten Zoom från Galaxer i mina braxer, sa kapten Zoom, Zoidberg i Futurama eller kanske Zev Bellringer från Lexx som du alltid vill se mer av? Jag är ingen renodlad scifi-entusiast, så det är möjligt att jag missat någon klassiker. (Jag ville ha tio alternativ, så exempelvis Willie - den snälla ödlan i V - fick inte plats bara så att ni vet.)
Man kan konstatera att de flesta utomjordingar tydligen är män. Rösta på nu!
Jag tycker inte om aprilskämt. De är ofta korkade, fåniga eller bara tråkiga. Alldeles för många handlar om gratis sprit eller billig korv eller ger falska förhoppningar. Dagen har varit full av såna trista försök till putslustigheter. Men det finns förstås alltid undantag.
Tre av de något bättre: - Christer Sjögrens I love Europe blir officiell hymn för EU. På initiativ från Margot Wallström. SR P4 Värmland. - Det blir en staty av Darth Vader i Örnsköldsvik. ÖA. - Nu kommer ditt passfoto att synas på Eniro. Man kommer även att kunna pimpa sin passbild genom att ändra hårfärg och välja till tillbehör som hattar och glasögon. Eniro.
Uppdatering: Läs hos popkulturjunkien om youtubeskämtet och det fantastiska fenomenet rickrolling.
Hos filmtidningen Empire har läsarna röstat fram världens 50 bästa tv-serier. Håller du med?
50. Quantum Leap 49. Prison Break 48. Veronica Mars 47. Star Trek: Deep Space Nine 46. Sex and the City 45. Farscape 44. Cracker 43. Star Trek 42. Only Fools and Horses 41. Band of Brothers 40. Life On Mars 39. Monty Python’s Flying Circus 38. Simma lugnt, Larry 37. Star Trek: The Next Generation 36. Father Ted 35. Alias 34. Frasier 33. CSI 32. Babylon 5 31. Deadwood 30. Dexter 29. Cityakuten 28. Pang i bygget 27. Six Feet Under 26. Red Dwarf 25. Futurama 24. Twin Peaks 23. The Office 22. The Shield 21. Angel 20. Svarte orm 19. Scrubs 18. Arrested Development 17. South Park 16. Doctor Who 15. Heroes 14. Firefly 13. Battlestar Galactica 12. Family Guy 11. Seinfeld 10. Spaced 9. Arkiv X 8. The Wire 7. Vänner 6. 24 5. Lost 4. Vita huset 3. Sopranos 2. Buffy 1. The Simpsons
Det är dags att väcka liv i min gamla "Vad hände sen"-serie:
1984 sändes ett satiriskt inslag i Malmö TV:s kvällsunderhållning Två timmar som hette Nya arvingarna. Inslagetblev totalsågat, och författarna bestämde sig för att bli lite snällare. Den nya versionen blev Helt Apropå som sen kom att sändas i SVT mellan 1985 och 1992. Politisk satir med värme, har programmet beskrivits som. Avsnitten spelades in samma vecka som de sändes, och den snabbheten och aktualiteten var ovanlig för tiden och gjorde att sketcherna kändes extra vassa. Gängets Nobelprisprogram The Prize belönades med Guldrosen i Montreaux.
Helt apropå-intro från 1987:
Stellan Sundahl var kanske den mest kände medlemmen i Helt Apropå-gänget. Det eftersom han gick vidare till att bli programledare för ett av Sveriges populäraste program vid den tiden, Snacka om nyheter. Hans sista program spelades in den 19 februari 1999, sändes den 21 februari och sågs av två miljoner tittare. Dagen efter avled Stellan i en hjärnblödning, 52 år gammal.
Elizabeth Banke började jobba med Nils Poppe som 13-åring i baletten på Fredriksdalsteatern. Efter Helt apropå har hon jobbat en del som dansare och koreograf (koreograferade bland annat Min syster och jag 1990). Hon bor numera utomlands.
Kryddan Peterson,Lotta Thorell och Fritte Friberg har fortsatt samarbeta även efter Helt Apropå. Du kan boka dem för ett gig här. Fritte Friberg med även i TV-serien Rosenholm 1991 och i karnevalsfilmen Blinka lilla stjärna 1998, en science fiction-parodi. Vad gäller Kryddan Peterson spelade han under 2005 i en farsartad teaterversion av Jorden runt på 80 dagar i Lund, där han också bor. Han beskriver sig själv på sin hemsida som "diversearbetare inom motivation och underhållning" och tar jobb som till exempel moderator och seminarieledare. Stellan, Lotta, Kryddan och Fritte gjorde också tillsammans med bland andra Michael Nyqvist humorserien Döda danskar räknas inte, 1994.
Klicka på knappen om du vill stötta arbetet för mänskliga rättigheter. Då hittar du också resultatet av årets Amnesty Business Survey, som undersöker utvecklingen inom mänskliga rättigheter i näringslivet. Läs om hur du kan använda dig av din medarbetarmakt.
Jag gjorde SR Kulturradions test för att se vilken kulturtyp jag är:
"Grattis! Du är en rastlös populärkultursknarkare! Helgerna ägnar du åt att ladda ned kompletta säsonger av Entourage och på nätterna drömmer du om McDreamy. Du har förmodligen gått Kulturvetarlinjen men vill börja tjäna pengar och hoppas på jobb på något produktionsbolag. Du är lite ytlig men ditt hjärta är gott och du är en uppskattad kollega och middagsgäst.
Dina program: Nya Vågen, Kino Prova även: K1 och K2."
Jag tittar gärna på Top 10 at Ten på MTV. Det spelar nästan ingen roll vad det är för lista, det utvecklas ofta till en tävling med mig själv att försöka gissa topp tre. Idag var det Britney Spears och jag hade bara ett av tre rätt. (You drive me) Crazy-videon gav en del nostalgikänslor, kul också att se Britney frottera sig med Entourage-Vincent och Sabrina tonårshäxan. Låten var ju med på soundtracket till Adrian Greniers och Melissa Joan Harts film Drive me crazy. Se videon här. För övrigt kan du läsa om Britneys gästspel i How I Met Your Mother hos till exempel E! News, DN, AB, eller BuddyTV. Andra bloggar om: britney spears, mtv, musikvideo, adrian grenier, melissa joan hart, entourage, sabrina, drive me crazy, HIMYM, how i met your mother
Kanal 9 storsatsar på Woody Allen och visar en serie på tolv filmer av regissören. Men den första filmen sågs bara av 10 000 tittare, rapporterar Resumé. Tio tusen personer! Pinsamt dåligt. Filmen, "Bananas" från 1971, visades i fredags och hade visserligen hård konkurrens av till exempel Let's Dance, men ändå. Själv valde jag också dans framför Woody, men inte fyrans variant utan femmans: So you think you can dance. Den skandinaviska versionen håller inte lika hög klass som den amerikanska, men räknas ändå som god underhållning. Här hittar du vilka Woody Allen-filmer du kan se i kanal 9 i vår.
Teater på TV och långfredag hör ihop. Det är inte varje år man kan se Elin Klinga, Thorsten Flinck och Henrik Schyffert spela Strindberg, men det kan man i år. TV4 sänder "Fordringsägare" klockan 15.00. Läs intervjuer med ovan nämnda trio hos DN och TV4.
Jag går igång på självdistans. Därför har jag gillat John Malkovich länge, och särskilt skarpt sen I huvudet på John Malkovich för nio år sen. (Gosh, är det så länge sen?) Tyckte därför att den här lite annorlunda intervjun från "Americas most intimate talkshow" var rätt kul att se:
Craig Bierko som intervjuar Malkovich här var för övrigt förstahandsvalet för rollen som Chandler i Vänner. Han tackade nej.
Jag har blivit utmanad av Mymlan att tipsa om en eller flera böcker som håller hjärnan i trim. "För visst läser du böcker också?" skriver Mymlan till mig och jag skulle så gärna vilja fnysa och svara "Självklart!" med eftertryck men sanningen är att jag inte läser till närmelsevis så mycket som jag skulle vilja. Från att ha varit ungen som slukade allt som hade bokstäver och vars vänner gömde böcker och tidningar när jag kom över för att jag inte skulle försvinna in i dem, läser jag nu mycket mer sporadiskt. Och när jag läser handlar det nästintill uteslutande om avkoppling och flykt, precis som Mymlan beskriver. Det innebär lättsmälta pockethistorier som jag alltid sträckläser. Ofta kluriga Jefferey Deaver-thrillers eller barnpsykologi och specialpedagogik med Torey Hayden.
Det innebär också att många av mina favoritböcker härrör från mina tidiga tonår, när jag plöjde klassiker som Utvandrarna, Brott och straff, Godnatt Mister Tom och Mina drömmars stad-serien av Per Anders Fogelström. Som alltid när det gäller sånt man gillat som yngre har jag svårt att avgöra vad jag skulle tycka om dem idag. Hur mycket motion hjärncellerna får är också svårt att säga. Just nu läser jag Den femte sanningen av Doris Lessing, och den tycker jag om. Men jag vet inte direkt om den förändrat mitt sätt att se på världen.
Hur som helst, utmaningen var att tipsa, så förutom redan nämnda författare och titlar vill jag puffa lite extra för:
Sista chansen, (Last Chance to See) av Douglas Adams och zoologen Mark Carwardine. Boken är egentligen en rapport från ett projekt för BBC där Adams och Carwardine reste till några av de mest otillgängliga platserna på jorden för att leta efter de mest sällsynta och hotade djurarterna som finns. Den kom ut 1990 men känns nu mer aktuell än någonsin. Hos Du är vad du läser-Hans ser jag att minst en av arterna som nämns, nämligen den asiatiska floddelfinen, utrotats sen boken skrevs. Det här är en mycket viktig bok som också skulle kunna vara mycket tråkig, men alla som läst Liftarens guide till galaxen vet att tråkig inte direkt är ett ord som existerar i Douglas Adams vokabulär. Den är hysteriskt rolig. Och tankeväckande.
Förmodligen inte ett klockrent svar på utmaningen, men ett boktips i alla fall. Jag är i normalfallet dålig på utmaningar, men jag tänker nu vidga min horisont och slänga ut en krok till några som jag vet är litterära typer: Liza på Språkmakargatan, Lotten, Översättarhelena, popjunkien och bump.
Andreas på kanal 5:s TV-blogg skriver att han får gåshud av TV4-trailern för den nya satsningen Körslaget. Och visst, från att ha varit ett program som jag tidigare över huvud taget inte skulle höjt på ögonbrynet inför, väcks ett visst intresse efter den där trailern. Det är lite Robinson-varning på den nästan, och då tänker jag på den snygga Robinsonvinjetten förstås. Jag har däremot svårt att tro att Körslaget kommer att bli lika banbrytande. Känns som lördagsunderhållning av det snällaste och mysmesigaste slaget.
Körsång känns lite som innebandy, det är extremt folkligt och var och varannan pysslar med det lite sådär vid sidan av. Men få är särskilt intresserade av att se det på TV. Den amerikanska varianten Clash of the choirs föll i alla fall hyggligt väl ut och vanns av Newlyweds-Nick Lacheys kör (klipp från det kan du se här).
Tyvärr är väl de svenska kändisar som ska leda körerna lite för trista för att gå hem hos mig, även om det ska bli kul att se vad Brolle gör både av sin kör och av sin roll i programmet. Se Körslagettrailern från TV4 här. Programmet har premiär 29 mars.
Uppdatering: Resumé skriver om trailern som är en av TV4:s dyraste någonsin.
Vinnare Jag tror: Charlotte Perrelli Jag hoppas: BWO
Jumboplatsen Jag tror: Frida Jag hoppas: Christer Sjögren
Både BWO och Charlotte Perrelli skulle klara sig bra ute i Europa. Vi kan väl ladda upp med Kristian Luuks favoritbidrag genom tiderna: Ska vi plocka körsbär i min trädgård med Ann-Christine Bärnsten från 1975.
Saxat ur dagens bloggskörd: Hos TVbloggen kan du se gamla klipp med Jon Stewart som gäst i Who wants to be a millionaire. Mycket roligt. Jon berättar att han spelar för Alzheimerförbundet eftersom hans mormor eller farmor dog i sjukdomen. Han når frågan värd 250.000 dollar: Regis: The Alzheimer Association would win a quarter of a million dollars if you get this right and if you don't they are back to 32.000 dollars. Jon: Yeah, but they would forget about it the next day.
Damon kommenterar debatten om och i Debatt. Såg inte programmet och har aldrig läst Blondinbellas blogg, så jag håller mig lite utanför ämnet, men jag tycker hans sista stycke är tankeväckande. Han skriver att killars konsumtionshets inte ifrågasätts på samma sätt som tjejers och att exempelvis bil- och pokerbloggar inte är särskilt kontroversiella. Sticker det mer i folks ögon när man lägger pengar på mode och smink och bloggar om det än om man köper en enorm plasma-TV och en iPhone och bloggar om det? I så fall varför? Är det för att det ena anses ytligare än det andra? Och är det det? Är unga modetjejen en sämre förebild än unga pokerkillen? Jag läser inga så kallade "modebloggar" (och inga bil- eller pokerbloggar heller för den delen) och har inga svar, men frågorna är spännande.
Apropå Stina Lundberg Dabrowskis oväntade avslöjande har jag ännu inte kommenterat den nya säsongen av Robins, så det kanske är dags nu så här efter det åttonde och sista våravsnittet. Duktiga Robin Paulsson kom alltså tillbaka - på bättre sändningstid - och jag hade höga förväntningar som till stora delar har infriats. Klart roligast är de två Micke Leijnegardklippen språklektion och konstig stämning. Peter Settmans minspel i det senare är obetalbart.
Senast gästade en annars intervjuskygg Björn Gustafsson programmet och berättade bland annat att hans liv är så galet nu att han märkt att han kissar hårt. Han är så stressad att han tar i när han kissar för att vinna tid, vilket har gjort att han fått en kraftigare stråle på sistone. Det sjuka i det hela är att jag tror att han var helt uppriktig. Han pratade också om att han var 20 år när han kysste en tjej för första gången (way back för sådär två år sen), om när han förlorade oskulden och om att han aldrig rökt eller druckit alkohol. Hade jag varit elva år (eller max tolv) hade jag varit kär i honom vid det här laget, men nu känner jag mer för att ge de blonda lockarna en systerlig klapp.
Magnus Betnér körde lite stand-up på Big Ben igår och passade på att snacka skit om allas vår nya älskling Björn Gustafsson. Mitt bland okvädesorden kommer Björn själv insläntrande i lokalen och överraskar Betnér. "Björn Gustafsson utsatt för mobbningschock", som kvällstidningarna skulle uttrycka det. Eller "Schlager-Björns humorkupp". Eller "Komikerfajt i källarklubb". Så här uttrycker jag mig: Skitroligt. Se själva:
På The Oprah Show härom dan fick Rachel Dowd från den amerikanska gaytidningen The Advocate frågan vilket som är världens mest framskridna land när det gäller attityden mot homosexuella. Rachel Dowd svarade - Sverige.
- In Sweden, like most scandinavian countries, it just doesn't matter if you're gay.
Well. Fin reklam för oss inför miljoner amerikaner, tack för det Oprah. Men jag vet inte hur långt vi kommit när vissa tycker det är en god idé att smeta bajs på andras dörrar.
Ingen har någonsin gästbloggat hos Älskade dumburk. Men eftersom jag A: gillar Henrik Schyffert och B: gärna vill uppmärksamma att fenomenet roast kommit till Sverige, är jag sugen på att blogga om Schyfferts 40-årsrostning som gick av stapeln i veckan. Men av erfarenhet vet jag att det blir bäst om den som skriver vet vad den pratar om, så här välkomnar jag mitt första gästblogginlägg, signerat Dyslesbisk-Freddi. Han var nämligen - till skillnad från moi - där.
Henrik Schyffert - The Roast av Freddi Westerlund
"12 of your friends became fans of Björn Gustafsson" står det i nyhetsflödet på min Facebook. Jag loggar ut och skyndar mig till teatern Intiman i Stockholm där den första jag ser när jag kommer in genom dörrarna, så klart, är Björn Gustafsson. Schlager-Björn må ståta med nyvunnen stjärnstatus, men i minglet på Intiman står han sig ändå slätt mot den gamla eliten. Stakka Bo, Andres Lokko, de där Killinggängs-killingarna som blivit getter och ingen längre kommer ihåg namnet på, Soff-i-propp, bröderna Herngren och varenda svensk komiker som någonsin bombat på Norra Brunn. Utom Johan Rheborg. Alla är de där för Henrik Schyfferts 40-årsroast.
En roast, på svenska rostning, är en tillställning under vilken någon hånas, men även hyllas, framför en publik av vänner, kolleger och fans. New York Friar's Club har arrangerat rostningar sedan 1920-talet och på senare tid har Comedy Central visat både dessa och egna rostningar, men i Sverige har vi som gillar rostningar fått hålla till godo med YouTube.
Förväntningarna, förhoppningarna och farhågorna var därför på tå inför tanken på en svensk rostning. Henrik Schyffert må vara ett perfekt objekt med lång karriär och stor självdistans, men finns det bra rostare och fungerar den stundtals mycket hårda humorn lika bra i du fjällhöga nord? Svaret, som jag känner mig glatt tvungen att avslöja redan nu, är att det fungerar något alldeles fantasiskt jävla oerhört bra.
Henrik Schyfferts närmaste gäster sitter längst bak på scenen. Några andra, som Schyfferts mamma och Schlager-Björn, sitter på rad 1. På rad 2 sitter sådana som jag, det vill säga kompisar till komiker. På rad 3 sitter Martin Soneby. Platserna längre bak befolkas av bönder som Henrik Schyffert tvingat betala för att få vara med på festen. Längst fram på scenen står ett guldinramat fotografi på en lika ung som svart-vit Leo DiCaprio. (Typiskt Schyffert, eller hur?) Mitt på scenen tronar två paneler med en talarstol i mitten, något som ser ut som ett fackförbundspresidium redo att tråka ihjäl vem som helst.
Erik Haag, "Sveriges minst bokade artist" tillika Schyfferts svåger och affärspartner, är roastmaster och gör det ganska bra, även om han tar för lite plats och är väl bortkommen i tempot. De som rostar är Magnus Betnér, David Batra, Anna-Lena Brundin, André Wickström, Fredrik Lindström, Petra Mede, Kristian Luuk, Kristoffer Appelquist, Özz Nûjen, Jonas Gardell och Johan Glans.
En del är bättre, andra sämre, lämpade för rostning. Batra är till exempel bättre än han någonsin varit i något annat sammanhang, Wickström passar som väntat väldigt bra in i formatet och Mede, som annars tålmodigt beskrivs som lovande, känns som en erfaren höjdpunkt bland de mer synligt ovana kollegorna. På andra sidan skalan finns Nûjen - och Brundin, som är så pinsamt dålig att det förblir obegripligt varför Schyffert grävt upp henne igen. Luuk och Lindström bjuder på fin underhållning lite utanför formen för rostning, men det fungerar utmärkt som tempoväxling och variation. Gardell var som vanligt tvungen att stjäla showen, den här gången genom att släpa med sig hela Stockholms Gaykör upp på scen. Beröm också till Betnér, som genom sin inledning visade vägen, satte tonen och sänkte nivån (med skämt om diskoteksbranden i Göteborg).
Efteråt får alla åka buss till efterfesten på Republik, där något coolt band ska spela. Eftersom den enda komiker jag känner är en folkskygg liten jävel hamnar jag istället längst in i hörnet på ett tomt hak nära teatern. Där smakar whiskyn gott och vi konstaterar att kvällen överträffat alla förväntningar. Jag säger att jag tror att folk kommer att börja ljuga om att de varit där. När Schyffert kommer hem säger han "Tck" till alla han "ärlskar". Och han påpekar, mycket riktigt, att det var "denroligaste jävlia kvällen nånsin!"
Aftonbladet-TV-reportern Teresa Tingbrand uppfinner egna förhistoriska djur när hon berättar om filmen 10 000 BC. Titta här och lyssna efter tigrarna i andra halvan av klippet.
Om jag får gissa kommer det att stå mellan BWO och Charlotte Perrelli i Globen, med Androla som utmanare. Vinner Christer Sjögren går jag i exil.
Schyffert har hittat en elakt träffsäker lika-som-bär-bild av Charlotte och bruden har märkt att alla Linda Bengtzings schlagerlåtar rimmar på varandra. Sjung med själv: alla flickor utom jaaaa, jag ljuger så braaaa, hur svårt kan det vaaaa. Skumt. Ungefär som när alla bidrag vi skickade till Europa hette nåt med toaordet "loo". Diggiloo, Boogaloo (dansa rock'n rolla(!)) och Waterloo.
Andra bloggar om: 
Andra bloggar om: 
Inlägg
