Hemma hos mig

Bloggutmaning365:

VECKA 6 - HEMMA

034. Hur ser ditt drömhem ut?

Det skulle jag också gärna vilja veta faktiskt. Har aldrig fantiserat om hus/hem. Är överlag rätt blind för miljöer. Jag vet inte vad jag gillar förrän jag är i det. Såg nyligen Bron s.2 och den dödssjuka Victorias hem är nog mitt mardrömshem tror jag. Vitt, kalt, enorma fönster. Brrr. Jag vill ha krypin. Vindlingar och vrår. 

035. Vad tycker du om att andra människor rotar i ditt badrumsskåp när de lånar toaletten?

Go ahead.

036. Vilken stil har du hemma?

Hahahaha! Stil! Gud, jag vet inte. Poppigt på de bästa ställena, själlöst på de sämsta. Mycket Ikea.

037. Om du bara fick välja en prydnad som du redan har att spara, vilken blir det?
Vi har två tavlor som är inramade affischer från svärfars storhetstid som turnerande trubadur. De är vrålsnygga.

038. Länka en bloggare som du tycker har det fint hemma

Well, här vill jag länka till en kompis till mig som också råkar vara bloggare och som har det jättefint hemma men hen har inga bilder från hemmet på sin blogg så det hjälper ju inte er det minsta. Jag låter det bero.

039. Hiss & Diss - Ditt hem

Hiss: Det är mitt hem.

Diss: Det städar inte sig självt.

040. 5 saker som aldrig kommer in i ditt hem.

1. Oannonserade gäster.

2. Krukväxter. (Tyvärr. Gillar krukväxter men om inte katterna har ihjäl dem gör jag det själv.)

3. Rökelse.

4. Spindlar. (I wish. Skygglappar på.)

5. Heltäckningsmatta för toalett.

Jag i sociala medier

Bloggutmaning365:

VECKA 5 - SOCIALA MEDIER

027. Är du noga med vad för slags bilder och information du delar med dig av (och inte) på sociala medier?

Ja. Väldigt noga. Är oftast restriktiv, särskilt med bilder. Med vissa undantag.

028. Finns du på några andra ställen än bloggen som du vill göra lite reklam för?

Jag skriver för TVdags.se.
Finns på Twitter som @alskadedumburk
På Instagram som @saraodmark (fast det använder jag knappt).

Har även Google + och LinkedIn men det använder jag än mindre.

029. Vilken Facebooktyp är du?

Av de där är jag är nog närmast "The lurker" med ett inslag av "The Promoter".

030. Om du bara fick välja ett socialt medium att vara på, vilket skulle det bli?

Twitter.

031. Länka till en person / företag som du tycker sköter sig bra i sociala medier.
Jag gillar initiativet Viralgranskaren.

032. Hiss & Diss - Sociala medier
Hiss: Att de är sociala på en nivå som passar mig väldigt bra.
Diss: Att de ibland kan vara förrädiskt sociala, det vill säga inte så sociala alls.

033. 5 slags statusuppdateringar / inlägg du stör dig på på sociala medier.
Jag är rätt tolerant i allmänhet. Det mesta på listan nedan har jag inga problem med till en viss gräns (och har gjort mig skyldig till det mesta själv). Men efter femton "panikgrät just inne på Pressbyrån så snoret rann, måste få ordning på medicinerna!" eller "Guuuud vilken spännande grej jag har på gång med en väldigt känd tv-personlighet, synd att jag inte kan berätta om det" eller trettio beröm-retweets tröttnar jag.

- Överdrivet självutfläkande ömk.
- Skamlös självpromotion.
- Förtäckt reklam/PR.
- Säga A men inte B.
- Autopostningar. 

Gräv 2014

Hade tänkt redan förra veckan att jag skulle skriva ett inlägg om årets Grävkonferens men som vanligt tar det tid att landa från en helgs intensivt djupdykande i journalistikens underbara värld. Har fortfarande knappt samlat tankarna känns det som.

Det var som det alltid är: rusande mellan inspirerande seminarier, föreläsningar och paneldebatter med ett himla vinkande och kramande och hejande i korridorerna på väg till nästa grej.

Höjdpunkterna var många. Rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen pratade superintressant om Putin och varför han blivit som han blivit, Dan Josefsson tog oss med genom wallraffandet bakom Mannen som slutade ljuga och jag satt med tappad haka och lyssnade på visselblåsaren Abdullahi Hussein som berättade om flykten från Ogaden.

Mäktigt är det också när 600 personer ställer sig upp i komplett tystnad till Nils Horners ära.

Och lite roligt var det att jag hittade en PR-konsult som var doppelganger till Marc Maron.

Tack Umeå! Nästa år får vi se om vi ses i Jönköping.

Om djur

Bloggutmaning365:

VECKA 4 - DJUR

020. Har du klappat ett vilt djur?
Hmm, det är en definitionsfråga. Riktigt vilda djur brukar inte vara så sugna på att bli klappade. Halvtama djurparksdjur har man väl klappat. Och vilda fiskar. Mest minnesvärda "klappen" var nog när jag höll i en Svarta änkan i tv. EJ förtjust i spindlar egentligen.

021. Vad är det roligaste du sett ett djur göra?
Oj. Vet inte. Jag är uppvuxen med katter, hundar, marsvin, hamstrar, ankor, kalkoner, hästar, duvor, undulater, zebrafinkar, kaniner och säkert en massa mer djur som jag glömt och djur gör ju roliga saker HELA TIDEN.

022. Finns det något djur du kan ha ihjäl utan att må dåligt efteråt? 
Insekter, definitivt.

023. Om du fick välja fritt på alla djur i hela världen, vilket skulle du ha som husdjur? 
Urtråkigt svar, men: katt. Älskar katter. Det är ju också VÄLDIGT få djur som passar som husdjur, det ska man komma ihåg. De flesta av jordens djur gör sig bäst i vilt tillstånd.

024. Länka ditt favoritdjurklipp.
Okej, nu blev det overload i hjärnan. För mycket att välja mellan. Får bli en gif i stället:

025. Hiss & Diss - Husdjur 
Hiss: Alla härliga oxytociner som frigörs.
Diss: Alla husdjur som behandlas illa.

026. 5 djur du tycker ser riktigt roliga ut:

Nytt på poddfronten

Nya poddar som lagts till i min lyssningslista är:

Blankens Swanberg Cecilia Blankens och Johanna Swanberg om livet i LA, TVdagspodden (naturligtvis) nörd-tv-podd från TVdagsredaktionen och Nöjesbladets TV-podd som är exakt vad det låter som.

Sen måste jag tipsa om Joel Kinnaman hos The Nerdist. Han pratar mycket om kulturskillnader mellan USA och Sverige, berättar om Eva Hamiltons "Robocock"-groda och jag ÄLSKAR att han på frågan om förebild i karriären, "do you have a guy?" svarar Meryl Streep.

In other podnews, Maktministeriet lägger ner, trist, det gör även Fan vad fittigt och Filip & Fredrik som ju går ut med klang och jubel (?) i Globen för en jubileums/avskedsföreställning.

Fler poddar jag lyssnar på hittar du tex här och här.

Om film

Bloggutmaning365:

VECKA 3 - FILM
Jaha, hur ska jag lösa det här nu då. Sanningen är att jag knappt tittar på film alls. Jag förstår inte poängen med film när det finns tv. Som att bli kär i nån och bara få vara med dem i en dag, i stället för i tio år. Konstigt.

 013. Vilken är din favoritfilmgenre?
Dokumentärfilm. Eller snällfilm. Typ animerad familjefilm och lökiga romcoms.

014. Ser du helst på film hemma eller på bio?
Helst: hemma hos någon annan. I glada vänners lag.

015. Vem är din favoritskådespelare?
Senast jag fick den här frågan svarade jag Emily Watson, fast det var möjligen mer sant då (1996) än det är nu. Jag vet inte. Jag har ingen "måste-se-allt-den-gör"-person.

016. Om du fick leva i en film, vilken väljer du?
Wall-E? Flyta omkring oformlig i en tv-fåtölj hela dagarna. Antingen det eller så vill jag flytta in i Fylke, fast utan alla krig och läskigheter förstås. Bara äta second breakfast och föda en massa barn. Nej fy vad tråkigt det låter, jag ändrar mig. Jag vill leva i vilken film som helst som utspelar sig i New York.

017. Tipsa om vad du vill som har med film att göra.
Gör egen film!

018. Hiss & Diss - Filmer
Hiss: att det är en kort stunds verklighetsflykt.
Diss: att det är en så KORT stunds verklighetsflykt.

019. 5 filmer man inte får missa
Ni ska ju överhuvudtaget inte lita på mina tips. Ända upp till gymnasiet brukade jag svara "Memphis Belle" eller "Patch Adams" (hahaha!) när nån frågade efter favoritfilm. Men ok, jag kan göra en Glenn Hysén-lista över fem random filmer man borde se:

Lars and the Real Girl
Kramer vs. Kramer
Team America: World Police
Dear Zachary
Billy Elliott

Kristian Gidlund på Jills veranda

Jag tar för givet att ni ser "Jills veranda, Nashville", om inte, SE DET FÖR SJUTTON. Väldigt bra. Jag skrev en text om Kristian Gidlund-avsnittet som man kan läsa här: Ett hatbrev till Döden.  Här är ett webbexlusivt framträdande av Jill och Kristian:

Believe it or not

Går på Ally McBeals linje om en "Theme song" och just nu är det den här som går på repeat i öronen:   Sen tycker jag ni ska läsa om när jag såg en liten notis i nyhetsflödet och blev helt varm i hjärtat. Jag skriver på TVdags om Ellen Degeneres resa från garderoben till finrummet: Ellens revansch.

Barndomen (Varning för nostalgi)

Bloggutmaning365:

VECKA 2 - BARNDOMEN

006. Vad vad populärt när du var liten? 
"Alla barnen"-historier, Silverfang, Champion-tröjor, Nintendo, Trackslistan, viskleken, Turtles, dansa tryckare, Nakna pistolen-filmerna, New Kids on the Block, hästen Milton, under-hökens-vingar-kom, Piggelin, OKEJ, bokmärken, Beverly Hills, Date deo, penntroll, Helt Apropå, Twisted Sisters, allväderstövlar, Doktor Snuggles, hoppa hage, Tetris, Ghostbusters, kassler med ananas, My Little Pony, pärlplattor, Shakin' Fredrik, mockajacka med fransar, Ebba och Didrik, ostmacka och Oboy och mycket, mycket mer.

007. Hur var du som barn? 
Det finns nog lika många svar på det som det finns dagar i barndomen. Populär eller mobbad, munter eller dyster, stillsam eller ute på rackartyg, allt på en gång. Men om man ska vara svepande generell: Jag var en lillgammal besserwisser som läste allt jag kom över.

008. Var det något du gillade som barn som räknades "höra till det andra könet"? 
Oj, vilken komplicerad fråga som tarvar en långt mer djupgående kommentar än jag har tid och kraft till nu. Men jo, jag identifierade mig gärna som "pojkflicka" (så problematiskt ord) eftersom jag umgicks mycket med pojkar, klättrade i träd och inte gillade rosa. Men jag hade väl lika många "tjejiga" egenskaper/attribut och det där med att gå omkring och skryta om att man var så "grabbig" och "bara hade killkompisar" utgår ju bara från gamla stereotypa könsföreställningar där det pojkiga har högre status än det flickiga.

009. Om du fick chansen att gå tillbaka till att vara barn igen, skulle du ta den? 
Hopplöst hypotetisk fråga. Nej, antar jag. Men jag saknar vissa saker med att vara barn (saker som säkert är i efterhand romantiserade, men ändå). Till exempel det jag skrivit om här: Saknad.

010. Tipsa om en lek du lekte som du tycker barn idag borde testa på också.
Vi brukade skriva kedjehistorier ibland, det var roligt. Man skrev några meningar, vek papperet så att bara typ en halv mening syntes för person nummer två att fortsätta på, och så vidare till man kunde läsa upp en färdig, helt osammanhängande "saga" som vi skrattade ihjäl oss åt.

011. Hiss & Diss - Händelser från barndomen. 
Hiss: alla bilsemestrar till Leksand sommarland.
Diss: alla gånger jag kräktes i bilen på bilsemestern till Leksand sommarland.

012. 5 leksaker du tyckte extra mycket om som barn.
1. Böcker.
2. Barbiedockor. (Gjorde ett eget radioprogram som hette "Barbie Show" som spelades in på kassett och som var någon typ av radioteater).
3. TV-spel. (Super Mario Bros.)
4. Kort/sällskapsspel. (Brädspel som Alfapet och Labyrinth och kortspel som... ja vad hette dom? Det fanns ett med bilar som jag var tokig i. Man hade halva leken var och sen utmanade man varann i olika egenskaper hos bilarna. Typ en sa "hästkrafter" och så vann den som hade flest hästkrafter.)
5. Anteckningsblock och penna.

Post-serie-depp och fun facts om "24"

Har klämt tre säsonger "24" på typ en vecka. Tappade bort den serien för flera år sen och plötsligt händer det där man aldrig tror ska hända – man kommer sig för att ta upp den igen! Så jag plöjde säsong 6-8 och nu är jag inne i den där tomma post-serie-deppen. Tur då att Jack Bauer kommer tillbaka, i maj, även om det känns väldigt långt till maj just nu.

Hur som helst, roar mig så länge med galna fakta om säsong 8. Som detta: att skådisarna som spelar Dalia och Kayla Hassan, mor och dotter, i verkligheten är lika gamla.

Båda födda 1982(!).

Och Kayla Hassan är gift med Morris, Chloes man:

Båda är kanadensare.

Bloggåret 2014

Jaha. Vad gör vi nu då? Jag lovade ju att det här hörnet av cyberrymden inte skulle dö i och med min anslutning till TVdags. Att jag skulle bli mer personlig här, eller nåt. Men jag känner inte för att vara personlig. (Sa hon, personligt).

Jag hittade en bloggutmaning, en galet ambitiös en där man ska svara på 365 frågor, en om dagen i ett år. Nej, det går inte för sig. Men jag hoppar på den ändå.

001. Hur tror du den här 365dagarsutmaningen kommer gå för dig?
Den kommer inte att gå alls. Om jag inte gör det på mitt sätt. Därför kommer jag inte att skriva varje dag utan samla ihop frågorna och skriva då och då. Vissa frågor kommer nog att lämnas helt svarslösa också. Så får det bli.

002. Ser du ett nytt år som en chans att börja om eller är det bara som vilken tid på året som helst?
Jag gillar nyår. Jag gillar tanken på att starta om, att göra bokslut över det som varit och snirkla fram alla slumrande förhoppningar och drömmar om framtiden. Men jag är också väldigt medveten om det konstruerade i det. Det är ingen naturlig omstartspunkt för mig. Hösten är det verkliga nyåret. När semestern är slut och man får den där skolstartskänslan i kroppen och vill gå och köpa pennor och sudd och omslagspapper.

003. Länka till ett inlägg du skrivit från 2013 som du tycker borde läsas igen.
Inser att jag inte gjort något bloggslut över 2013 så här kommer ett litet urval av årets texter:

Det största som sändes på tv 2013 var, för mig, avslutningen av Breaking Bad. Efter finalen skrev jag om Walter Whites sorg. 

Jag analyserade det svenska tv-klimatet i Obama och kvällstidnings-tv och Skärpning, SVT.

Det var tio år sedan Anna Lindh dog och jag minns hur det var tänkt att hon skulle vara i Sundsvall den där dagen.

Jag sa farväl till min farfar.

Jag hittade ett mysterium och en bakgrundshistoria.

Jag pratade tv-snoppar och tv-slut i radio och gjorde massor av listor, bland annat den över känslosamma scener i komediserier.

Och så kom jag ut som Sopranos-oskuld.

004. Hiss & Diss - 2013.
Well, se ovan. Plus: Här är min lista över topp tio svenska tv-ögonblick 2013. 

005. 5 saker du vill göra under 2014.
1. Sluta dricka kaffe och kanske börja igen.
2. Börja träna och kanske sluta igen.
3. Åka bort.
4. Vara hemma.
5. Ha ett bättre år än året innan.

Vill du själv hoppa på Bloggutmaning365 så hittar du den här.

Twitteråret 2013

TV-året 2013

Jag listar årets tio bästa svenska tv-ögonblick på TVdags, missa inte det! Från taktilt teckenspråk till fuck off. Mot alla odds, Hellenius hörna, ESC, sport och regionala nyheter, allt finns representerat. Vissa saker har du garanterat sett, andra kanske du hittar här för första gången. In och kolla!

Pöken som blev Sveriges största programledare

På bilden ser vi Ronny&Ragge-Ronny och två pök ur "Byhåla 3" från 1993. Föga anade man kanske då att denna trio en dag skulle programleda varsina folkliga succéprogram i TV och radio. (Från vänster: Annika Lantz, Peter Settman och Leif G.W. Perssons parhäst Camilla Kvartoft).

Jag listar bästa talkshowgästmötena

I Graham Nortons soffa kan allt hända och nu har jag gjort en lista på TVdags över mina favoriter när det gäller gästmöten i hans talkshow. Här ser du will.i.am, Helen Mirren, P.Diddy och Paul Rudd med flera som du kanske inte har sett dem förr. Skrattfest!

Stora journalister

Stora Journalistpriset delades ut i kväll och här hittar du vinnarna. Det har varit ett starkt år för journalistiken och det var roligt att se Trojkans Joachim Dyfvermark fullkomligt förbluffad över deras vinst som Årets avslöjande. Först blev han så rörd att han inte kunde prata och sen kom han av sig några gånger innan han berättade att tidigare prispengar spenderats på "blöjor" och att "göra fler barn". Men det var det slut på nu, tydligen. Kompanjonerna Fredrik Laurin och Sven Bergman var inte ens på plats eftersom det kommit en öppning i en pågående granskning som fått gå före. (Då blev man ju inte alls nyfiken...)

Fint också att Lasse Granqvist fick Lukas Bonniers Stora Journalistpris. Han är en av de trevligaste människor jag träffat och var generös med tips och tid när jag var liten praktikant på Radiosporten.

Grattis till alla vinnarna!

Nya favoritpoddar

Låt oss prata poddar igen! TACK för alla bra tips jag fick av er när jag listade några av mina poddprenumerationer senast.

Era kommentarer knuffade några poddar jag tidigare inte hunnit ta mig an över lyssningströskeln, så nu har jag hittat fler favoriter:

Den blå hästen. Malin Åkersten Triumf intervjuar sin historiekunniga pappa Ulf Åkersten. Intressanta och märkligt rogivande samtal om länders historia, ett land per avsnitt. Allt berättat i sagofarbrorstil.

Arkiv samtal. Simon Gärdenfors pratar med olika personligheter i popkultur/mediesfären. Rekommenderar särskilt alla avsnitt med Hanna Fahl (förutom möjligen ostsnacksavsnittet(?)) och tex samtalen med Mange Hellberg och Mats Jonsson.

Obiter dictum. Mina TVdagskollegor Billy Rimgard och Tobias Norströms popkulturpodd om allt från schack till Banksy.

The Nerdist. Amerikansk rundabordssamtalspodd med stjärnspäckad gästlista, främst skådisar och komiker. Kan bli lite flamsigt då programledaren Chris Hardwick har tusen sidekicks, men i stort sett alla mina amerikanska favoritpersoner har gästat och bjudit på avslappnat tjatter. Tex: Sarah Silverman, Danica McKellar, Tina Fey, Aaron Paul, Lily Tomlin, Adam Scott och Nick Offerman bara för att nämna en bråkdel.

Alla är fotografer

I kväll är det premiär i SVT för "Alla är fotografer", en av de serier jag sett mest fram emot i höst. Ämnet fotografi, kombinerat med Schyffert/Rheborg kombinerat med inslagsproducent Sigge Eklund... Så mycket förhoppningar. Jag har redan tjuvkikat på hela säsongen och vad jag tyckte kan du läsa på TVdags: Självupptaget fotonörderi.

Foto: Ulrika Malm/SVT.

Bloggen är inte död

I dag premiärskriver jag på TVdags: "Höstens mest skruvade kändis-tv". Det handlar om TV3-programmet "Att vara" (med en liten blinkning till Schulman show också). Gå jättegärna in och skriv en kommentar! Då blir jag glad. Även om du inte håller med mig.

Någon frågade vad det här med TVdags betyder för Älskade dumburk, och svaret är att det inte betyder så väldigt mycket. Bloggen kommer inte att läggas på is utan precis som när jag skrev Dagens nyheters tv-blogg kommer den här att leva vidare parallellt, om än i annan form. Jag kommer nog att vara mer personlig här, och kanske skriva om andra ämnen än tv. Journalistik, språk, humor. Den som lever får se.

Älskade dumburk + Weird Science + TVdags = sant

I dag nylanseras tv-tjänsten TVdags som ska kombinera en heltäckande tablåtjänst med seriös tv-kritik. Jag är en av skribenterna. Så här skriver chefredaktör Kjell Häglund:

"Den svenska passionen för tevekultur förtjänar en passionerad, helhjärtad, starkt personlig och expertnördig tevejournalistik.

Därför har vi samlat skribenterna på Weird Science samt andra handplockade teveexperter som Sara Ödmark från Älskade Dumburk, Anna Thunman Sköld från Thunmans tv-blogg och Tobias Norström och Billy Rimgard från podcasten Obiter Dictum, under ett helt nybyggt, högt tak borta hos TVdags. Vi har skapat en helt ny sajt ihop med dem som inkluderar både redaktionellt material och tablåtjänst inklusive en mängd funktioner"

Läs pressmeddelandet här.

Till sajten.

Ladda ner appen! Följ oss på Twitter: @TVdags

Simpsons farväl till Mrs. Krabappel

Röstskådisen bakom The Simpsons Edna Krabappel, Marcia Wallace, dog nyligen i en ålder av 70 år. I det senaste avsnittet hyllades hon av en sorgsen Bart framme vid tavlan.

438 dagar

Att boken "438 dagar" av Johan Persson och Martin Schibbye om tiden i etiopiskt fängelse skulle vara journalistiskt inspirerande var jag beredd på. Att den, trots att man vet hur det går, är andlöst spännande hade jag också kunnat ana. Men det jag inte hade förväntat mig var hur rörd jag skulle bli. Rörd över de journalistiska idealen, visst, men också rörd över vänskapen, musiken och fotbollen.

Fotboll, fotboll, denna förunderliga sport. Som en röd bomullstråd genom galenskaperna löper den. Från gripandet i öknen där de skottskadade journalisterna bondar med soldaterna över Zlatan, till tiden i fängelset där en Manchester United-plansch gör all skillnad i världen och fotbollsmatcher pumpar in syre i vardagen ända till dess att byråkratin och maktfullkomligheten kväver det. Det är så himla fint. Ja, inte kvävandet då, utan det innan.

Och musiken, ja, jag blir rörd över Justin Bieber och Titanic-soundtracket. Och de muslimska bönesångerna och hårdrocken och Den blomstertid nu kommer. Läs själv så förstår du.

Så vänskapen. Den mest svårbeskrivliga. Det står i boken att Martin och Johan inte kände varandra innan. Det visste jag inte. Det känns som en helt främmande tanke. Jag minns när jag såg dem på presskonferensen efter frisläppandet. Hur de hade så självklara roller. Hur Martin var den som pratade, den som var förberedd. Men när det blev svårt, i samma sekund som det nästan brast, var Johan där och tog över. Svarade på frågan, pratade på. Precis så länge som Martin behövde för att samla ihop sig. De växeldrog den där presskonferensen som ett cykelproffsstall.

Jag läser i boken att även första natten i frihet somnade Johan mot Martins axel.

Det är väl sånt det gör med en, 438 dagar i total symbios. 438 dagar av hysteri och tristess, idealism och diplomati, triviala rutiner och grandiosa fantasier. 438 dagar av mardröm, men också av fotboll, musik, vänskap – och storslagen journalistik.

För på ett skickligt sätt är andras berättelser inflätade i deras. Livsöden kommer i små munsbitar, komplicerad politik portioneras ut i lättbegripliga stycken. En etiopisk historielektion som sväljs med en rafflande spänningsintrig till sockersked.

Löftet att berätta historierna har hållits. Nu är frågan hur noga vi lyssnar.

Bilden tog jag tidigare i år då de tilldelades Lubbe-priset.

Speldjävul

Jag kan ha tänkt mitt livs mest patetiska tanke häromdagen.

Jag har börjat spela ett spel på paddan, ett sånt där realtidsspel där man skördar/mjölkar/bakar eller vad det nu är med givna tidsintervall. Typ: nu kombinerar jag min havre med äpplen och bakar en paj som är klar om fem timmar då jag kan sälja den och tjäna pengar. Vissa saker tar fyra minuter, andra sexton timmar vilket garanterar att det alltid är nåt på gång, alltid är nåt himla får som snart ska lämna ull och gör det omöjligt att slita sig. Jag är galen i såna spel, och nu har jag fastnat i det här. Så till den milda grad att jag häromdagen för bråkdelen av en sekund övervägde att ta med mig paddan till jobbet. Så att jag skulle kunna stöka undan lite på farmen under tex lunchen, och tjäna flera timmar.

Märk väl att detta inte var den patetiska tanken jag syftade på.

Nej, i samma stund som idén att ta med mig paddan på jobbet för spelets skull kom till mig slog jag också ner den. För, tänkte jag, det vore ju idiotiskt. Och sen är det ju så trevligt att ha nåt att komma hem till också!

Herregud.

Goda nyheter för syskonen Poehler

Idag blev det klart att NBC köper TV4:s kommande serie "Welcome to Sweden" av och med Greg Poehler. Jag har skrivit lite om den tidigare, mer om NBC-dealen kan du läsa här. Greg Poehler har produktionsbolaget "Syskon" tillsammans med sin syster Amy som är en av mina älsklingspersoner i världen. Titta bara på när hon höll tal häromdagen efter att ha prisats för sitt arbete med Worldwide Orphans Foundation: A-ma-zing.

Skärpning, SVT

Idag hände något ack så symptomatiskt för vårt nutida nyhets-tv-klimat.

Klockan elva skulle Nobelpristagarna i medicin/fysiologi avslöjas. Mitt naturliga förstahandsval blir SVT Play, där jag förväntar mig heltäckande och professionell bevakning. Mycket riktigt, på givet klockslag börjar en sändning med erfaren programledare, skicklig reporter som står redo och tung expertpanel i studion. Efter föredömligt kort försnack lämnas över till reporter på plats och stundande presskonferens.

Så fort tillkännagivandet ska ske märker man dock att tekniken inte hänger med. Istället för ljud från riktad mikrofon framme vid pulpeten får man rumsljud med brusig atmosfär och en röst något på avstånd.

Varpå SVT-reportern omedelbart börjar simultanrapportera vad som sägs. Trots att presskonferensljudet är fullt hörbart, om än undermåligt, börjar hon istället i sin egen mikrofon prata över tillgännagivandet. För mig, som skruvat upp högtalarna på max och försöker uppfatta vad ursprungskällan faktiskt säger, skapas enbart ett sammelsurium. Kort därefter bryter man abrupt tillbaka till studion, beklagar ljudproblemen och tompratar med panelen i väntan på bättre tider. Vilka inte verkar komma, märker jag som efter några rastlösa minuter tröttnar och istället går in på Aftonbladet TV. Där ljudet rent tekniskt måste betraktas som bedrövligt, brusigt och dant, men fullt acceptabelt och framför allt, rakt från presskonferensen! Där kan jag höra frågor och svar och även se i den vidhängande chatten vad jag eventuellt missat.

Med i det närmaste parodisk precision sätter det här fingret på skillnaderna mellan den traditionella kolossen och de snabbfotade uppstickarna. När ljudet inte nådde sedvanlig SVT-standard sände de hellre inte alls. Och tvingade således tittaren att söka sig alternativa kanaler.

Kulturskillnaden kan illustreras ytterligare via en anekdot från en diskussion på Kåken i Stockholm häromdagen om kvällstidningarnas tv-satsningar. Expressens Thomas Mattsson berättade om en av deras tidiga tv-sändningar där övergången mellan programledare till flygande reporter gått lite för fort, vilket gjorde att man fick se en person kasta sig in i bild och ta på sig ett headset. Det sågs som ett misslyckande i stunden, men det är ju precis tvärtom, tyckte Mattsson. "Man ska ALLTID ta på sig headsetet i rutan! Det ska se ut som att det händer nåt."

Om SVT:s fadäs idag vore en isolerad händelse skulle det väl inte vara så mycket med det. Men det är bara en i raden av svajiga insatser vid direktsändningar den senaste tiden. Om det så är breaking news-tillfällen eller som i det här fallet sändningar med m å n a d e r s framförhållning så misslyckas de gång på gång med det mest basala: att komma ut med ljud och bild. Och det kan jag säga: Det håller inte. Så kan ni bara inte göra, SVT. Om tanken är att jag ska välja ett trögare alternativ för stabilitet, trovärdighet och kvalitet så FÅR ni inte hålla på och sjabbla så här.

Skärpning.

(Läs också: TV-kriget om Obama.)

Walter Whites sorg

Läs inte den här texten om du inte har sett finalen av Breaking Bad.

Walter White fick ett relativt, och nu menar jag relativt, stillsamt slut. Även om finalavsnittet sannerligen hade sina ögonblick av dramatik var det inte lika tätt andlöst, obönhörligt brutalt och smärtsamt konfronterande som exempelvis "Ozymandias", och skönt var kanske det. Frågan är hur mycket man orkar.

I stället kan nu känslan jag lämnar Walter White med kokas ner till en enda scen. Den där han gömd bakom en byggnad väntar in sin son för att få se hans ryggtavla i en stund. Några sekunder Junior som kommer gående, öppnar en dörr och går in. Hans vana hanterande av kryckorna, luggen som hänger ner över ögonen. En händelselös, ordinär, lågmäld scen fullkomligt dränkt i okuvlig sorg.

Jag har hört många saker sägas om finalavsnittet. Att det gick så bra det kunde gå. Att Walt vann. Att det kanske var så lyckat att det bör ifrågasättas? Är det verkligen rätt att låta honom gå segrande ur striden på det där sättet? Efter allt?

Då säger jag bara: Juniors rygg.

För visst, allt gick Walts väg den där sista dagen. Han förödmjukade sina gamla affärspartners, säkrade sina barns ekonomiska framtid, fick säga farväl till Holly och uppleva något närbesläktat till försoning med Skyler. Han hämnades Hank, slaktade sina fiender och räddade Jesse. Och, den kanske största segern av alla, han fick dö på sina egna villkor.

Men med Junior, där fanns inget att göra. Sonen som bär hans namn, den person som varit hans viktigaste i världen i sexton, sjutton år men som han nu betraktade på obryggbart avstånd. Där fanns ingen försoning, ingen upprättelse, inte ens ett farväl. Visst, Junior kommer att få sina pengar. Men till vilket pris? Hans familj är splittrad, nedbruten, död. Han får leva resten av sitt liv med hålet från sin far hängande över sig. Hålet av monstret. Han kommer aldrig att förstå, kommer aldrig att kunna förlåta.

Så ja, det gick Walts väg i slutet. Men han hade gått vilse långt innan dess. Det var den där stoltheten som ledde honom. Stoltheten som manifesterade sig i girighet och vrede och storhetsvansinne. Med stoltheten gick han fram som en häcksax i en blombukett och när han väl insåg det var det försent.

Han lyckades föra vidare sina pengar, döda sina fiender och frita Jesse. Han blev hjälten som räddade dagen. Ändå är det blicken mot Juniors ryggtavla som säger mig mer om hur den här historien slutade för Walt.

Breaking Bad-recept

Hajpen inför den kommande Breaking Bad-finalen är enorm, och alla vill försöka haka på. "Only #BreakingBad -related PR pitch i have not gotten this week is a Baby Holly car-seat endorsement. That should arrive in 3...2....1....." twittrade Huffington Posts tv-kritiker Mo Ryan idag.

Och visst är det lite komiskt hur alla plötsligt glatt vill associera sig med tokgangstrande och metamfetamintillverkning. Själv fick jag lite smaskiga Breaking Bad-recept skickade till mig häromdagen. Vad sägs om "The Pontiac Aztec Cocktail" eller "Hoisin Heisenbergers"?


Så här gör du "The Pontiac Aztek":

 2 oz Mezcal 
 1 oz Velvet Falernum 
 ½ oz Green Chartreuse 
 ½ oz Fresh Grapefruit Juice 
 1 dash Absinthe 
 Grapefruit Twist for Garnish

Hela receptet för "The Heisenberger" hittar du här.
Missa heller inte den här sköna Breaking Bad-kakan.

Meanwhile on my Instagram

 

Emmygalan 2013

GUD vilken tråkig gala. Cirkulera, här finns inget att se.
Trist öppningsnummer (som räddades en smula av fantastiska Amy Poehler och Tina Fey), meningslöst i-mitten-nummer och opersonligt nominerade-koreografer-nummer gav inte direkt min favorit Neil Patrick Harris så mycket att jobba med. Det var fel vinnare (Jeff Daniels? Jeff Daniels istället för Bryan Cranston eller Jon Hamm eller vemsomhelstavdeandra really!?) och tråkiga tacktal och styltiga presentatörer. Minnestalen över några av de som lämnat oss var väl en god idé men så sinnessjukt tråkigt utfört. Den enda som fick det att bli meningsfullt var Edie Falco som pratade om James Gandolfini.

För att hitta några mandlar i den sömniga gröten:
Ett underbart tacktal höll Michael Douglas, liiite kul var Kevin Spaceys House of Cards-spoof, roliga och värdiga vinnare var Julia Louis-Dreyfus och Tony Hale OCH jag säger bara hjärta Merritt Wever:

Stuff

Saker jag gjort i veckan:

- Modererat en PK-debatt om framtidens regionala tv.
- Haft ett meningsutbyte med amerikanske komikern Rob Delaney (ja det var bara ett larvigt Twitterskämt men han svarade mig och verkade tycka att det var roligt och jag blev lite uppspelt av det okej?).
- Gått omkring och duckat för Breaking Bad-spoilers som ett rådjur mellan skyttegravar. Jag vill att Netflix släpper de nya avsnitten nu!
- Sett tre avsnitt "Derek" (gillar).
-Noterat att Fox hoppar på Ylvis-hajpen:

Våffelhjälten

Podcastinering pågår

Helt nykär i podden som format efter min Sommar-sommar. Jag har sysslat en hel del med det som Ulrika Good så välfunnet kallade podcastinering, det vill säga att skjuta upp diverse viktigheter till förmån för lyssnandet.

Här är några jag kan tipsa om:

Bokmärkt. Bra snack om en bok i taget. Blir lässugen, och det måste ju vara ett gott betyg.
DN:s Björklund & Fahl. Missa inte intervjun med DN-reportern Mats J Larsson om selfien med Obama och Reinfeldt.
Anja och Julias podcast. Småputtriga samtal mellan Anja Lundqvist och Julia Dufvenius. Om vardag och skådespelande.
En varg söker sin pod. Går från klarhet till klarhet. Avsnittet "Oäkta dräng" är dynamit i poddformat.
Maktministeriet. De som kanske lyckades bäst med att göra podd från Almedalen.
The Joe Rogan Experience. Pladdrigt och äääändlöst långt men KAN vara intressant om det är en bra gäst.
WTF med Marc Maron. Har jag redan skrivit så mycket om, nöjer mig med att tipsa om ett av de senaste live-avsnitten, det med Maria Bamford och Jim Norton bland andra. Roligt.
Mattsson&Helin. Lyssnar gärna på den på jobbet, förenar liksom nytta med nöje. Kul att de i senaste avsnittet nämner mitt namn, då det här blogginlägget refereras.
By the way med Jeff Garlin. Jeff Garlin intervjuar amerikanska storstjärnor inför publik. Snacket med Amy Poehler är fantastiskt, lyssna även på Will Ferrell, Conan O'Brien, Aziz Ansari och Marc Maron.
TSKNAS. Intervjun med Judah Friedlander hade helt gått mig förbi! Är ju ett fan av 30 Rock så det var skojigt att höra.
Takshow. Bandningarna från Kristoffer Triumfs sommargig har varit underhållande. Bäst var nog avsnitt 4.

Alex & Sigge rullar på med fortsatt hög lägstanivå, detsamma gäller Filip & Fredrik och Värvet. Vad gäller den senare var det lite spännande med den indragna Ebbot-intervjun. Efter att ha hört båda kan jag väl säga att jag förstår honom.
I övrigt har jag hört Hannah & Amanda lite sporadiskt, roades en smula av Våran podcasts rapport från Skämskudden, nästa på min att-höra-lista är Fan vad fittigt och så saknar jag Geniförklarat.

Vad lyssnar du på?

Anna Lindh

Jag stod bredvid Alf Svensson och Maria Wetterstrand när de första rapporterna började komma. Något hade hänt med Anna Lindh. Maria Wetterstrand pratade i telefon, pratade och pratade. Jag minns hur Alf Svensson rynkade pannan och skakade på huvudet, först långsamt och sen snabbare. Vi lyssnade på kvart i fem-Ekot i andäktig tystnad. NK. Kniv. Skada i handen.

Vi stod i en provisoriskt uppbyggd radiostudio på torget i Sundsvall. Jag jobbade med ett radioprogram som sände direkt från det som kallades Demokrativeckan. Min kollega skulle intervjua Wetterstrand och Svensson efter en paneldebatt de just genomfört. Anna Lindh skulle ha varit med i den paneldebatten, hennes namn stod fortfarande i programmet. Men hon kom inte. Det var bara ett par dagar till folkomröstningen om EMU och hon behövdes bättre i Stockholm, det är anledningen jag hört. Så när paneldebatten i Sundsvall började gick Anna Lindh i stället på NK.

Tillfälligheter, det är så att man blir tokig. Hade Anna Lindh åkt till Sundsvall kanske vi fått vår första kvinnliga statsminister. Eller inte. Det finns ingen mening i spekulationer.

Förfärligt, använde han det ordet, Alf? Det känns som det. Det är förfärligt, minns jag att han sa, men jag kan ha fel. Det är tio år sen nu. Vi var hur som helst överens om två saker: det fasansfulla i att attacken kunnat ske och vilken lättnad det var att det inte var värre.

Fast det var visst värre. Morgonen efter kom beskedet och på eftermiddagen satt jag i en radiostudio och ledde ett program som blivit tömt på allt förplanerat innehåll. Istället intervjuade jag vänner, bekanta, kollegor till Anna Lindh. Vilka vet jag inte. Jag minns ingenting av den där direktsändningen. Det var bara ett enda svart hål av fokus.

Vad jag minns av Anna Lindh? Mest positiva saker. Men jag träffade henne aldrig. Så det är inte min plats att säga något om hennes person, gärning eller arvet efter henne. Jag lämnar det till andra, de som kände henne. Läs till exempel Eva Franchell.

Angelskådis i norsk musiksuccé?

Robin Thicke och Miley Cyrus får ursäkta, den hetaste musikvideon just nu är norska Ylvis "The Fox". Har du mot förmodan missat den så kommer den här:

Kul eller inte kul, det enda jag tänker när jag ser den är: Är det Lindsey McDonald som sjunger? (Nej, det är Ylvis-brorsan Bård, men helt olik Angel-Lindsey är han ju inte.)

















Bård Ylvisåker















Lindsey McDonald

Förmiddagens tv-krig om Obama

Hmm, jag är lite nyfiken på det här med att Obama besöker Sverige idag, skulle någon möjligen kunna ge mig lite mer information?

SKOJA.


Extra allt, hela tiden. Kvällstidningarna tycker att Obama-besöket är ett utmärkt tillfälle att skarpköra sina nya tv-satsningar. Det är det här som är framtiden, är det tänkt. Glöm extrainsatta specialsändningar i SVT, glöm TV4 News eller liknande gammnyhetskanalsförsök, när det händer något är det till aftonbladet.se, expressen.se eller deras appar man ska vända sig. Vill de. Så nu gäller det att bre på, Aftonbladet nöjer sig inte ens med live utan SUPERLIVE ska det va. Vad det nu är.

Så hur klarar de sig?

Jo, ganska bra.

Uppsnacket inför presidentens ankomst nu på morgonen vann Aftonbladet. Studion är snygg, gästerna relevanta och Karin Magnusson skötte den mycket svåra uppgiften att hålla i en löst strukturerad maratonsändning like a boss. Jag gillar hennes resoluta, liksom "slängiga" stil som får henne att verka påläst och orädd.

"Lyllos Obama som får träffa Alliansens partiledare" sa hon med en röst drypande av sarkasm, något vi knappast skulle höra från ett SVT-ankare i samma situation. På sajten har de liverapportering i chattformat intill tv-sändningen, vilket är smart, även om proportionerna känns skeva. TV-rutan borde vara större.

Så hände det faktiskt något på riktigt: Air Force One skulle landa. Över till reporter på plats.

Och det ska jag direkt säga: det här är ingen lätt uppgift. För att rapportera i väntan, en tom och menlös väntan, måste man välja en av två strategier. Antingen redogör man målande för varje liten detalj man har omkring sig, eller så vågar man låta kameran sköta snacket till dess det faktiskt händer något värt att rapportera. Tombabbel eller tystnad, båda funkar om de görs självsäkert. Aftonbladets reporter valde ett annat, sämre alternativ: att tvekande söka efter saker att säga utan att riktigt hitta några. Ofullständiga, osäkra meningar med dröjande pauser emellan, sånt som gör en tittare nervös. Här började också en räcka tekniska problem. Hoppsan, kameran behöver visst byta batteri, exempelvis.

Det var dock inget mot SVT som vid det här laget helt straffade ut sig genom att visa en "tillfälligt avbrott"-skylt.

Så för själva landningen gick jag över till Expressen. Det var tydligt att reportern valt den första strategin, babblandets, men han gjorde det bra. Klar och säker rapportering och stabil bildkälla fick mig att stanna hos Expressen till dess att Obama avklarat hela sin meet'n greet och rullat in mot Stockholm.

Är det här verkligen en händelse värdig dygnet-runt-bevakning all over the place, tja, det kanske kan diskuteras. "Eh... Det där gick ju ganska fort" sa en annan av Aftonbladets utsända reportrar som efter seg väntan fick en sekundglimt av presidentkortegen och något överexalterat förmedlade detta till tittarna. Känns SVT och TV4 fortfarande proffsigare? Ja. Grafiken är snyggare, gästerna tyngre, produktionen lugnare. Konstigt vore väl annars. Men är kvällstidningarna en tv-aktör att räkna med? Absolut. När det gäller lättfotad livebevakning är de ikapp och förbi sen länge. Snart kommer stadigheten och tyngden också. Om de spelar sina kort rätt.

Sommar i P1 2013

Sommar i P1 har stängt butiken för i år och personligen slår jag lyssningsrekord med 53 hörda sommarprogram. Min topp tio är: Maja Ivarsson, Kristian Gidlund, Liv Strömquist, Jonas Gardell, Sarita Skagnes, Leo Razzak, Nadir "Red One" Kayat, Björn Dixgård & Gustaf Norén, Annika Andersson och Malik Bendjelloul.

Bra program gjorde även Martin Schibbye & Johan Persson, Katrine Kielos, Karin Adelsköld, Ellen Jelinek, Sarah Dawn Finer, Johanna Frändén, Carolina Gynning, Sami Said, Jenny Strömstedt, Ingemar Eliasson och Filip Hammar.

Stabila men kanske utan riktig "umpf" var Lisa Nilsson, Erik Haag, Henrik Lundqvist, Elin Kling, Carolina Neurath, Maria Sveland, Özz Nûjen och Louise Linder.

Sen var det en grupp mellanmjölksprogram som jag knappt minns. Vissa hade jag förväntat mig mer av, andra var alldeles för ojämna. Till dem hör Sara Danius, Joey Tempest, Peter Schéle, Annika Hagström, Katarina Gospic, Anna Blomberg, Helena af Sandeberg, Theodor Kallifatides, Martha Ehlin, Peter Wolodarski, Jan Eliasson och Lasse Kronér.

Trista var Jean-Pierre Lacroix, Ann-Louise Hanson, Inga Landgré, Mikael Niemi, Anton Abele, Lisbeth Rausing, Tareq Taylor och Niklas Zennström och HELT meningslösa var Malinda Damgaard,
Ingvar Kjellson, Pelle Holmberg och Virpi Pakhinen.

De jag inte lyssnade färdigt på: Li Pamp, Lars Lagerbäck, Cecilia Edefalk, Daniel Sachs och Kerstin Meyer.
Så här tyckte jag om Sommarvärdarna ifjol.

Bill Murray äger Letterman

Bill Murray vet hur man gör entré:
Är det den bästa entrén hos Letterman sedan denna?


Jag var för övrigt på en inspelning av The Late Show i sommar och det går ju inte annat än imponeras av det väloljade maskineriet. Ed Sullivan Theater är en grandios plats, inte alls sådär förkrymt och skamfilad som svenska studiomiljöer kan kännas. I Paul Shaffers husband står definitionen av proffs och Letterman själv var en lös och ledig självklar ledare.

Två gånger behövde de ta om moment, det ena en påa och det andra en hel sketch till ett tidigare inspelat program. Båda gångerna bashade Letterman sig själv: "It's totally my fault, I screwed up, he did this or that but I told him to" osv. Jag är rätt säker på att det inte alls var hans fel, definitivt inte båda gångerna, men utåt mot publiken tog han hela skulden. En generositet han har råd att visa naturligtvis, men det kändes mycket sympatiskt.

Sveriges sämsta tv

"Det okända: tolv säsonger – fortfarande inget spöke"
HAHAHAHAHAHAHA

Motiveringarna är behållningen när Skämskudden nu för första gången delats ut. Rimliga pristagare i stort även om jag tycker det är lite väl enkelt att sparka på Kändishoppet. Har bara sett ett avsnitt men de gör exakt det de vill göra, varken mer eller mindre. Knäpp idé men stabil produktion.
Ett självklart specialpris för sketch-plagiering också, även om jag kunnat tänka mig att ge ytterligare ett till SVT för att de lät Janne Gunnarsson kommentera OS-tennis.
Här är alla "vinnarna":

 Programledare: Martin Timell (Sveriges roligaste klipp, Äntligen hemma, TV4) 
"Det är något alldeles särskilt att bevittna ansträngd pojkaktig charm från en bitter, medelålders, livstrött själ. Martin Timell har mer än någonsin tidigare visat att det inte går att fejka entusiasm hur länge som helst."

 Livsstil: Det okända (Nordisk Film & TV, Sjuan) 
"Det okända: tolv säsonger – fortfarande inget spöke."

 Meltdown: Eric Saades Hashtag/MILF-insats (Eurovision Song Contest, SVT)
"Förväxlade i Eurovision Song Contest hashtags med skämt, på ett sätt som gjorde att pappahumor plötsligt kändes fräsch."

 Underhållning: Hela Sveriges fredag (Nordisk Film & TV, SVT)
"Programledarna förstod inte reglerna, de medverkande förstod inte reglerna, publiken förstod inte reglerna. Första regeln i Hela Sveriges fredag är: prata inte om Hela Sveriges fredag."

 Fiktion: Gustafsson 3tr (Jarowskij, TV4)
"Minns ni hur roligt Killinggänget var? Minns ni hur de inspirerade en hel generation? Minns ni hur de omdefinierade svensk humor? Robert Gustafsson ger hopp åt alla dem som 2013 vill leva på gamla meriter."

 Granskning: Uppdrag granskning, Barnfattigdomen (SVT)
"Janne Josefsson har på några få år gått från att stå på de svagas sida till att stå på de svagsintas sida. Han vågar ställa de tuffaste frågorna till de allra mest utsatta."

 Tv-personlighet: Erik Saade (Eurovision Song Contest, SVT) 
"Alla varningsklockor hade ringt när den tvålfagre kollegan Danny Saucedo hade misslyckats i Melodifestivalen. Eric Saade gav sig på samma uppgift. Fast på engelska. Inför 100 miljoner tittare." 

Direktsända program: Humorgalan (Meter Television, TV4) 
"Skämtet om att Humorgalan är Sveriges minst roliga produktion, har gjorts så många gånger att det hade passat i Humorgalan."

 Reality / Dokusåpa: Kändishoppet (Nordisk Film, TV3)
"Yada yada yada bomben, yada yada yada magplask, yada yada yada tjockis som slår sig. Det är svårt att vara humanist och tro på mänskligheten, när man ser att Kändishoppet får en säsong till."

 Juryns specialpris: Edward af Silléns plagiat av Neil Patrick Harris-sketcher 
"Efter att skamlöst i flera års tid, ha stulit manus från amerikanska tv-galor, som tagit bataljoner av slipade manusförfattare månader att jobba fram, har han fuskat sig till en karriär med ett par Youtube-klick. Oscar Wilde sade ”Begåvningar lånar, genier stjäl”. Om detta är sant, är han Sveriges största geni genom tiderna.

Skämskudden

På torsdag ska Sveriges sämsta tv utses på den nyinstiftade galan Skämskudden. Jag blev kallad "fegis" av grundaren Martin Soneby då jag uttryckte vissa tveksamheter till att sitta i juryn. Det var helt befogat av honom. Men jag hade så stora problem när jag skulle skicka in mina nomineringar till priset att jag har svårt att se mig som lämplig.

Jag har nämligen nån sorts princip att inte såga program som jag inte sett tillräckligt mycket av, och det finns alldeles för mycket bra tv för att ödsla tid på dålig tv.

Ingen skugga över initiativet dock, jag applåderar idén att skapa en Razzie-motsvarighet för svenskproducerad tv och hoppas det blir lyckat. Må sämste man vinna! Kolla in de nominerade här.

Goda nyheter

Lite goda nyheter i kortformat:

- SVT har bekräftat att tredje säsongen av Homeland kommer att sändas i Sverige dagen efter att avsnitten sänts i USA. Det betyder att serien kommer att visas på måndagar med start 30 september.

- Tina Fey har lyckats sälja in inte mindre än två nya komediserier den senaste veckan. Fox har köpt hennes serie om ett kvinnligt college som börjar anta män och NBC har köpt en pilot om en ung kvinna från Fire Island i New York.

- Här är en första tjuvtitt på Schyffert och Rheborgs "Alla är fotografer" som har premiär i november:
Jag ser ju inte mindre fram emot det efter att ha sett detta. Pepp!

Sen tycker jag ni ska kolla in Patton Oswalts roliga och smarta Twitterkuppar här.

Fler snoppar i tv

Idag var jag med i P3 nyheter med Kazmierska igen och den här gången handlade det om tv-snoppar.

Bakgrunden var ett inslag från CollegeHumor där några HBO-tittare tröttnat på överdoserna av  kvinnokroppar och efterlyste fler nakna män i tv-serier. "We're tired of boobs, give us dongs!", typ.

Heja, säger jag. Allt som gör folk medvetna om könsskillnader är bra. Sen om snoppar i tv är någon mirakelkur för jämställdhet är kanske tveksamt. (Men det säger de ju inte heller. Råkade se några upprörda kommentarer om "krav från galna feminister" och till er vill jag säga: Huuuumooooor. Hört talas om det?)

Sen är det ju lite intressant hur jämförbara kvinno- och manskroppar egentligen är. Kvinnokroppen är sexualiserad på ett helt annat sätt, särskilt brösten. En kvinna i bar överkropp är "naknare" än en man i bar överkropp. Samtidigt som mannens könsorgan liksom är mer blottat, så man kan hävda att en man i bar underkropp är naknare än en kvinna i bar underkropp. Manlig nakenhet används ofta för en komisk effekt. Nakna kvinnor är däremot nästan alltid sexiga. Inte så konstigt: Om det är män som gör serierna blir serierna gjorda med manlig blick. (Titta han är naken! Haha, pinsamt! Titta hon är naken! *dregel dregel*)

Vi kom även in en del på "sexposition", alltså vanan att krydda bildrutan med lite nakna kvinnor om man har tråkiga eller informationsspäckade scener. Till exempel kan man förlägga handling till strippklubbar och ha lite skön tuttdans i hörnet när männen i Dexter/Sopranos/Californication/Äkta människor eller vad det nu kan vara ska prata lite. Game of Thrones är duktiga på sexposition. Hej omotiverad nakenhet.

OBS att jag absolut inte är emot nakenhet eller sexscener. Bara det finns en poäng, en mening. Och ju mer "jämställt" desto bättre förstås.

Vill du se snoppar i tv rekommenderar jag serien Spartacus, den ocensurerade varianten. Där finns det en hel del ogenerad manslem. (Överlag alla serier om gamla romare är bra om man gillar naket, eller andra historiska serier, typ Rome, The Tudors, The Borgias.)
Alexander Skarsgård visade också paketet i True Bloods sjätte säsongsfinal som sändes i USA bara häromdan.
Och så kan man kolla in Tell me you love me om man gillar realistiska sexscener (se bild). Där visas både pung och runkning (inspelade med verklighetstrogen penisattrapp förstås.) Så heta vet jag inte om scenerna är, men man kan inte anklaga dem för att vara pryda i alla fall.

Sen finns ju alltid realityns och dokusåpans sköna värld att tillgå.

Jag tror hela P3-intervjun med mig går att höra i efterhand här.

Älskar Allison Janney

Kristallen 2013 – nomineringarna

Här är alla nominerade till Kristallen 2013:

ÅRETS REALITYPROGRAM

Drömmen om landet, SVT
Modellpojkarna, SVT
Nybyggarna, Kanal 5
Svenska Hollywoodfruar, TV3
Ullared, Kanal 5

ÅRETS TV-DRAMA

En pilgrims död, SVT
Molanders, SVT
Morden i Sandhamn, TV4
Portkod 1321, SVT
Torka aldrig tårar utan handskar, SVT
 
ÅRETS UNDERHÅLLNINGSPROGRAM

Så mycket bättre, TV4
Patrik möter, TV3
Eurovision Song Contest, SVT
Hellenius hörna, TV4
Kristallengalan 2012, Kanal 5

ÅRETS BARN OCH UNGDOMSPROGRAM

Geografens testamente, UR
Jonson & Pipen, TV4
Lilla aktuellt, SVT
Mysteriet på Greveholm, SVT
Snoffe, döden och jag, SVT

ÅRETS DOKUMENTÄRPROGRAM

Fatta katastrofen, UR
För dig naken, SVT
Palme: älskad och hatad, SVT
Stenbeck: den motsägelsefulla kapitalisten, SVT
Vi som älskade, SVT

ÅRETS DOKUSÅPA

Biggest loser: tro, hopp och kärlek, TV4
Kockarnas kamp, TV4
Projekt runway, TV3
Hela Sverige bakar, Sjuan
Sveriges mästerkock, TV4

ÅRETS FAKTA- OCH AKTUALITETSPROGRAM

Veckans brott, SVT
Fuskbyggarna, TV4
Jag litade på lagen, UR
Stalkers, TV3
Korrespondenterna, SVT

ÅRETS GRANSKNING

Uppdrag granskning: Hotet inifrån, SVT
Kalla fakta: När alla sviker, TV4
Uppdrag granskning: Män som näthatar kvinnor, SVT
Uppdrag granskning: Telia Sonera: Uzbekistanaffären
Kalla fakta: Parken zoo, TV4

ÅRETS HUMORPROGRAM

112 Aina,  TV6
Partaj, Kanal 5
Kontoret, TV4
Allt faller, TV4
Solsidan, TV4

ÅRETS LIVSSTILSPROGRAM

Historieätarna, SVT
Helt sjukt, TV4
Halv åtta hos mig, TV4
Jakten på det perfekta livet, SVT
Pluras kök i Spanien, TV3

PUBLIKENS NOMINERINGAR

Årets kvinnliga programledare
Carina Berg – Kanal 5
Gina Dirawi – SVT
Kristin Kaspersen – TV4
Renée Nyberg – TV3

Årets manliga programledare 
David Hellenius - TV4 
Erik Haag - SVT 
Filip & Fredrik - Kanal 5 
Erik & Mackan - TV3

Årets sport-tv profil 
Anna Brolin -TV4 
Tommy Åström - Kanal 5 
André Pops - SVT 
Frida Nordstrand - TV3

Årets program 
Historieätarna - SVT 
Så mycket bättre - TV4 
Breaking News med Filip & Fredrik - Kanal 5 
Erik & Mackan 99 saker… - TV3  

Jag håller en extra tumme för Historieätarna, Allt faller, Korrespondenterna, ESC, Palme-dokumentären eller För dig naken, TATUH och Carina Berg. Notera också att Kristallengalan kan vinna Kristallen i år? Ribban satt för SVT.

Trailer Homeland säsong 3

Oväntad kändisspotting

Roligaste kändisspottingen i New York måste nog (trots att jag såg Jesse Eisenberg och nya flickvännen Mia Wasikowska vara puttinuttiga med varandra och även höll på att springa in i en strosande Mads Mikkelsen) vara att jag i en liten secondhand-butik i Greenwich Village plötsligt såg att den enda övriga kunden var New Zealand's Next Top Model-vinnaren Danielle Hayes.

Jag önskar nästan att jag hade hälsat på henne. Hon kan inte ha förväntat sig att bli igenkänd i USA – av en svensk.

Cory

I skrivande stund repriserar TV11 avsnittet av Glee där Finn planerar en begravning för Sue Sylvesters syster.

Jag var i New York när Cory Monteith dog, ja, faktiskt i samma rum som hans kollega Jane Lynch där nånstans kring hans sista andetag. Hon stod på en teaterscen och jag satt i publiken och såg henne vara fabulös, som hon alltid är. Några timmar senare kom nyheten om Corys död och det kändes sådär surrealistiskt som det alltid gör när någon man inte känner men ändå liksom känner dör. Och sådär sorgligt förstås som det alltid känns när någon försvinner så plötsligt och så ungt och så fel.

Och bara någon dag därpå satt Jane Lynch like a pro hos Jay Leno. Och rösten brast när hon pratade om Cory. Och mer behövs det väl inte sägas om det.

Glee har redan börjat spela in den nya säsongen. Lea Michele fick fälla avgörandet om fortsättningen och avsnitt tre kommer att bli ett hyllningsavsnitt till Finn. Det ska bli intressant att se hur de gör det.