Mänskligheten

Du som sökte dig hit idag med söktermen "kan man dopa sig med alzheimers medicin", du behöver hjälp.
Kanske lika mycket som du som kom hit efter orden "knullad av moster".

Andra bloggar om: google, bloggosfären, söka

Back to the 80's

Serien Paper Dolls eller "Modedockorna" sändes nyligen i Sverige på kanal 9. Serien gjordes 1984 i USA och las ner efter bara 14 avsnitt. Kanske inget mästerverk, men jag bara måste lyfta fram vinjetten som är helt fantastisk. Stilig, chic och så galet tidstypisk att man inte vet om man ska skratta eller hämta hårsprayen.
Dessutom är den 2 minuter lång, bara det! Såna vinjetter ser man sällan nu för tiden. (Du kan också hålla ögonen öppna efter en ung Desperate Housewife som dyker upp i rollistan...)



Andra bloggar om: nostalgi, tv, mode, 80-tal, vinjett.

Kiss my naked...

Runt tio miljoner kronor kostar det att visa en naken kvinnorumpa före klockan 22 i amerikansk TV. Det fick människorna bakom NYPD Blue, "På spaning i New York" nyligen erfara. I ett avsnitt av nyss nämnda serie vintern 2003 gjorde nämligen en kvinna sig redo för att kliva in i en dusch - varvid hennes bakdel syntes i TV-rutan. Men vet hut, så får det inte gå till! Kontrollorganet FCC ger ABC en böteslapp på 1.43 miljoner dollar för att skydda de amerikanska barnen:

"Our action today should serve as a reminder to all broadcasters that Congress and American families continue to be concerned about protecting children from harmful material and that the FCC will enforce the laws of the land vigilantly". Citat hämtat från Hollywood Reporter.

Ja, för att visa barn hur en kvinnas rumpa ser ut, och dessutom i en så onaturlig nakenmiljö som innan hon ska duscha - det vore ju en ren katastrof. Hu, snälla nån, bevara moralen!

Andra bloggar om: stjärt, rumpa, tv, moral, censur, usa

En Vendela från förr

Apropå Project Runway så finns det en norsk variant också - Designerspirene heter den och har sänts i en säsong (smakprov ur premiärprogrammet här). Programledare var Vendela Kirsebom Thommessen.
En stilla undran: Hur får hon de här jobben? Finns det verkligen ingen bättre? Nu har jag inte sett Designerspirene, men hennes insats i svenska Top Model var rätt bedrövlig, och det är nästan så att jag inte hämtat mig ännu från hennes stelbenta uppsyn bredvid Anders Lundin i Melodifestivalen 1999.



Andra bloggar om: project runway, norge, mode, programledare

Happy Birthday Ellen

En av mina favoriter: Ellen DeGeneres fyller 50 år idag.
Grattis Ellen!

Läs Ellen - the woman, the myth, the concept.

Film är bäst på bio

SVT:s Filmkrönikan tar en paus. Föga förvånande. Publiken har svikit, och än en gång mumlas det i leden: Hur svårt kan det egentligen vara att göra ett bra filmmagasin?
Programledaren betyder förstås mycket. Orvar Säfström var bra, Helena von Zweigbergk sämre. Vad Andrea Reuter och Navid Modiri gjort med programmet låter jag bli att kommentera, eftersom jag inte sett tillräckligt mycket för att bilda mig en rättvis uppfattning. De har hur som helst otvetydigt misslyckats med att locka tittare.
Fossilen Nils-Petter Sundgren tycker att programmet inte lyckats bestämma sig för vad det vill vara, och jag är böjd att hålla med.

Det känns ändå tråkigt, Filmkrönikan är trots allt Sveriges äldsta program in action. Så här kunde det se ut 1983:


Fredag hela veckans alldeles egen version av Filmkrönikan med Andrea och Navid:

Aftonbladet skriver om beskedet.

Lästips

Den amerikanska TV-gurun Michael Ausiello sörjer Heath Ledger med ett personligt och fint inlägg.

Andra bloggar om: heath ledger, brokeback mountain, blogg

Sportklyschor och syskonkärlek

Jag gillar sport. Jag gillar sport på TV. Men något jag gillar lite mindre är alla dessa hundratals före match/efter match/i periodpaus/två veckor innan-intervjuer med spelare/tränare/materialare som inte säger någonting. Ni har hört det själva - bollen är rund och pucken är hård och allt kan hända och vi ska ge 100 procent och allt det där. Får jag höra ännu ett fråga-svar av typen "Varför förlorade ni? Tja, de gjorde fyra mål och vi gjorde bara två" så kräks jag.

Men det finns undantag. Förutom naturbegåvningar som faktiskt anstränger sig för att säga vettiga saker, finns också de där som ännu inte drillats in i klyschfabriken. De där som är lite yngre, lite hungrigare, som fortfarande drivs av kärleken till sporten och som försiktigt frågar: "När sänds det här då?" efter en intervju.
Som Victor Hedman, 17-årig supertalang i Modo hockeys A-lag. I en SVT-intervju för ett tag sen fick den storväxta hockeybacken frågan hur han tycker det är att storebror Oscar också spelar i Modo. Victor svarade självklart, och rätt in i TV-kameran:
- Nä, det är ju helt klart en fördel asså. Det är ju en man älskar riktigt mycket s'att det är ju absolut riktigt roligt att han är här uppe och spelar med mig också s'att han hjälper mig riktigt mycket både på och utanför isen.

Det är ju en man älskar riktigt mycket.

På bilden ser vi Ottawas "Silver Seven", som vann Stanley Cup 1905.
Andra bloggar om: modo, sport, klyschor, hockey

Vila i frid Heath

Heath Ledger är död.

Mannen som gestaltade cowboyen Ennis Del Mar i fina, fina filmen Brokeback Mountain blev inte äldre än 28 år. Han hittades livlös i sin lägenhet på Manhattan på tisdagskvällen och misstänks ha dött av en överdos.

Här är ett gammalt klipp där han besöker Ellen DeGeneres och pratar om Brokeback Mountain, Oscarsnomineringen han fick för filmen och dottern Matilda.



Mer om Heath Ledgers liv och död kan du läsa hos exempelvis DN, Aftonbladet, tmz.com, SvD, CNN, CBS eller Sky News.
Andra bloggar om: heath ledger, död, överdos, knark, droger, brokeback mountain.

Sex, lögner och tittarsiffror

Tidningarna rapporterar glatt för andra veckan i rad att Let's Dance slog På Spåret i fredags. "TV-kungen Ingvar Oldsberg är detroniserad" var ett citat som kablades ut förra veckan. Well, kul för Let's Dance, tänker man. Om det nu hade varit sant.
Faktum är att På Spåret slog Let's Dance både den här veckan och förra, under tiden 20.00-21.00 när På Spåret sändes. Under den timmen tittade drygt 300 000 fler människor på Oldsberg än på TV4. Sen hade förstås Let's Dance ytterligare över en timme på sig att, utan större konkurrens, håva in tittare.
Så jag tycker nog det är lite hårt att "detronisera" Oldsberg baserat på de här siffrorna. Det är ju lite svårt för honom att konkurrera med TV4-dansarna när han inte ens syns i rutan.

(Den verkliga frågan i det här är väl: Har svenska folket inget bättre för sig på fredagkvällarna än att sitta och glo på folklig familjeunderhållning på TV? Slår man ihop siffrorna för de två programmen blir det nästan skrämmande.)

PS 1: Med "tidningarna" menas till exempel Dagens Media och Expressen.
PS 2: Hur som helst är det fina siffror för Let's Dance, så de kan vara glada.
PS 3: Inget av programmen är något jag bänkar mig i soffan för. Båda kan vara småroliga att zappa sig in och ut ur. Måste jag välja vinner nog På Spåret, lite beroende på vilka som är veckans tävlande.
PS 4: Jag har väl egentligen ingenting alls emot folklig familjeunderhållning på TV, men lite läskig tycker jag nog den här likriktningen är.
PS 5: Det är inte så mycket sex i det här inlägget, men jag tyckte det passade fint i rubriken ändå.

Andra bloggar om: let's dance, på spåret, oldsberg , tittarsiffror, statistik.

Hej

Är det bara jag som älskar den senaste reklamfilmen för mobbningsmotståndarna Friends? Ni vet den med killen som har ryggsäcken, pojkrummet och hjärtat fullt av svarta, hårda glåpord? Och som en dag kommer hem med ett rött och fint litet "Hej" som han omsorgsfullt placerar på skrivbordet? Bedårande. En av mycket få reklamfilmer jag faktiskt ser, och inte bara automatiskt zappar mig bort ifrån.
Har du missat den önskar jag att jag kunde visa den här, men jag hittar den inte. Alla andra Friends-reklamfilmer kan du däremot se här. De flesta är fina, och reklambyrån har verkligen fingertoppskänsla när det gäller musiken.



Musik: Granada med Calm as calm can be och Amazing it seems.

Andra bloggar om: reklam, friends, mobbning

Make it work

Project Runway utsågs nyligen av er bloggläsare till den bästa talangsåpan just nu. Jag kan inte göra annat än hålla med. Verkligen, verkligen sjukt bra. Och dessutom aktuell på fyra håll för tillfället! Eller, tre i alla fall. Den kanadensiska varianten avslutade nämligen i december sin första säsong, ledd av Iman. Du hittar hela Project Runway Canada här.

Den brittiska versionen, Project Catwalk, startade sin tredje säsong för drygt en vecka sen och leds även i år av Kelly Osbourne. Den amerikanska förlagan har dundrat in på sitt fjärde varv och pågår för fullt. Här är en Youtube-användare som lägger ut serien allt eftersom. Titta efter nya avsnitt varje fredag, om du har tur redan torsdag kväll. Åtta avsnitt har sänts hittills, avsnitt som innehållit allt från spottmärkningskupper, ansiktssvullnadskriser, bröllopsklänningschocker och ett gästspel av Sarah Jessica Parker.

Dessutom har auditions precis hållits för Project Runway Philippines! Planen är att börja sända där under våren.

Andra bloggar om: project runway, project catwalk, iman, sarah jessica parker.

Vad är en människa?

Den frågan kommer Fredrik Lindström att söka svar på i sitt nya TV-program som startar i Kunskapskanalen i februari. Kunskapskanalen kan kännas som en kanal i periferin, men vill nog stärka sin position med en del starka kort framöver.

Det nya programmet Vad är en människa? kommer att göra alla som saknat det goda samtalet glada. De som tycker att det inte längre ges plats i TV för en redig pratstund mellan människor. Avsnitten är nämligen timslånga och ska bestå av just ett enda sammanhängande samtal, som inte avbryts av några bandade inslag. Ett alternativ för den som tröttnat på den allrådande snuttifieringen och stressat tempo à la Carin 21.30 alltså.

Fredrik Lindström tänker bjuda in hjärnforskare, idéhistoriker och författare och resonera kring frågeställningar som: Vad skiljer människan från andra djur? Kan man vara egoistisk men ändå god? Skulle något annat djur än människan kunna leva efter regeln "man ska gå när det är som roligast"?
- Det här ett program för alla som är intresserade av människan och intresserade av varför man är intresserad av människan, säger Fredrik Lindström själv i ett pressmeddelande.

Jag gillar Fredrik Lindström. Och det här känns som ett format som verkligen passar honom. I Världens modernaste land var han ibland fantastisk, och ibland aningens för förtjust i sin egen röst och sina egna teorier. Han är ju inte direkt programledartypen som ställer sina frågor och väntar på svar, utan broderar istället gärna ut sina egna tankevindlingar. Risken att en timmes djupdiskussion av det här slaget känns pratig, tjatig eller långtråkig är förstås uppenbar, men är det nån som ska få det att funka är det väl Fredrik Lindström.

Vad är en människa? Premiär i Kunskapskanalen onsdag 20 februari kl. 22:00.
Tidigare skrivet om Fredrik Lindström: Tack Hjalmar och gänget och navelskådning.
Andra bloggar om: fredrik lindström, kunskapskanalen, vad är en människa.
Bilden föreställer målningen Vad är sanningen? av Nikolaj Nikolajewitsch Ge.

...and we have a pulse!

OK. Bloggen är värd en andra chans. Tack alla som kommit med uppmuntrande ord! Det värmer verkligen. (Och tack Mattias S för en extraspark i baken. Du har så rätt. Man kan inte bara sitta och vänta, dags att ta tag i det!)
Ett nytt inlägg kommer inom 24 timmar, promise.

Att blogga eller inte blogga - öppna funderingar från skrivkrampens näste

Idag är det exakt en månad sedan jag publicerade något i den här bloggen. En månad, noll inlägg. I januari i fjol skrev jag 104 inlägg. Etthundrafyra. Bara en jämförelse. Före uppehållet kan de litterära alster som skrevs ses som en patetisk mun-mot-mun-metod. Ett halvhjärtat försök att hålla liv i något som egentligen har sett sina bästa dagar, bara för att tanken på det definitiva slutet kändes för svår. Som att stå bredvid respiratorn med handen på knappen utan att klara av att trycka.

Okej, nu överdriver jag. Sätter mig på höga hästar med svulstiga jämförelser och stora ord som kanske inte är passande. Inte brukbara i denna pseudovärld, vår virtuella lekstuga. Det handlar ju bara om en blogg. En ytlig TV-blogg dessutom. En anteckningsbok för alla att se, en egokick och möjlighet att prångla ut sina åsikter till den som råkar hitta hit. Vad spelar det för roll?

Men sanningen är att den här bloggen en gång i tiden var mer än så. Den betydde något för mig. Den gav mig något. Ett unikt forum, en möjlighet att uttrycka sig, definiera sig, bygga upp en identitet. Den gav mig mycket, faktiskt. Heta diskussioner där jag fick pröva mina argument, trevliga samtal med främlingar som ibland uppgraderades till bekanta, och till och med en riktig ny vän. En stor och fin och äkta vänskap, som höll i den verkliga världen. Inte dåligt för en ytlig TV-blogg.

Så vad gör man när man tappar allt det? När inspirationen tryter, när man inte tycker att man hinner, när plötsligt alla åsikter lyser med sin frånvaro. När man till och med slutar att läsa sina favoritbloggar bara för att inte påminnas om den där gnagande prestationsångesten som ligger och pockar i bakhuvudet.
Vad gör man då?
Man gör väl som jag har gjort antar jag. Strejkar. Struntar i sidan. Loggar inte ens in på kontot. Förträngar de få "det här skulle jag kunna blogga om"-impulserna. Vägrar slarva ur sig intetsägande och meningslösa inlägg bara för att uppdatera. Vägrar lägga tid på något som förvrängts till att ge mer negativ energi än positiv.
Så plötsligt har en månad gått. Och man inser att man måste ta ett beslut. Fortsätta eller avsluta? Vad det än blir måste det göras ordentligt. Inte som så här, fega på. Ingen respirator, ingen mun-mot-mun-metod.

Det här känns som ett avskedsinlägg, som kunde ligga här och vila på resten av orden och bilderna och länkarna. En avslutning, ett tack, en förklaring, en ursäkt och ett farväl. Visst vore det fint. Och passande.

Men sanningen är att beslutet inte är taget. Mina känslor har egentligen inte alls förändrats. Jag står där fortfarande med fingret på knappen, tvekande. Känner fortfarande behovet av att blåsa syre in i den livlöst gapande bloggmunnen framför mig. Separationsångest, nostalgi, sårad stolthet, ni kan kalla det vad ni vill. Sanningen är hur som helst att jag inte känner mig redo för att skiljas från det här ännu.

Så vad gör jag? Har jag uttömt mina TV-tankar? Ska jag byta inriktning? Men vad skulle jag då skriva om? Jag är för feg för att vara personlig, för ointresserad för något annat ämne och för tråkig för att bara vara rolig. Nej, alternativen är få. Kommer inspirationen att komma tillbaka?
Vad gör jag?
Vem är jag?

Anders, Måns och Picasso

Spännande nyheter: Anders och Måns gör SVT:s julkalender 2008! Det ska de göra i samarbete med SVT Väst och produktionsbolaget Anagram (Hipphippgrabbarnas bolag). Hur det ska se ut är inte planerat än, men jag tycker det låter fantastiskt.

Här sågar för övrigt Måns en av julens största profiler:

Skriver om detta gör också Resumé, GP, SvD, Expressen, och DN till exempel.

Apropå något helt annat, nämligen Idol 2007: Jag tycker att finaldeltagarna i år påminner en hel del om de första svenska idolfinalisterna, Daniel och Darin. En med säker röst och power, en som sjunger lite falskt ibland och inte har samma styrka - men istället en star quality på en annan nivå. Daniel/Marie gick hem med segern, men i längden vinner nog Darin/Amanda.
(Höll för övrigt på Daniel första året och unnar verkligen Marie segern i år. Amanda mår bättre av en andraplats.)

Mer om Idol hos TV4, SvD, Aftonbladet och DN bland andra. Andra bloggar om anders och måns, julkalender, marie picasso, amanda jenssen

Nya TV-stjärnor och Kirunafullt

Hyfsat många verkar vilja bli Sveriges nya TV-stjärna. 1700 personer sökte i alla fall till SVT:s nya talangjakt "TV-stjärnan", och 400 av dem kallades till casting härom veckan.

Melodifestivalens "Andra chansen" ska avgöras i Kiruna nästa år. Mindre än 24 timmar efter att det beskedet kom var alla hotellrum i Kiruna, Gällivare och orterna runt omkring uppbokade för den natten.
Det säger dock kanske mer om hotellutbudet i området än om Melodifestivalens popularitet...

Till dig från mig. Och bilen.

Dagens bästa översättningsmiss: American Idol-programledaren Ryan Seacrest besöker The Ellen DeGeneres Show och berättar om en present han fått av Ellen. Med presenten kom ett kort med hälsningen "Love, Ellen and Portia". Ally McBeal-stjärnan Portia de Rossi alltså, tillika Ellens flickvän. Det verkar dock översättaren ha missat, som istället förklarar att det på kortet stod "Kram från Ellen och Porschen".
Porschen!

Vem blir Sveriges nya TV-stjärna?

Framtidens programledare ska vaskas fram genom ett nytt talangprogram i SVT. Inspelningarna startade igår. TV-stjärnan ska det heta och har naturligtvis redan jämförts med Idol. Själv tror jag dock att de båda programserierna kommer att skilja sig åt rätt kraftigt.
Kristian Luuk, Janne Josefsson, Anne Lundberg och Anna Hedenmo är några av SVT-profilerna som ska fungera som coacher. Kan bli intressant att se, det känns som fyra väldigt olika personligheter och programledartyper. Själv har jag träffat två av dem och faktiskt blivit coachad av den ena, och det var i alla fall en angenäm upplevelse. Ska bli spännande att se hur de lägger upp formatet.
Per Sinding Larsen håller i spakarna och serien ska sändas nästa år.

(Angående Idol förresten: Varför blir folk förvånade när Daniel åker? Det borde vi väl lärt oss vid det här laget att när det gäller Idolkonceptet så faller ofta stora favoriter i det här läget. När en särskild deltagare sågas så hårt som Andreas gjorde ikväll så får den deltagaren alltid alltid mängder av stödröster. Marie har hängt löst förut och fick därför också röster - och Amanda var nedsnackad inför kvällen även hon. Alltså åker den hyllade Daniel, som alla tror är säker. För övrigt har jag slutat titta på svenska Idol. Nästan.)

Andra bloggar om: idol, tv-stjärnan, daniel

Stewart + Kanal 9 = sant

Hurra hurra! Nästa år kommer vi att kunna se darlingen Jon Stewart i Kanal 9. Kanalen har nämligen den mycket goda smaken att köpa in The Daily Show.
- Det ska bli jättekul att visa The Daily Show, som tidigare gick på Canal Plus. Men vi kan inte visa något förrän strejken är över i USA och manusförfattarna sätter sig ner och börjar skriva igen, säger inköpschefen Katarina Eriksson till Dagens Media.

Livet kan börja

Äntligen! Nu har jag beställt This Life - eller Livet kan börja, denna sköna brittiska serie från 1996 som jag sökt efter lite då och då. Lite osäkert är det förstås alltid att återse filmer eller TV-serier som man gillade som barn/tonåring, men i det här fallet känner jag mig ganska trygg.
Jag ser fram emot att återuppta bekantskapen med advokatkompisarna, till exempel Pirates of the Carribean-Jack Davenport, och min dåvarande favorit Milly som spelades av Amita Dhiri.

Andra bloggar om: this life, livet kan börja, tv

Project Runway

Project Runway är den bästa talangsåpan enligt mina bloggläsare. Programmet har också gjort stor succé i hemlandet och ikväll (onsdag) har fjärde säsongen premiär i USA. En klassisk talangsåpa med utmaningar, en jury och ett gäng deltagare som blir en färre i varje program till den stora finalen. Trots de klassiska elementen är det en serie som klarat konststycket att kännas nyskapande och fräsch i en värld som bombarderats av liknande program i flera år.

Det handlar om mode och design och det är den mest kreativa och lovande klädskaparen som ska stå ensam kvar på slutet är det tänkt. I första säsongen hette vinnaren Jay McCarroll, andra omgången vanns av Chloe Dao och den tredje av Jeffrey Sebelia. Heidi Klum håller i spakarna och har till sin hjälp Tim Gunn, som blivit omåttligt populär.

I England har programmet gjorts under namnet Project Catwalk. Första omgången leddes av Liz Hurley, den andra av Kelly Osbourne. En kanadensisk variant finns det också, första säsongen kan följas just nu på Youtube:


Hos Blogging Project Runway finns det mesta att läsa om programmet, till exempel en nygjord intervju med Tim Gunn.

Top Model-special

Top Model Sverige fick inte en enda röst i talangsåpaenkäten. Och det förstår jag, så uselt som det är. Jag begriper inte hur de kan misslyckas så kapitalt med ett koncept som blivit en succé världen över.

Det var så här det började även om Tyra Banks numera inte vill låtsas om det:


Vinnaren Adrianne Curry lyckades på nåt vis reta upp Tyra Banks så pass mycket efter vinsten att hon blivit raderad från Top Model-historien verkar det som. Men från Youtubehistorien är hon inte raderad, där kan man återuppleva de allra första intrigerna om man så önskar. Många Top Modelsäsonger finns för övrigt på tuben i sin helhet, det tackar vi för. I USA har man nu hunnit fram till säsong 9 (första avsnittet ser du här).

Men även om den svenska versionen nått bottenrekord i år så finns det andra varianter som lyckats bättre. Här är första avsnitten i några Top Model-varianter:

Canada säsong 1


Canada säsong 2
England säsong 1
England säsong 2
England säsong 3



Australien säsong 2
Australien säsong 3

Är du språkbegåvad finns det fler varianter också, smakprov här:
Brasilien säsong 1
Israel säsong 2
Tyskland säsong 1
Andra bloggar om: top model, dokusåpa, tyra banks

Breaking news: Time goes by!

Klicka för större bild:
EXTRA
Reporter: Har du någonsin varit så här nära slutet av din karriär?
Foppa: Nej.

Vilket scoop!
Jag har ännu en nyhet till er: Anja Pärson har aldrig varit så nära slutet på sin karriär som just idag! Annika Sörenstam närmar sig också slutet! Zlatan är en dag närmare karriärens ände än han var igår! Nu har ni förstasidor så ni klarar er fram till jul.

(Fan Foppa, jag lider med dig. Skit.) DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Metro, SVT.
Andra bloggar om: foppa, journalistik, språk

Amina och jag i oljecisternen

Till alla Eurovision-fans där ute: Minns ni ESC 1991? Carola sjunger Fångad av en stormvind, får lika många poäng som Frankrikes bidrag, sen följer en förvirrad stund när det konstateras att de har lika många tolvpoängare - och sen vinner Carola på fler tiopoängare? En riktig rysare. Det franska bidraget hette Le dernier qui a parlé och sjöngs av den fransk-tunisiska stjärnan Amina.

Samma Amina stod häromdagen inuti en övergiven oljecistern och sjöng för mig så att nackhåren reste sig. Vem kunde tro att en gammal cistern skulle ha akustik och efterklang som slår alla Europas katedraler med råge? Aminas röst lät som en hel kör när tonerna studsade fram och tillbaka och virvlade längs väggarna. Själv vågade jag knappt andas eftersom varje litet ljud växte och dallrade kvar under takbjälkarna.
Obeskrivligt vacker var hon och dessutom genomsympatisk. Vi gjorde upp eld utanför cisternen, sörplade kokkaffe och delade på en filt för att få upp värmen i höststormen.

Ibland är det här jobbet inte så dumt ändå.

Heidi och Tim rockar!

Bästa talangsåpan är: Project Runway! Enligt oeniga bloggläsare. Många tyckte också att talangsåpor är skräp. Sen kommer som följer: Top Model, American Idol och So you think you can dance, Idol 2007, FCZ, America's got talent och Let's dance, Talang 2007 och allra allra sist Top Model Sverige.
Fler inlägg på temat väntar.

Peppe, Lasse och Dag

Har Let's Dance haft sin storhetstid? Bland Älskade Dumburk-läsarna verkar programmet i alla fall inte särskilt populärt. Hittills endast en (1) röst.
I Estland är programmet desto större - en tredjedel av befolkningen följer serien slaviskt, enligt DN. Även där finns den obligatoriska Peppe eller Lasse Brandeby, och den här säsongen heter han Dag Hartelius och är Sveriges ambassadör i Estland. Den stackaren. Undrar om han visste vad han gav sig in på.

Rösta på! Några timmar kvar.

Veckans citat

-Vi hade dem i säcken, vi knöt gaffeln och släppte ketchupen.
Mika Sankala, tagen tränare i Gif Sundsvall efter mirakelmatchen som gav laget en allsvensk plats.

Mer om matchen i till exempel DN, Expressen, Aftonbladet, SvD eller Metro.

Katie, Michelle och Lukas

Jag gillar att småglutta lite på serier som går i repris ganska långt efter att de sändes första gången. Det blir en liten flashback från förr, och har skådespelarna i serierna gått vidare till att bli stora stjärnor är det alltid roligt att se dem yngre, nyare och mer oslipade. Ensamma hemma är ett exempel på en sådan TV-serie. En annan är Dawson's Creek, som TV4 nu visar. Det är lite intressant att se en valpig Katie Holmes på den tiden hon inte hade en aning om att hon skulle bli huvudperson i en mediecirkus några år senare.

En annan av huvudkaraktärerna, Jen, spelas ju av Brokeback-Michelle Williams. Hon är nu klar för Lukas Moodyssons nya projekt, Mammut. Spännande, minst sagt.
Läs mer i Expressen eller Metro.

Sång, dans eller kanske modeller?

Ni har bland annat röstat fram David Caruso som sämste skådespelare, Stewie och Bob som favoritskurkar och Fem myror som bästa barnprogrammet. Efter en tids uppehåll är det nu dags igen för att låta er bloggläsare tycka till. Den här gången handlar omröstningen om dokusåpor i talangjaktformat. Vi har svämmats över av sådana de senaste åren, och att hitta tio röstningsalternativ var inget problem. Snarare tvärtom, och mindre aktuella såpor som Floor Filler, Popstars, Fame Factory och Toppkandidaterna fick inte vara med. Tycker du att jag missat ett självklart program, eller bara allmänt vill diskutera frågan, gör gärna så i kommentarerna här under.
Så gör din röst hörd! Vilken talangsåpa ser du helst? Rösta i marginalen till höger.

Uppdatering: Jag la till ett elfte alternativ, "Talangsåpor är skräp", för dig som inte gillar någon utav dem.

Åtta chanslösa TV-program

Jag utmanades av mymlan att lista åtta saker jag inte kommer att ge en chans. Rolig idé som en TV-bloggare som jag genast gör lite tråkigare genom att begränsa till TV-världen.

Åtta TV-program jag inte kommer att ge en chans:

1. The Ultimate Fighter/IFL Fight Night, TV4 Sport. Sambon är helsåld och tittar hela kvällarna. Jag gillar kampsport egentligen, men det här känns mer som slagsmål mellan flåbusar i dokusåpaformat. Förmodligen är det fina killar och förmodligen är programmet bättre än jag tror men det hjälper inte när jag knappt kan se en minut av smörjan.

2. Update, TV3. Tyvärr. Det är helt enkelt inte på det här sättet, i det här formatet, av de här människorna, på de här tiderna jag vill ha mina nyheter.

3. Simma lugnt, Larry, SVT. Kultförklarad serie som älskas av många. Kanske skulle den det även av mig, om jag skulle ge den en chans. Men det tänker jag inte. Det lilla jag sett har skapat för mycket ångest för det. Det är som en enda lång pinsam situation. Obekvämt och med skämskudden i högsta hugg.

4. Boston Tea Party, kanal 5. Jag vet inte, men jag tror jag måste sätta mina små älsklingar Fredrik och Filip i karantän. Jag orkar inte mer just nu. Kanske nästa år grabbar.

5. Ranking the stars, kanal 5. Läskig idé från början. Jag begriper inte den här trenden med att rangordna folk hela tiden, även Facebook svämmar ju över av olika sätt att berätta vem som är bättre än vem och vem som är top friend och vem som är smartast. Brrr. Dessutom består "the stars"-panelen såvitt jag minns av tio fullkomligt ointressanta människor.

6. Adaktusson, TV8. Nä. Kan säkert vara intressant om det rör rätt ämne, och Adaktusson själv har ju visat prov på självdistans och underbart torr humor vid tidigare tillfällen, men nä. Inte den här mannen i det här sammanhanget, jag självantänder av uttråkning vid bara tanken.

7. One Tree Hill, kanal 5. Jag känner mig helt enkelt lite för gammal.

8. Efterlyst, TV3. Obeskrivligt tråkigt program. Lett av en obeskrivligt tråkig Hasse Aro.

Jag är inte så mycket för att utmana folk, men den som känner sig manad får gärna göra en egen lista. Ur TV-världen eller därutanför.

Andra bloggar om: tv, lista, utmaning facebook, one tree hill, efterlyst, adaktusson

Japansk naken-TV-humor

Galna japaner del 3.

Gillade du det här, titta också på:
japansk human art
japansk flash mob

Andra bloggar om: japan, naket, dolda kameran

FF + Idol = Melodifestivalen

Flera talangsåpabekantingar från förr gör spännande comeback i Melodifestivalen nästa år. Jag tänker kanske främst på Sibel Redzep som kom trea i Idol 2005. Känns intressant tycker jag som såg star quality i Sibel redan i Idol 2004, även om hon inte går in i hjärtat på det där wow-sättet ni vet.
Att hon inte gick hela vägen i Idol berodde förmodligen dels på att hon inte framställdes som den mest sympatiska deltagaren och dels på att hon ibland sjöng vasst och gnälligt. (Nåt som hon verkar ha jobbat bort lite- hittade till exempel ett klipp där hon sjunger Christina Aguileras "Hurt").
Hennes första audition 2005 är en av mina favoriter.



Ett annat oväntat namn som poppar upp i Melodifestivallistan är Fame Factory-Michael Michailoff. Ett nästintillt helt bortglömt TV-program, i alla fall i min värld. När jag sökte videosnuttar från serien hittade jag mängder av deltagare som jag fullkomligt glömt att de existerade. Och då följde jag ändå FF rätt slaviskt i början.
Idoldeltagare nummer två i nästa upplaga av Melodifestivalen är Ola. Gäsp, säger jag om det. Och det ordet kan väl också sammanfatta hela startfältet.
Vi får väl hoppas lite på mer spännande jokrar.

Mer om melodifestivalbidragen 2008: DN, SvD, Aftonbladet, Expressen.
Andra bloggar om: idol 2007, sibel, melodifestivalen

Are periods different in Sweden?

Den senaste svenska programledarsensationen att nå internationellt erkännande verkar komma från ett oväntat håll. TVbloggen har hittat stackars Eva Nazemson (ni vet mensvärk-av-kaskadtyp-i-direktsändning-tjejen) i The Graham Norton Show. Graham ringde upp henne i programmet och visade barfklippet som spridits som ett magvirus på det världsomspännande nätet.

Det kanske inte är som "kräk-Eva" hon hade hoppats nå stjärnstatus, men det är ändå rätt coolt att vara gäst i en talkshow i samma program som till exempel Courtney Love och X-factor-Louis Walsh.


(Har du svårt att placera Graham Norton? Han är skådis, komiker och programledare och ledde bland annat Eurovision Dance Contest i september.)

Dagens jobbsnack

S1: Ursäkta mig, men vem fan bryr sig om att Amanda måste sjunga med urinvägsinfektion?
S2: Ja, vad sjunger hon med egentligen?

Ett meningsutbyte som gav mig många lustiga bilder i huvudet. Flera påminde om den där Filip och Fredrik-sketchen i Lilla Vi som fälldes av Granskningsnämnen, ni minns.

Andra bloggar om: idol 2007, amanda, lilla vi, talande vaginor

Ellen - the woman, the myth, the concept

Kajen ställde frågan "Vad har hänt med Ellen Degeneres?" i en kommentar och ska jag ge ett vettigt svar på det krävs ett eget inlägg. Så här skriver han:

"Har börjat frilansa nyligen och också blivit bekant med det dagtidstittande du beskriver. Men vad har hänt med Ellen? Har hon alltid varit sådär otroligt käck och stereotypt vit-hetero-medelklass-kvinna a la Martha Stewart? (trots att Ellen inte är hetero senast jag kollade) Hade högre förväntningar faktiskt..."

Frågan har väckts förut, och jag har full förståelse för åsikten. Min favoritbloggarbrud har till exempel ondgjort sig över Ellen och hennes förmodade anpassning till heterovärlden både här och där. Men en jämförelse med obehagliga husmodermoraltanten Martha Stewart? Please! Jag ryser vid blotta tanken och känner mig nödd och tvungen att rusa till Ellens försvar.

Mitt svar på frågan "Har hon alltid varit så där?" skulle bli ett tydligt och klart, rungade: Ja - och nej. Tycker du inte att det svaret är utförligt nog så kommer här lite Ellenhistorik:

Efter att ha hankat sig fram som ståuppkomiker, slagit igenom hos Johnny Carson i The Tonight Show och fått sin egen sitcom på nittiotalet chockade hon hela TV-världen när både sitcomkaraktären och hon själv kom ut som homo 1997. I samband med "The puppy episode" som det klassiska avsnittet hette, gav Ellen intervjuer där hon försäkrade att serien inte skulle förändras på något sätt. Hon verkade besvärad vid tanken på sig själv som lesbisk förebild och backade från diskussioner om engagemang i politiska frågor.
Ur Time-intervjun från 1997: “I never wanted to be ‘the lesbian actress.’ I never wanted to be the spokesperson for the gay community. Ever. I did it for my own truth.”
Intervjuad av Diane Sawyer i april 1997: "The main reason I never wanted to do this was that I don't want to become political and I don't want to become some gay activist".
Se klipp:

del 2, 3, 4 och 5 av intervjun.

Men - tiden skulle visa annorlunda. Serien "Ellen" fick en säsong till efter klivet ur garderoben, men lades sedan ner. En majoritet av avsnitten den sista säsongen rörde trots allt Ellens karaktärs kärleksliv och många ögonbryn höjdes över flathångel på bästa sändningstid. Kritiken var massiv, från homofober självklart, men också från mainstreammedier och till och med inom HBT-kretsar. Serien var "för lesbisk", och plötsligt sågs Ellen som en rabiat flata som tagit tillfället i akt att proklamera ut sin sexuella läggning. Flera avsnitt stämplades som så olämpliga att de fick förses med en varningstext i inledningen. Ellen slog naturligtvis bakut.
Diane Sawyer träffade Ellen igen, ett år efter den första intervjun:

Diane: "You said a year ago that the show was not going to be political, that it's not about showing two women kiss... "
Ellen: "I meant every word I said. I didn't have an agenda, think that I was going to sneak that in and then I'm going to be as gay as possible!"
Diane: "What changed?"
Ellen: "I changed! I grew up."

del 2 av intervjun från 1998.

Uppmärksamheten kring nedläggningen av serien, hennes person och hennes privatliv blev enorm. Särskilt i och med att hon inledde en relation med skådespelerskan Anne Heche (numera Men in Trees-stjärna). Ellen och Anne jagades av journalister i alla möjliga gaysammanhang och fick bära stora delar av den amerikanska HBT-rörelsen på sina axlar.

År 2000 gjorde Ellen efterlängtad comeback med stand-up-showen The beginning. Där tolkade hon hysterin och de svåra åren på Ellen-vis: Via konstdans.


Trots att hon skrivit historia som den första öppet homosexuella skådespelaren som spelat en lesbisk karaktär på TV och trots att hon och hennes partners varit bland de största gayförebilderna i USA har Ellen länge brottats med kritik om att hon inte är tillräckligt politisk. Att hon inte tar tydligare ställning och gör fler officiella uttalanden i HBT-frågor. Särskilt då i den egna talkshowen.

I Stand-up-föreställningen Here & Now från 2003 vänder sig Ellen till publiken i inledningen:
"We all have one thing in common. We're all gay. (massivt jubel)
Now there are people out there goin': 'Do they think we're gay because we're here? Do we look gay? I told you this would happen, we're not gonna understand a word of this!'
No, that's my one obligatory gay reference. I have to say something gay otherwise some people might leave here tonight goin: 'She didn't do anything gay - she's not our leader - WHAT HAPPENED TO OUR LEADER!'
(paus)
Seriously though, if you're here you're probably gay."
Here & Now del 1

I Out Magazine 2004: “I don’t understand what people would want me to do—the people who say I’m not gay enough. Gay people, we just eat our own. We do not support one another nearly enough. It’s really a shame.”

Vad gäller kritiken mot talkshowen, The Ellen DeGeneres Show, att den ska vara så superhetero, så håller jag inte riktigt med. Visst finns det exempel på sitationer där det verkar som hon sopar homoreferenserna under mattan, men det finns också exempel på motsatsen: Ellens inledande monolog om att hon glömt sin flickväns födelsedag, T.R Knight om faggot-bråket, T.R Knight om att komma ut, Eddie Izzard om könsidentitet och att vara en wannabe-lesbian, Ellen skojar med Justin Timberlake om Britney-Madonnakyssen: "I was just as disgusted as you were" och "I can't imagine havin' such a public break-up!" (Det sista anspelade på Anne Heches uppbrott med Ellen som blev hysteriskt uppmärksammat av flera skäl men det är en helt annan historia.)

Så, jag skulle alltså vilja svara ja och nej på kajens fråga. Ja, hon har alltid varit som hon är. Opolitisk, oproblematiserande och med en attityd som kan misstas för kärnfamiljskäck. Normativ, oavsett om det handlar om hetero- eller homonormativitet. Men nog har hon stått på barrikaderna. Och för homosexualitet i amerikansk TV har hon betytt enormt mycket. Här kan du höra Will & Grace-folket säga att de aldrig skulle sänts om det inte varit för Ellen. (Från en presskonferens 1999 där Ellen för övrigt inte alls backar från politiska uttalanden.)

Däremot kan man alltid önska sig mer. Ellen är en maktfaktor i den amerikanska medievärlden och med det följer ett visst ansvar. Det är därför inte så konstigt att det efterfrågas tydligare ställningstaganden av henne i talkshowen. Även jag kan tycka att hon är mesig ibland, men det är nog helt enkelt hennes personlighet. Hennes humoristiska och familjära ton har gjort henne extremt omtyckt i Hollywood, och är också nyckeln till framgången med programmet. (Vars målgrupp för övrigt rent krasst förmodligen är vita medelklasskvinnor - titta på studiopubliken, den är skrämmande homogen.)
Visst vore det roligt att se Ellen i ett vassare, mer alternativt sammanhang också, men jag tror hon trivs rätt bra i mys-daytimegenren.

Andra bloggar om: ellen degeneres, homosexuella, lesbisk, talkshow, hbt

Daytime, Dextertime och lite Idol

Jag jobbar så konstiga tider nu att min TV-konsumtion mestadels handlar om daytime. Det vill säga, min TV-tid ackompanjeras av tre damer vid namn Oprah, Debbie Travis och Ellen DeGeneres. Delvis därför är aktiviteten här på bloggen inte vad jag skulle önska. (Otroligt hur lite tid man kan ha till allt viktigt och ändå lyckas ha tid till att bli topp 20 000 på Facebooks never-ending-movie-quiz.)
Noteras kan ändå att Dexter börjat på TV6 - måndagar 23.00 - två avsnitt har sänts hittills.

Jag kanske hinner med lite Idol också. Kan bli ett roligt år. Jo, Amanda är min favorit.

Andra bloggar om: facebook, dexter, idol

Tankeläsarens revansch

När jag nu ändå gör upp för gamla synder, så vill jag också nämna SVT-programmet Hjärnstorm igen. Jag skrev om det i juli innan premiären och var inte alls övertygad. Gillade idén, men utifrån klippet som lagts ut på Youtube var jag inte det minsta imponerad.

Men - ett hafsigt klipp ur råmaterialet är inte samma sak som ett färdigt program, det är alldeles klart. Och den färdiga produkten är bra mycket bättre än vad inför-snutten skvallrade om. Henrik Fexeus har kanske inte samma patos som sina amerikanska kollegor, och jag blir ärligt talat lätt stressad av att titta på honom, men visst vet han vad han gör. Programtanken, att visa hur lättpåverkade vi är, älskar jag fortfarande, och visst finns underhållningsvärdet även där.

För mig är det inget måste-se, och jag har mest fångat några glimtar här och där, men de i redaktionen ska absolut ha kudos för att de gjort ett mer genomarbetat, intresseväckande och substansrikt program än vad jag lät påskina i juli.

Så.

Andra bloggar om: hjärnstorm, fexeus, svt

Per Morberg är som en trafikolycka

Jag skrev i januari om mina obehagskänslor inför Vad blir det för mat-mannen Per Morberg. Jag har tänkt flera gånger sen dess att jag ska skriva ett nytt inlägg om hans matlagningsprogram, eftersom jag kände det dåliga samvetet gnaga lite över mina hårda ord. Mest eftersom jag faktiskt gillar programmet, även om jag fortfarande inte skulle vilja möta Morberg ensam i en mörk gränd. Min kära sambo sa det nog bäst, när vi ännu en gång fann oss fastnaglade framför människans svettiga, grovhuggna matlagning: "Han är ungefär som en trafikolycka. Det är otäckt, men man kan inte låta bli att titta."
Och båda har vi följt händelserna i köket med skräckblandad förtjusning.
Idag läste jag Metro-intervjun med Morberg, och vet inte om jag ska applådera eller tycka mycket synd om reportern. Kanske både och - för texten blir briljant.

"De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta? - Per Morberg är på skinande humör"

Särskilt gillar jag bilden på en strålande Morberg med bildtexten: "Så här glad var Per Morberg inte när Metros Peter Lindholm träffade honom".
Härligt! Stor journalistik.
Vad gäller Morberg så gillar jag nog honom lite ändå.

Andra bloggar om: per morberg, vad blir det för mat, tv4

Filippa i egen humorserie

För alla oss som gärna ser mer av Sissela Benns karaktär Filippa Bark i rutan: Nu behöver vi snart inte vänta längre! I höst får Filippa nämligen sin egen humorserie. "Centralskolan" ska den heta, en kortserie av och med humorgruppen Einsteins kvinnor. Regissör är Måns Nilsson och jag kommer att sitta klistrad.
Massa mer om Filippa/Sissela.

Andra bloggar om: filippa bark, sissela benn, humor

TV-bloggar, TV-bloggar, TV-bloggar!

Uppdatering: Söker du en bra TV-blogg? Scrolla ner i högermarginalen på den här sidan tills du kommer till rubriken "Ämnen". Klicka på "TV". Då rensar du bort allt oväsentligt och får fram en massa intressanta TV-inlägg.

Sen finns det också en länklista med en speciell del för TV-bloggar där i högermarginalen. Även om den här bloggen förstås är den enda TV-blogg man behöver (ehum) så har jag en hel del kollegor som är värda att uppmärksammas. Så frottera runt där bäst ni vill, ni TV-lovers!

Mer SVT på Youtube

Nu startar SVT en egen kanal på Youtube. Där kommer det att finnas både klipp från kommande/aktuella program och guldklimpar från arkivet. Inte alltför välfyllt hittills, men absolut värt att hålla ett öga på.
Martin Jönsson uppmärksammar också.

Emmy memmy

Den femtionionde Emmy-galan är över. Journalisterna verkar ha svårt att bestämma sig för om Sopranos var kvällens vinnare eller om de blev bestulna och borde vara besvikna. Well, så blir det väl när man får tre fantastiska statyetter men det ändå är färre än väntat.

Att DN för övrigt lättvindigt jämför Jon Stewart/Stephen Colbert och Parlamentet var kanske dagens lyfta ögonbryn för mig. What? Parlamentet har haft sina skojiga stunder, men när det kommer an till politisk satir spelar de knappast ens i samma liga som exempelvis The Daily Show.

Vad gäller resten får jag återkomma när jag lyckats vältra mig ur min Facebook-koma eller vad det nu är jag hamnat i.

Auditionfrossa i idoltider

Idolspektaklet snurrar på, och så här i uppstarten påminns jag om några tidigare favoritauditions. Så om du tröttnar på den svenska, något bleka (med vissa, lysande undantag) auditionturnén så kan du kika in de här:

Pop Idol 2001 - det var här det började. I England för sex år sen startade Idolhysterin och en minnesvärd deltagare var den svårt stammande Gareth Gates, som slutade tvåa efter Will Young. Hittar tyvärr inte hela hans audition, men väl ett smakprov.


Australian Idol 2006 - Bobby Flynn. Slutade sjua.


En annan skön typ av ett lite mer oväntat slag, Briana Davis från American Idol 2005. Hon kom till slutaudition men inte längre.


Bedårande Raymond Quinn från X Factor säsong 3. Kanske inte den bästa sångaren, men en charmör av rang. Slutade tvåa.


En annan X Factor-audition, gruppen Eton Road. Blev femma.


Från Got Talent-serierna har vi förstås också storstjärnor som Bianca Ryan (den amerikanska) och Paul Potts, (den brittiska) men de båda har ni säkert inte kunnat missa.

Åh, det finns så många! Jag gillar det oväntade, som American Idol 2 när Ruben Studdard, en överviktig football-spelare släntrar in genom dörren, öppnar munnen och sjunger spröd och själslig soul. (Och sedan ställs i finalen mot meganörden Clay Aiken, som senare har kommit att bli en av de mest framgångsrika Idolerna.)
Självklart finns det många många fler, får möjligen bjuda på några till i ett senare inlägg. Inte alla finns tyvärr kvar på Youtube, saknar exempelvis Lisa Mitchell från Australian Idol.
De svenska auditionvinnarna hittar du på Stockholm 1, Stockholm 2, Göteborg, Skellefteå, Malmö och Borlänge.
Tidigare om talang.
Andra bloggar om: idol, audition, talang

Oscars-favorit i repris

Hurra! Det verkar som om min favorit Jon Stewart ska axla Oscars-manteln 2008. Det enligt AOL News.
Uppdatering: DN skriver.

Andra bloggar om: jon stewart, oscarsgalan, the academy awards

Patriotism, partir och premiärpartaj

Fotbolls-VM! Just nu på TV4.

Dubbelavsnitt ikväll när vi säger adjö till Gilmore Girls. Jag kommer att gråta floder.

Men det blir att ställa in DVD-recordern och se finalavsnitten av GG en annan gång, för ikväll ska jag på premiärmingel/releasefest för de nya regionala pratshowerna Eftersnack. Ska bli mycket spännande att se hur det experimentet tas emot runt om i landet.

Andra bloggar om: fotboll, gilmore girls, eftersnack

Let's OD on TV

Bästa TV-låten just nu: Billie The Vision & The Dancers "Overdosing With You" med gästsång av Säkert-Hello-Saferide-Annika Norlin.

I've been thinking 'bout Gabrielle Solis and all the desperate housewives. I've been thinking 'bout Mike Delfino and his gun. I've been drawing patterns in my mind, but I can't fall asleep.
I've been counting all the sheep there is to count. No, I can't fall asleep, and that's why I'm here with you tonight. Can you lend me a DVD box or sing me a lullaby?

Hello Mrs. Van De Kamp did you clean the whole kitchen and drink all the wine? Hello Saferide, can you give me a safe ride back to sleep? Cause I wanna OD on DH. I wanna OD on DH. Let me overdose on DH with you.

I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters. And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter. I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace, but they say “It's not like on your flat screen TV”. It's gotta be like on my flat screen TV.

I've seen you around I can tell that you're just like me. You'd rather watch reruns than deal with the bad spin-off called life. I’ll put the kettle on. Let’s not speak, talk ruins every conversation. I’ve downloaded Dexter. Come, there’s room next to me. Hello Mr Sipowicz, 'ginning to understand why you act like you do. Hello Pablo, I got this vision we can dance to. I need to OD on NYPD. I need to OD on NYPD. Let's overdose on NYPD when we're blue.

Lyssna här.

Har någon sett min sportmössa?

På begäran tänker jag tipsa om en möjligen något bortglömd skatt i den svenska TV- humor- och kuplettvärlden all in one.
Fredrik Lindström gjorde 2001 en dokumentär om en svensk revylegend, och programmet sändes i SVT under namnet En stor svensk: Harry Viktor.
Det var en så kallad "mokumentär", alltså en fejkad dokumentär, och den kan ses som en satir av, alternativt kärleksförklaring till, revykungarna på 30- och 40-talet och historierna om dem. Hassan-mannen Pontus Djanaieff och Fredrik Lindström har verkligen slagit huvet på spiken här, och det blir inte sämre av att nästan-helgon som Sickan Carlsson dyker upp i underbara små biroller.


- Många tyckte det var roligt för att han var påhittad. Andra tyckte det var ett trevligt program för att de hade missat den där Harry Viktor, har Fredrik Lindström sagt i en intervju.
För mig är den största behållningen de hysteriskt roliga, nyskrivna kupletterna med titlar som "Som smör i varmt potatismos" och "Kors vilket nappatag!" Och förstås inramningen av en Fredrik Lindström som säger absurda saker med hyperseriös röst: Dom skakande upplevelserna från självmordsförsöken kom senare att ligga till grund för kupletten: "Får det lov att vara en cigarr, sa indianen."


På ytan verkade Harry Viktor alltid glad och lättsam, men i sitt inre bar han på en djup smärta. En smärta som bara kunde ta sig ett enda uttryck - nämligen i poesin. Många bittra erfarenheter fanns bakom melodier som "Hej! sa snickarn" och "Har någon sett min sportmössa?"

Fler godbitar ur det halvtimmeslånga programmet: Del 3, 4 och 5.

Antikrundan - från pensionärsnöje till folksuccé

Antikrundan är ett intressant fenomen. Programmet som i dagens ungdomshysteri förmodligen aldrig skulle tagit sig från idé till verklighet, men som idag är en av SVT:s största publiksuccéer. Två miljoner tittare, och många av dem - ungdomar.

Jag fick mig en rundtur på en Antikrundan-inspelning nyligen. En redigt brutal apparat är det, med 25-30 tekniker, lika många experter, tre kamerateam som rullar nonstop i 6-7 timmar, runt 1200 besökare och numera också ett "bakom-kulisserna"-team som ska göra ett program som sänds till jul.

En av anledningarna till succén sken dock igenom kaoset. Trots att flera av experterna varit med sen starten i slutet av 80-talet, och trots att människa efter människa med giriga ögon hivar upp värdelösa loppisfynd på borden framför dem, så verkar de flesta fortfarande genuint intresserade. Det är syning med förstoringsglas, vilda diskussioner med kollegor och glada tillrop - även off-camera. En timme innan folket släpps in och kamerorna slås på står några experter och granskar ett skåp och hämtar en till expert och visar och pekar och smeker ömt gamla gångjärn. Ett genuint intresse för föremålen, för människorna och berättelserna. Det kommer man långt med.

Jag var på en public service-debatt nyligen där en representant för kommersiell TV uttryckligen sa att de aldrig skulle göra ett program som Antikrundan. Finns inga pengar i det. Och det är klart, det finns få möjligheter till produktplacering, om experterna plötsligt skulle börja använda en viss typ av lupp så kanske det inte blir rusning till affärerna för det. Och det är ju inte direkt så att möbeljättar som Kamprad gnuggar händerna i förtjusning över att folk börjar värdera upp sina gamla släktskåp från vinden. Och tittarna - två miljoner tittare - men fel tittare. För många av dem är under 18 eller över 59 år. Och är du inte mellan 18-59 år så är du ingenting värd i den kommersiella TV-världen. Oftast räknas du inte ens in i statistiken. Det är nämligen i åldersgruppen 18-59 år som köpkraften finns.

SVT:s vd Eva Hamilton om Antikrundan: "Antikrundan är verkligen ett program som representerar public service. Det levererar kunskap, folkbildning och känslor. Dessutom får alla som kommer till inspelningen sina saker värderade oberoende om de hamnar i programmet eller inte. Det är public service."

Programmet kommer av BBC:s Antiques Roadshow och den svenska varianten har snart sänts i 20 år. (DN har besökt inspelningen i Avesta. Läs artikel här.)

Parentes

Tack tack tack Erik som hörsammat min efterlysning från december och kan verifiera att en skräckupplevelse från min barndom inte är något jag fabricerat fram alldeles på egen hand. Mina minnen om en otäck tygpanda och ett nöjesfält utan flyktvägar är ingen mardröm utan en svensk animerad film från 1989 som heter Exit.

Hjältar, riddare och stalkers

Bättre sent än aldrig. Ikväll börjar äntligen TV4 visa Heroes.
Kl 21.00 går första avsnittet, det andra ser du imorgon samma tid. Eller - har du TV4plus kan du se avsnitt två ikväll, direkt efter det första.
TV4 tycker tydligen också att det som kvalitetsmässigt inte dög åt SVT duger fint åt dem. Kanalen tar nämligen över Arn-projektet. Ska onekligen bli intressant att se den färdiga produkten.
SVT satsar istället på radiofavoriter som Roll on-brudarna Mia Skäringer och Klara Zimmergren. Ikväll blir Roll on i P3 istället Mia och Klara i SVT. I första avsnittet stalkar de gamla ex.
SVT1 21.30.

Bengt Fahlström alltså

Barnjournalen var inte ett så populärt program i min lilla enkät. Konstigt, med innehåll som detta:

Det här var det sista barnprogramklippet för den här gången. Ny enkät kommer inom kort. Några förslag på vad ni vill rösta om?

Barnförbjudna fem myror

Ännu ett apropå-barnprogram-inlägg: Här är Magnus, Brasse och Eva i Johan Rheborg, Robert Gustafsson och Lena Philipsons tolkningar:

Har ni sett va! Kanal 1!

Apropå barnprogramfrossan och föregående inlägg: Ni har väl sett att Bolibompa fyller 20 år? Den sista augusti 1987 sändes en bolibompavinjett för första gången. Samma dag hade också Björnes magasin premiär.
Ett fyrfaldigt leve!

Bolibompa-sidan.

Det är o:et i tjoffet som gör det

Minns du Vera, Ellen och Cecilia? Hakar du upp dig på fjorton, fjorton, fjorton, när du räknar till tjugo? Har du skrattat åt Brasse, irriterat dig på Magnus och varit kär i Eva?
Då är du nog inte ensam.

Fem myror är fler än fyra elefanter sändes första gången i svensk TV hösten 1973. Det har sedan dess repriserats ett antal gånger och har i flera undersökningar röstats fram som det mest älskade svenska barnprogrammet någonsin. Programmet skapades av Bengt Linné och Lasse Haglund och Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Eva Remaeus var de tre populära programledarna. Magnus och Brasse har vi sett i diverse roller sedan dess, fina Eva dog i cancer 1993, två veckor före sin 43:e födelsedag.

SVT har en fantastisk och interaktiv Fem myror-sida där du kan göra allt från att räkna djur till att sjunga siffersånger. Här finns en annan hyllningssida. Vill du ha en mer djupgående analys av programmet, dess pedagogik och kritiken mot det kan du läsa den här universitetsstudien.

Och det bästa av allt: Varje söndag kan du nu se Fem myror är fler än fyra elefanter, i orginal. 18.00 i SVT1.

Barnprogramfrossa

Viger ett enskilt inlägg till att nämna de barnprogram som enligt er läsare borde varit med på topplistan: Bröderna Dahl, Lördagsgodis, Ika i rutan, Solstollarna, Toffelhjältarna, Tårtan och konceptet Bolibompa. Vissa smakprov kan ses nedan.

Fel fel fel - blev rätt rätt rätt!

Ojojoj. Det var inget snack om saken. Det överlägset bästa barnprogrammet alla kategorier är - Fem myror är fler än fyra elefanter. Över hälften av rösterna föll på klassikern som sändes i SVT första gången 1973.

Övriga program placerade sig så här:

2. Björnes magasin.
3. Disneyklubben/Hjärnkontoret.
5. REA.
6. Hajk.
7. Grynets show.
8. Vilse i pannkakan.
9. Barnjournalen.
10. Teletubbies.

Klüftan back in the days

Apropå friidrott: I SVT:s öppna arkiv kan du just nu se gamla intervjuer med de största stjärnorna. Bland annat kan du se en 17-årig Carolina Klüft med tandställning och gängliga ben.

Andra bloggar om: friidrott, carolina klüft, vm

På anslagstavlan

1. Bäst på TV i veckan: Friidrotts-VM, SVT. Jag är en hopplös sportnörd när det kommer till stora mästerskap. Tyvärr, eftersom jag inte kan förneka att mitt liv störs en aning av sändningstiderna. 03.00-06.30 är inte min bästa TV-tittartid, men, a girl's got to do what a girl's got to do. Hittills har jag sett varje sänd sekund.

2. En skön Sopranos-guide från A till Ö hittar du i DN.

3. En Blogger-bugg har gjort att jag sen januari haft några kommentarer liggande som jag inte kommit åt att godkänna. Idag funkade det äntligen. Ni som lämnat kommentarer och undrat varför de aldrig dök upp på sidan - jag har alltså inte censurerat bort dem. De finns där nu.

Dr. Quinn - men sen då?

Dr. Quinn, Medicine Woman sändes i USA 1993-1998.

Jane Seymour (eller Joyce Penelope Wilhelmina Frankenburg som hon egentligen heter) var Bondbruden som snabbt blev "Dr. Mike" med TV-tittarna. Hon har nu hunnit bli 56 år, varit gift fyra gånger och fött fyra barn. Hon har hoppat in i serier som Smallville, Law & Order: Special Victims Unit, How I Met Your Mother och Justice.
Hon spelade också Christopher Walkens fru i Wedding Crashers.
En gång i tiden lånade hon ut sitt hus till The Cure och Radiohead för skivinspelningar. (Wild Mood Swings respektive OK Computer). Förutom skådespeleriet är hon författare, konstnär och har en egen kollektion textilier bland annat.

Hans första roll var i Star Trek IV: The Voyage Home, men det var som den hete indiankompisen Byron Sully han slog igenom på allvar. Joe Lando heter han och har sen dess tagit det relativt lugnt med skådespelarkarriären. Han producerade och spelade i Higher Ground och har även setts i Summerland, Wildfire och Missing. Joe är tio år yngre än Jane Seymour, men förutom att de spelade älskande i TV-rutan hade de även en verklig romans, om än flyktig, enligt rykten. Han är numera gift och har fyra barn, det senaste föddes för bara en månad sen.

Barnen i Dr. Quinn-familjen spelades av Chad Allen, Erika Flores/Jessica Bowman och Shawn Toovey. Chad Allen, som spelade Matthew Cooper, hamnade i skvaller-hetluften mitt under serien när en man sålde bilder till tidningarna på dem båda kyssandes i en pool. 2001 prydde Chad omslaget till gaytidningen The Advocate och han har sen dess varit aktiv förespråkare för diverse HBT-frågor. På senare år har han gästspelat bland annat i NYPD Blue, Cold Case, Charmed och Criminal Minds.
I övrigt kan noteras att Jessica Bowman hade en roll i Jean-Claude-rullen Derailed 2002, Erika Flores dök upp i ett avsnitt av CSI:Miami och att Shawn Toovey har vuxit till sig.

Tidigare "men sen då?": Ensamma hemma, MacGyver, The Wonder Years och Alf.

SVT-dominerad TV-kristall

De nominerade till TV-priset Kristallen är klara. Eller SVT-priset kanske man borde kalla det: TV4 har fått sju nomineringar, TV3 tre, Kanal 5 en, TV8 en, UR en och SVT - tjugosju.
Hur som helst, intressant kan det vara ändå. Noterar att Robins nominerats som bästa underhållningsprogram, från SVT tillsammans med Melodifestivalen. Inget Allsång på Skansen, inget Så ska det låta.
Det känns ändå som att de av tittarna framröstade priserna, årets programledare och årets program, är mest intressanta.
DN har hela nomineringslistan.

SVT bjuder på en natt med anime

Fredagen den 7 september kör SVT en hel natt med anime/manga.
Petra Markgren Wangler och Simon Lundström presenterar filmerna.

Så här ser programmet ut:

Spirited Away kl 22.30
Anime Uncovered kl 00.40
Perfect Blue kl 01.10
Animation Runner Kuromi kl 02.40
Voices of a distant star kl 03.25
Kakurenbo kl 03.50
Grrl Power kl 04.15
Stormy Night kl 04.45 – 06.35

Uppdatering: Nu har DN uppmärksammat det hela också.
Andra bloggar om: anime, manga, svt

Back in the days

Vi byter genre. Från sjukhusserier är det nu tio barnprogram du har att välja på. Med tanke på att enkäteriet strular fortfarande och att jag valde en kortare röstningsperiod tycker jag att du genast ska sätta igång att välja din favorit/dina favoriter.
Gillar du Grynet bättre än Björne? Hellre REA eller Hjärnkontoret än Teletubbies och Vilse i pannkakan? Din åsikt räknas!

(Titta i Älskade noja för att få se utdrag ur en klassiker som inte fick komma med bland alternativen - Ika i rutan!)

MAD-House och MAD-Grey's

Min vana trogen ska jag skriva ett specialinlägg om vinnaren i enkäten. (Se Stewie Griffin, BOB och David Caruso.) Men i det här fallet är det en delad guldmedalj. Hur kombinerar man då Grey's Anatomy och House? Kanske så här:



MADtv parodierar sjukhusserierna.
Tidigare har jag tipsat om Grey's Anatomy-författarnas blogg och nämnt serien i Cliffhangers from hell. Både Dr House och en Grey's-skådis dyker även upp i musikvideor i TV-stjärnornas musikaliska förflutna.

Sjukhusserien om NI får välja

Det blev dött lopp! Enkäten är stängd och här är resultatet.
Bästa sjukhusserien i TV nånsin:

1. Grey's Anatomy och House
3. Cityakuten
4. Nip/Tuck
5. Doktorn kan komma
6. Riket
7. Chicago Hope
8. 3 lbs
9. Strong Medicine
10. Vita lögner

Slutspurt 3

Jag har haft stora problem med att få enkäten att fungera den sista tiden, ber om ursäkt för det. Jag hoppas att den ska vara up and running de sista timmarna nu. Det är nämligen en stenhård kamp om bästa sjukhusserie-segern mellan House och Grey's Anatomy. Rösta på din favorit! Du har åtta timmar på dig.

Andra bloggar om: house, grey's anatomy, sjukhusserier

Veckans bild

pizdaus
Andra bloggar om: skratt, kamel, foto

Jan, Astrid och bilder som berättar

I Stockholms kulturfestivals anda tänkte jag tipsa om några utställningar som lever vidare även när festivalen tagit slut.

- Jan Stenmark. Kulturhuset, Stockholm. Skakade på huvudet åt många bilder, förstod överhuvudtaget inte vissa men skrattade högt åt nästan alla. Hur den människan tänker alltså. Jag vet inte om det är fantastiskt eller skrämmande eller både och. Kan ses fram till 4 november. Gratis.
- Astrid Anna Emilia Lindgren. Kulturhuset, Stockholm. Det finns en underbar bild där på Astrid, nästan så att jag tyckte det var värt att gå dit bara för den. Kraftigt beskuren ser du den här. Finns mycket annat intressant där också, som rekommendationsbrevet redaktören på Vimmerby Tidning skrev om henne när hon var 18 år och skulle sluta skriva för tidningen för att "vidga sitt arbetsfält" eller vad han nu skrev. (Sanningen var att hon var gravid med redaktörns barn.) Utställningen kan ses fram till 2 september. Pris: 20:-
- Årets bild 2007. Konserthuset, Stockholm. Kan ses (på konserthuset) fram till 25 augusti. Gratis.
- På plats i världen. Konserthuset, Stockholm. En utställning med bilder av DN-fotografer. Alla foton har publicerats i DN under det gångna året. Gratis.

Andra bloggar om: jan stenmark, astrid lindgren, kultur